Alltså. Malin har gjort det igen.

Skrivit en sån där bok där det blir så tydligt att livet inte är svart eller vitt. Att saker som händer inte alltid är vad man tror.

Man får följa två barn in i tonåren. Både före och efter en händelse som är centrum i hela boken. Båda historierna (nutid och dåtid) ger så sakteliga en större och större bild, och förståelse för vad som har hänt.

Den här boken kommer att stanna länge. Den kopplar verkligen in i mycket av det som sker i samhället idag (Malin brukar vara väldigt spot on). Förorter, en med hyresrätter, en med villor. Olika utmaningar. Olika ytor. Bakom fasaderna är det dock människor överallt, som inget hellre vill än att passa in, vara omtyckta.

Det blir oerhört tydligt att vi som samhälle har många ställen i helheten som vi kan stötta klart bättre än vi gör idag.

Läste boken för snart tre år sen (hade gissat på 1,5 år…) och minns att jag tänkte att den skulle göra sig bra som film. Nu när jag sett serien kan jag intyga att den gör det.

Trots att jag läst boken fångas jag återigen av Majas öde. Upplägget i serien är ungefär som i boken med sex avsnitt; Maja, Förhöret, Begravningen, Rekonstruktionen, Rättegången och Vittnena.

Får rysningar av hur föräldrar bara kan missa saker på det sättet och jag gör mentala noteringar om att alltid vara nära och nyfiken på vad barnen pysslar med.

Oerhört skickligt gjord. Lågt tempo som verkligen kryper in under huden på något sätt. Visar hur det förmodligen går till i vissa kretsar med fester och droger.

Allt är inte vad det verkar, vilken roll har media, vänner? Frågorna är många och det är egentligen en hel del som utelämnas i detta men man bygger ändå sin bild. Starkt!

Läste något rykte om fler säsonger och jag vet inte. Visst vore det kul att se vad som hände sen, men egentligen är det ju slut nu. Eller?

Äntligen en ny bok av Malin. Jag följer henne i några sociala medier men där har man faktiskt inte sett så mycket av bokskrivandet så jag var lite orolig ett tag tills i våras då den här dök upp.

Det räckte med några sidor så var jag fast. Jag hade som vanligt inte läst något om vad boken handlar om så det var såklart spännande. Precis som hennes andra böcker jag läst ger läsningen en inblick i rättsvärlden och att inget är så svart eller vitt som man kan tro vid en första anblick.

Vi följer Maja, dels i nuet under rättegången men oxå hennes berättelse om hur hon hamnade där hon är. Har man väl börjat läsa så finns Maja med en. Det är lätt att se henne ur medias perspektiv, eller det perspektivet media hade hjälpt till att sätta henne i. Lätt att döma henne utifrån allt det man vet själv. Här får man se allt från hennes sida, det finns bara hennes perspektiv och det målas upp oerhört skickligt. Dessutom under stor spänning. Vad är det som döljer sig? Vad är det jag ska få veta?

Boken rymmer så otroligt mycket. Ger så många tankar och funderingar. Hur ser man på andra? Vad vet man egentligen? Vilken bild ger media i uppmärksammade fall? Hur man färgas av en persons attribut och livsresa – den man kan känna till.

Man kastas tillbaka till tonåren och hur svårt det är att vara tonåring. Alla funderingar. Grupptryck. Kärleken. Vänner. Som förälder förstår man nu även en del av föräldraskapets våndor och hur vissa beteenden skapar beteenden/reaktioner hos barnen.

Tack vare Majas funderingar så får vi lära känna även andra personer i hennes närhet vilket verkligen ger ett djup då det är väldigt olika liv de lever.

Längtar efter fler böcker av Malin för det är så skönt att de är spännande men inte otäcka och läskiga, typ.

Finns givetvis som inbunden oxå.

Intressant bok. Intressant ämne.

Jag gillar huvudpersonen Sophia. Sättet hon framställs och personen hon är. Tycker det ger en intressant inblick i hur en jurist/advokat kan tänka. Själv har jag nämligen otroligt svårt att tänka mig detta yrke.

Att berättarperspektivet varierar är bra, ger mer liv åt berättelsen. Även att det varvas in återblickar för att man ska få en bättre känsla av fallet Sophia gräver i.

Texten flyter på bra, det är så man glömmer att man läser för man sugs in i storyn. Funderar på hur det ska gå, inser att boken ju snart är slut och inser då att slutet inte är vad jag tänkt.

I början blir jag rädd att boken kommer att bli våldsam, sådär som många andra jag läst. Men det slutar där och istället är det andra saker som är otäcka. Skönt att läsa en sån bok ibland.

Slutet. Slutet väcker många tankar. Hur vi människor fungerar och tolkar och tror vi har rätt. Rätt i våra tankar och slutledningar, rätt att handla efter dessa.

Jag vill ha mer Sophia, mer Adam, jag vill läsa nästa bok!

Har läst om den på många bloggar och visste inte om jag ville läsa den. Till slut gjorde jag det. Det tog dock tid för jag vågade inte riktigt läsa den och har haft den till och från jobbet bara. När barn far illa gör det nämligen så otroligt ont i mitt hjärta och den här boken får det att fullkomligt skära i hjärtat. Att det sen finns en annan handling i boken tänker jag inte så mycket på, det är Alex som fastnar som man vill krama och säga till honom att han är bra och fin. Har kramat och pussat lite extra på våra barn under perioden jag har läst den.

Idag läste jag så äntligen ut den på t-banan hem. Inte ett öga var torrt och jag kan fortfarande så här några timmar senare känna känslan. Boken slutar på ett bra sätt vilket är skönt och kanske är det just det som gör att känslan är kvar. Tankarna på vad man själv kan göra kommer givetvis och jag har flera gånger under läsningen lovat mig själv att aldrig någonsin blunda om jag misstänker något liknande, någonstans. Aldrig blunda, någonsin.

Det är första boken jag läser av Malin men har följt hennes blogg ett tag och kommer definitivt att läsa mer av henne.