Äntligen fick jag och Simon tummen ur för den här. Den kom iofs nyss men jag har känt till den länge eftersom jag följer Sara i diverse sociala medier.

Underbar historia. De små lurvia allomorferna. Måste nog spana efter dem nästa gång vi är i Farsta!

Vi är väl inte den tänkta målgruppen (6-9) men ändå fanns det ett driv och en underhållningsfaktor som gjorde att vi faktiskt läste ut den rätt snabbt.

Skulle älska fler såna här historier som förklarar grammatik – eller andra kluriga saker. När man får läsa en historia om det är det så otroligt mycket enklare att sen komma ihåg det – dvs lära sig.

Smärtsam och jobbig att läsa. Hittade aldrig något riktigt läsflyt utan tog mig igenom den. Vill absolut läsa kommande delar men kanske inte direkt. Behöver något enklare.

Barnlöshet. När man vill ha men inte kan. Och försöker. Länge.

Smärtsam läsning. Små vardagliga saker som går rakt in. Man förstår att Sara varit där. Detaljerna är så oerhört klokt utmejslade att det inte går att gissa utan det måste upplevas.

Älskar den historiska biten!

Jag gillar att vara inkluderande. Jag försöker undvika han och hon så ofta det går och istället använda hen. Försöker använda ordet barn istället för söner. Personer så ofta det går istället för män och kvinnor. Och så vidare.

Så även en istället för man. För det har verkat vettigt och någon slags markör. Har egentligen inte tänkt så djupt på det inser jag.

Så läste jag vad Sara Lövestam skrivit om denna fråga. Eftersom hon är min språkguru och dessutom själv beskriver sig som lesbisk och universitetsutbildad feminist i progressiv storstadsmiljö men framför allt listar fem argument mot att använda en istället för man så har jag slutat. Istället har jag börjat störa mig på att man använder en istället och det kan ha hänt att jag tipsat om hennes artikel.

Sara. Kommer läsa alla hennes böcker. Älskar hennes författarskap! Bredden är så himla häftig. Just detta är en ungdomsbok och jag älskade ju hennes första!

Sträckläste boken från pärm till pärm på någon timme. Väldigt lättläst och mycket underhållande.

En tjuvkik in i ungdomarnas värld idag med sociala medier och läskigheterna som dyker upp i apparna i form av vuxna. Kärlek, vänskap, utanförskap, olikheter och likheter. Högt och lågt.

Så klart värd att läsa och jag tror att många ungdomar behöver såna här böcker. Även om de kanske inte vågar stå för det själva.

Hitta boken.

– och andra sagor om grammatik. Började läsa i höstas när den kom. Hjärnan orkade dock inte hänga med så nu tog jag den under julledigheterna. NU hängde jag med. Och jag är SÅÅÅÅ imponerad.

Grammatik är kluriga saker och här läggs dimensionen saga/berättelse på. Så otroligt underfundigt och briljant att jag ibland fick pausa och nästan gapa av beundran. Så många saker som vävs in i sagorna att jag är övertygad om att jag missat hälften och egentligen borde läsa dem flera gånger.

Det här är en bok jag INTE kommer skänka vidare.

Vi läste Gruvan och jag såg på Saras instagram att det var releasefika på Utö där boken utspelar sig. Nämnde det för barnen och de var sugna på att åka dit.

Så igår gick vi upp lite tidigare och packade ihop oss. Raffe fick givetvis följa med men John valde att stanna hemma och fixa lite.

Vädret var på vår sida (glömde tyvärr solglasögon pga mulet hemma på morgonen) och vi vandrade runt lite här och var. Barnen spelade schack, vi fikade och lunchade, vi promenerade och kollade på några olika vattenfyllda gruvhål, pratade om boken och spanade på kvarnen.

Vi gick även förbi releaseminglet och fick vår bok signerad (och några fikade lite).

Raffe, ja han promenerade glatt med oss, sniffade massor och skällde/ylade och hoppade på alla hundar han såg. Vila – det gjorde han först på båten tillbaka.

Sjukt bra bok.

Älskar ju Saras alla böcker så självklart ville vi läsa den här. Joel (11 år) var skeptisk vid något tillfälle i början men när vi började läsa ett kapitel till så fastnade han igen. Eftersom kvällarna är så korta så har vi inte orkat läsa så mycket förrän i fredags då vi hade ungefär halva boken kvar.

Alla var supertrötta men vi ville lixom inte sluta läsa utan läste ut den. Sen somnade Simon på två röda tror jag.

Gillar allt. Språket (såklart), handlingen, personerna, stämningen och miljön. Den griper tag på flera sätt eftersom den till viss del utspelar sig både i dåtid och nutid.

– Den här är ju klockren att läsa i klassen, säger Joel.
– Absolut, håller jag med. Kul att läsa om skolan för 170 år sen.
– Ja och om man har någon som mobbar i klassen är den perfekt, fortsätter han.

Jag kan bara hålla med. Det här är en bok som stannar kvar!

Adlibris, Lilla Piratförlaget (finns även en lärarhandledning gratis!)

Fjärde och sista boken om Kouplan. Den här håller verkligen greppet om mig som läsare från första stund.

Flera delar i den som i början är sjukt spännande varav en landar rätt snabbt (extremt uppskattat att det inte dras ut på den delen). Det är mer direkt spänning än i tidigare böcker om jag minns rätt. Fast på ett väldigt bra sätt. Kommer sakna Kouplan men gillar slutet.

Älskar Saras sätt att skriva, uppskattar att någon visar inifrån hur det kan vara att inte vara medborgare. Den här serien påbörjades för ett antal år sen, innan flyktinghösten och jag är så glad att jag har läst den för det ger insikt (förståelse går nog faktiskt inte att få).

Ser fram emot det Sara skriver på nu, vad det nu är! Om du inte har läst serien om Kouplan så gör det.

Adlibris, Cdon, Bokus, Piratförlaget

Jag älskade ju Saras bok om verb så när det blev klart att det även skulle bli en om substantiv jublade jag.

Att kunna skriva om grammatik på det sättet Sara gör det är helt otroligt. Är sjukt imponerad!

Jag sitter och ler brett under stora delar av läsningen. Vissa saker förklarar hon på ett sånt sätt att jag äntligen fattar (och då har jag ju läst en del grammatik…).

Älskar de små dialogerna hon får ihop som visar olika saker. På så många nivåer smart.

Jag vill ju tro att alla skulle gilla att läsa om grammatik på det här sättet men kanske är det för grammatiknördar? Ska nog testa genom att låna ut eller ge bort!

Nu väntar jag på minst två böcker till, en röd och en blå så det blir riktigt snyggt i bokhyllan.

Älskar ju Saras böcker och den här gången var det en bok för 9-12 år så jag kunde läsa den för barnen. Hurra! Den här utspelar sig i skärgården (igen) och på ett ställe så dyker en person upp från serien om Kouplan som bor på ön. Inser nu att det kanske är ön som ungdomsboken utspelar sig på oxå.

Vilket mysterium! Vilken spänning! Så mångbottnad bok – som alltid av Sara. Det finns Johan som egentligen är Johanna (extremt lämpligt att läsa nu med tanke på vad Simons kompis går igenom), och det finns Ludde som inte är som alla andra. Det finns hemligheter och det finns relationer till föräldrar. Alla dessa ingredienser som kan göra livet rätt utmanande tidvis.

Den är helt fantastisk att läsa högt faktiskt för det går att med hjälp av rösten påverka upplevelsen väldigt mycket. Sista delen av boken viskläser jag periodvis och barnen ligger spända med stora ögon och lyssnar. Vissa delar fnissar de då beskrivningen av föräldrarna är helt underbar.

Gillar att det är en karta med i början och slutet. Vi tittar på den titt som tätt för att se var de är någonstans. Kommer helt klart att fortsätta läsa Saras böcker, oavsett målgrupp (jag har iofs låtit bli några grammatikböcker för skolan…).