Sue | 2013-01-17, 20:42
En bok given hos våra grabbar (3,5 och 5 år). Och som de lyste upp när de fick syn på den.
Gillar bilderna, dels är de finurliga med små roliga detaljer och dels gillar jag verkligen att maskinerna har ögon.
Bilderna är dessutom gjorda med någon speciell teknik. Efter något avsnitt senast på Art Attack är jag böjd att säga att de ritat på sandpapper – för ungefär så ser det ut. Skojig effekt blir det iaf.
Det jag gillar bäst är att det är en fordonsbok med mjukare text. Inte alls som de något “grabbiga” Bilköping.
Boken rimmar och det gillar våra barn skarpt, även jag för det blir så skojigt att läsa.
Stort plus för pärmens insida där en lyftkran håller i solen, och baksidan där den håller i rutan med ISBN-nummer – något barnen uppskattade mycket.
Sue | 2012-11-25, 21:51
En decemberbok som även är en slags kalender eftersom den innehåller 25 kapitel.
Jag som gillar kalendrar går såklart igång på den här. Eftersom vi fick den redan i början av november så läste vi den såklart som vanlig kapitelbok, men jag tror nog vi får ta den som kalender oxå!
Pärmen i tyg för att boken känns extra fin såklart. Att sen sidorna inne i har ramar gör det hela lite extra fint där oxå.
Bilderna är superfina. Enkla men otroligt charmiga. De utstrålar någon slags värme och mysighet som hör julen till, även om färgerna är lågmälda.
Historien är skojig och barnen gillar den. En perfekt adventspresent!
Kapitlen kommer även att finnas som julkalender på bokus.com och på rabensjogren.se (avsnitt 1 på youtube) lästa av Ulf Stark själv.
Sue | 2012-11-09, 4:56
Ännu en bok av paret “Kepler” som inte går att släppa. Började torsdag kväll (sent) och hade läst ut på lördag lunch. Gick. Inte. Att. Släppa.
Korta kapitel, ur lite olika personers perspektiv och en grundhistoria från tidigare böcker. Tempot är högt och man försöker lägga pusslet. Vissa bitar går fint att lägga andra tillkommer först i epilogen.
Redan under de första sidorna går pulsen upp och man läser med någon slags skräckblandad förtjusning. Ibland vill jag nästan bläddra förbi vissa delar för jag är så rädd att det ska bli hemskt. Ibland blir det inte det, ibland… Det är ett par stycken som stryker med i boken ska sägas, precis som i tidigare böcker.
Absolut sista sidan är intressant. Kommer det fler böcker? På vilket sätt i såna fall? Ja frågorna hopar sig. Jag vill iaf ha fler böcker och de öppnar upp för någon slags fortsättning ändå.
Sue | 2012-10-27, 23:33
Intressant bok. Intressant ämne.
Jag gillar huvudpersonen Sophia. Sättet hon framställs och personen hon är. Tycker det ger en intressant inblick i hur en jurist/advokat kan tänka. Själv har jag nämligen otroligt svårt att tänka mig detta yrke.
Att berättarperspektivet varierar är bra, ger mer liv åt berättelsen. Även att det varvas in återblickar för att man ska få en bättre känsla av fallet Sophia gräver i.
Texten flyter på bra, det är så man glömmer att man läser för man sugs in i storyn. Funderar på hur det ska gå, inser att boken ju snart är slut och inser då att slutet inte är vad jag tänkt.
I början blir jag rädd att boken kommer att bli våldsam, sådär som många andra jag läst. Men det slutar där och istället är det andra saker som är otäcka. Skönt att läsa en sån bok ibland.
Slutet. Slutet väcker många tankar. Hur vi människor fungerar och tolkar och tror vi har rätt. Rätt i våra tankar och slutledningar, rätt att handla efter dessa.
Jag vill ha mer Sophia, mer Adam, jag vill läsa nästa bok!
Sue | 2012-10-11, 22:45
Bokugglan har en enkät i veckan med lite frågor där jag fastnade för två.
(x) Fått recensions exemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
Det där dåliga samvetet. Böcker jag trott jag skulle läsa men av någon anledning inte hunnit eller prioriterat att läsa, än. Problemet är ju att det hela tiden kommer nya skojiga och lockande böcker.
- Var är du av Katarina Bjärvall är jag fortfarande sugen på att läsa då området intresserar mig.
- Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson är jag självklart intresserad av men samtidigt lite rädd för att få mer insikt.
- En ung naken kvinna – mötet med Mikis av Arja Saijonmnaa vill jag läsa då jag tyckte det var spännande när Berg flyttade in hos henne.
- Barn, barndom och föräldraskap av ett flertal författare kommer jag läsa i nu och då eftersom det är en hyfsat vetenskaplig bok.
- Fröken duktig av Annika Sjöö har jag påbörjat men så kom någon annan bok emellan. Vill läsa!
- Skamfläck av Caroline Engvall har jag läst en bit i men det vänder sig så i magen att jag måste ladda lite för att orka läsa den.
- Prövningen av Michael Connelly vet jag inte varför jag inte slukat. Har ju haft lite läskoma tyvärr.
- Tillbaka till henne av Sara Lövestam undrar jag verkligen varför jag inte läst. Älskar ju hennes tidigare böcker.
- Nattens Cirkus av Erin Morgenstern är den enda jag fått utan att önska (jag fick dock säga ok innan) och är sugen på att läsa.
- Ta hand om min mor av Shin Kyong-sook påbörjade jag och gillade men så kom någon bok emellan. Vill verkligen läsa.
- Två soldater av Roslund & Hellström har jag kämpat mig igenom 140 sidor tror jag. Lite rädsla här för de kryper en under skinnet…
- Våga stå upp av Karin Adelsköld har jag nästan läst halva och gillar verkligen.
- Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito har jag nyligen börjat på och gillar, samtidigt som även denna är läskig och det kommer göra ont att läsa.
Nästa år får det bli mer konkreta mål kring detta med recensionsexemplar känner jag. Vill ju beta av den här högen! Har ju dessutom massa andra böcker som jag köpt och fått som jag vill läsa. Mer läsning åt mig 🙂
Sue | 2012-10-02, 23:05
Åh vilken fin liten historia. Kan tänka mig att det är väldigt lätt att prata om ensamhet och vänskap när man har läst den här boken. Att med så få ord och enkla bilder kunna få fram ett budskap så tydligt är skickligt.
Älskar verkligen den här typen av bilder. Så enkla men ändå så talande. Mycket färg och färgtonerna talar sitt tydliga språk.
Jag vet dock inte hur många gånger de kommer vilja läsa den för det känns inte som en bok man läser femtio gånger, men ett par stycken iaf.
Sue | 2012-10-02, 20:08
En bok jag hört mycket om så när den nu dök upp i pocket ville jag givetvis läsa den.
Pausade en annan bok och kastade mig in i den. Båda visade sig behandla sjukdomen Alzheimers. Tyckte nog att den var sådär första halvan, klart läsvärd men lite seg. Sen hände något och jag kunde liksom inte släppa den.
Det är en oerhört tragisk bok, samtidigt som den ger hopp i någon konstig bemärkelse. Den är definitivt ett knäpp på näsan till människor i min situation – mitt i livet med småbarn som ofta kräver mer än man kanske orkar. Du lever här och nu, det du väljer att göra kan få långtgående konsekvenser. Den ger en insikt i att det där minnet, det kanske inte riktigt alltid är att lita på och man kan skapa sig en egen sanning – på gott och på ont.
Gillar hur små vardagliga händelser beskrivs. Hur möten som sker i vardagliga sammanhang kan spela stor roll. Hemtjänsten, vilken hjälteinsats de gör. Minns själv hur jag fick dagens ros i tidningen hemma för att jag skickat ett semesterkort till en dam vi besökte inom hemsjukvården när jag sommarjobbade. Så små saker kan betyda så mycket – särskilt för barn och gamla. Vi där mitt emellan fastnar i massa annat och glömmer ofta bort det.
Jag kommer helt klart att läsa Mannes nästa bok som jag hoppas han skriver på i detta nu.
Sue | 2012-10-02, 7:34
Dinosaurier, vad är det egentligen som gör dem så spännande?
Det här är som en liten faktabok, men på ett nytt sätt. Här gör bilderna en fantastisk insats. En T-rex är stor som ett hus, och då illustreras den som ett hus – tex så är tänderna gardiner (man måste nog se för att förstå). I den berättande texten så kläms det in lite annan fakta oxå men inte så det blir för mycket.
Skönt med en bok om dinosar som inte är det minsta läskig, utan bara rolig och informativ.
Tror vi kommer läsa den här fler gånger 🙂
Sue | 2012-10-01, 16:30
Barnen gillar den här boken. Jag med.
Bilderna tilltalar mig. Enkla men med bra detaljer där det behövs.
Barnen tycker den är spännande. Kanske mest första gången men läser man med inlevelse så även fortsättningsvis oxå.
Historien är enkel men jag anar att i barnens huvud så fylls den med mer än boken ger – älskar såna böcker.
Roligast är knorren på slutet, där någon annan varit med om samma sak. Barnen skrattar varje gång.
Sue | 2012-10-01, 6:02
Redan vid första läsningen var barnen fast. Särskilt Simon (3,5 år) som dagarna efter inte kan prata om någon annan bok. Den fick även följa med till dagis.
Rim är alltid uppskattat och första gången jag läste så satte jag toner till den av verserna som återkommer flera gånger. Efter tre läsningar med samma melodi så klämde barnen i på sista raden.
Boken har så många styrkor. Bilderna, texten och storyn. En hjältehistoria med flera hjältar, några elakingar som gör att det blir spännande och givetvis en krydda – tillsammans är vi starka. Vänner är bra att ha – det är bra att vara snäll.
Jag blir supersugen att läsa den på orginalspråk för att se om känslan är densamma. Precis som Gruffalon så är det Lennart Hellsing som översatt.
Jag tror vi kommer läsa den här länge.