En favorit i repris. I år dock tre familjer istället för fem som förra året varav en inte var med då. Vi tog oss iväg i lagom tid och vädret var inte någon repris som tur var (snöstorm förra året och strålande solsken denna gång).

Stannade på Max i Västerås för lunch och sen vidare. Barnen somnade och sov förvånansvärt bra i bilen. Vi lyckades hitta de olika vägarna som vi skulle men helt plötsligt var vi i Grängesberg. Vi hade missat att svänga av på ett ställe och åkt 16 km för långt, på dålig väg. Suck.

Nåja vi överlevde lite sura miner och biltrötta personer och kom fram. Där fanns ett välbekant lekrum som denna gång uppskattades enormt av alla. Så vi stannade där före vi ens tog oss ner till stugan föratt packa ur. Joel och Annika fann varandra direkt.

Några timmar efter att vi kommit fram till stugan i Säfsen gick Simon sina första steg utan att hålla sig i något. Tidigare har han gått längs möbler och på senaste tid även när han håller i någon vuxen, men nu gick han ca tre steg från en möbel till en annan!

Precis som Joel händer detta precis när vi är bortresta – undrar om det finns ett samband?

Idag har jag bokat vinterresa åt familjen. I mars bär det av mot nordligare breddgrader några dagar. Då är det tänkt att det ska åkas pulka, längdskidor, grillas korv och ha allmänt vinterskoj.

Tre familjer till åker upp samtidigt så det finns hopp om mycket snöbus! Är skönt att ha något att se fram emot nu när höstmörket sänker sig över oss, även om hösten hittills mest har varit som sommar.