Härom dagen bloggade jag ikapp från semesterresan men hann aldrig klart. Det gör jag nu istället och även dessa inlägg bakåtdateras så om du vill läsa om dagarna i Skåne så börja med I Hörby.

Så i lördags kom vi då hem efter drygt två veckor på resande fot. Sista veckan hann vi inte blogga så nu blir det bloggposter som dateras bakåt med start på Jaga katt 9 juli.

Eftersom det var galet varmt och badet dagen före var en succé så körde vi en repris. Den här gången var Maja med och vi valde att lösa biljett även för innebadet.

Där fanns en vattenrutschkanan som vi givetvis testade. Först med Joel som gillade den skarpt och då insåg vi oxå att det utan problem gick att ha Simon i knät så han fick oxå åka – nästan lika glad som Joel.

Ser fram emot mera sånt i framtiden!

På fredagen styrde vi kosan till Fulltofta med barnen på förmiddagen. Enligt kvinnan i receptionen var barnen tvungna att röra allt i utställningen (hon sa så till Joel) men det tog inte lång tid att inse att även här behövde Simon övervakas rätt hårt. Han har en förmåga att hitta allt som man inte bör, eller får röra.

Före vi avslutade med lunch tog vi en sväng ute till en liten hinder-/balansbana. Joel visade framfötterna och Simon visade att han minsann kan klättra riktigt bra.

Joel somnade i min famn under middagen (utan att orka äta), helt slut efter badet och värmen. Tre timmar senare vaknade han av en otäck mardröm och kunde inte komma till ro igen så han fick komma ner.

Roligt att se hur han smög runt och var väldigt lågmäld. Till hans stora lycka fanns det lite godis som han snabbt plockade till sig lite av.

Trumsetet som stod uppställt i rummet där vi sov gillades av minst tre personer i familjen.

Aningens förvånande att Joel verkade ha så bra koll på hur man skulle göra…

Redan i Halmstad så insåg Joel att han kunde klara sig själv i vattnet även när han inte bottnar. Så när vi kommit till Hörby insåg vi att det skulle vara för varmt att åka till Skånes djurpark som annars är standard. Istället invigde vi Nya Lågedammsbadet. Det gamla badet hängde jag på när jag var liten och hälsade på min mormor så det var roligt att ta med grabbarna hit.

Först lekte vi lite i barnbassängen men förflyttade oss snabbt till stora bassängen. Simon åkte flytring och blev rätt dåsig medans Joel efter en stund återigen vågade släppa kontakten med oss och sparka av egen kraft. Han ville knappt gå upp ur vattnet trots att han var trött.

Redan i Kvibille jagades det katt och mer skulle det bli. Den här katten hade inte vett att sticka och gömma sig utan höll sig i närheten vilket gjorde att Simon många gånger utbrast i ett kvittrande skratt. Då visste man var som var på gång och det var bara att följa efter. Simon hindrar man nämligen inte så enkelt, inte heller kan man finta honom med distrahering utan bäst är att han får testa för att sen bli nöjd.

Tack vare all kattjagning så kan Simon nu krypa under bord.

Några kortare stopp på vägen pga av illamående Simon annars gick det som tåget ner till min kusin med familj i Hörby. Vädret var gudomligt och barnen lekte helnöjda på den stora gräsmattan. Som tur var fanns det både skugga, vattenslang och jordgubbar.

Inomhus fanns hur mycket saker som helst att pilla på. Joel tyckte Wilmas rum var super, Simon gillade övriga huset och det var ständig övervakning som gällde.

Läggningen var dock svår eftersom de sovit mycket i bilen och det var varmt.

Joel fick sova rätt mycket på dagen och var således ganska pigg på kvällen.

Vi tog därför en promenad runt i Kvibille med Joel och hans springcykel. Han fick styra och vi testade alla lekparker vi hittade. Mysigt!