Sue | 2012-10-28, 20:32
I morse röjde vi i barnrummet jag och barnen, så ikväll fanns det chans att städa undan och barnen fick det i uppdrag. Som vanligt är det ett klistermärke som hägrar.
Joel fixade och donade. Simon inte. Jag hjälpte till, och påminde Simon. Jag sa att han måste hjälpa till för att få ett klistermärke. Han ignorerade mig.
När vi var klara insåg han och blev väldigt ledsen och försökte hävda att han städat när jag gick ut för att hämta klisterlapparna. Nja, allt var ju redan undanplockat då Simon.
Nåja, Joel fick märkena och fixade. Simon satt i myshörnet och väntade på läsning. Joel går det och säger till Simon att kolla på lappen. Jag får bita mig i tungan för att inte påpeka att det är taskigt att håna honom. Så ser jag, han har satt ett klistermärke på Simons sida oxå. Simon ser det även han och går direkt bort och ger Joel en stor kram och puss.
Mitt hjärta smälte en bit.
John | 2012-10-15, 20:25
Ibland brukar Sue och jag prata engelska när vi måste säga något som vi inte vill att barnen ska höra då de är närvarande. De blir alltid nyfikna och vill gärna lära sig engelska, något som vi sagt att de kommer göra när de blir lite äldre.
Idag skulle Joel säga något till Simon som han inte ville att jag skulle höra, och då pratade han väldigt tyst. Simon och jag var på ungefär samma avstånd från honom, men Simon hörde vilket inte jag gjorde. Joel måste ha insett att efter som jag är gammal och lite lomhörd är detta hans och Simons motsvarighet till engelskan… Genialt och lite jobbigt.
Sue | 2012-10-15, 17:40
I helgen när vi städade röjde vi undan vid fönstren för att kunna putsa dem. Simon hittade då en yogamatta som låg på ett element. Han undrade givetvis vad det var.
Jag berättade att man kan ha den när man tränar. Han nickar och börjar gå upp med den och berättar att han ska träna.
Jag hör hur det bökas lite och ska just gå och upp och kolla när jag ser honom komma ner igen med en ihoprullad yogamatta.
– “Jag har tränat” säger han stolt.
– “Jaså, vad har du tränat då” undrar jag nyfiket.
– “Jag har gjort en burpee” berättar han nöjd.
Sue | 2012-10-15, 7:36
Idag klädde barnen på sig supersnabbt. Simon med hjälp och Joel själv.
När jag hjälpte Simon med sista strumpan tittade han argt på mig och sa att han minsann kunde själv. Gav honom strumpan.
– “Nej, allt själv mamma. Jag kan själv” säger Simon bestämt.
Jag suckar lite inombords och hjälper honom av med kläderna. Lägger iordning dem åt honom och han klär på sig själv.
Sue | 2012-10-13, 21:17
Idag klädde Simon på sig helt och hållet själv, inklusive strumpor. Fantastiskt! Det är nämligen väldigt sällan som Simon både vill och kan göra något samtidigt.
Han kan väldigt mycket, han vägrar väldigt ofta. Han börjar bli stor den lille killen.
Sue | 2012-10-11, 16:24
Ända sen Simons treårskalas så har det diskuterats mellan barnen om vilka som ska få komma på kalas. De har dessutom använt det som hot när den andre varit dum. “Då få du inte komma på mitt kalas” – är något vi hört otaliga gånger.
Härom kvällen blev jag lite arg på Simon (inte helt ovanligt). Han blev ledsen (inte helt ovanligt).
– “Mamma får jag inte komma på ditt kalas nu?” mumlar han lesset.
– “Men va? Självklart får du komma på mitt kalas” säger jag en smula överraskad.
Sen slår det mig. Han tror att eftersom jag var arg på honom så får han inte komma. Förklarar för honom att han alltid alltid alltid får komma på mina kalas och att jag blir arg på honom inte har med det alls att göra. Jag älskar honom oavsett 🙂
Han blev nöjd med den förklaringen och jag har sagt det fler gånger till honom. Det är nämligen omöjligt att inte bli arg på honom då det är mycket mycket vilja och envishet i vår treåring!
Sue | 2012-10-10, 16:47
Under en regnig dag för någon helg sen föreslog jag att vi skulle pyssla lite. Jag plockade fram lite av varje och vips så var monsterverkstan igång.
Otroligt vad mycket man kan göra med lite toarullar, piprensare, garn, flirtkulor, lim, tyg och pennor. Blir mer pyssel i vinter!

Sue | 2012-10-10, 9:53
Simon är just nu inne i en fas där han pratar mycket om spöken och monster, och han är såklart rädd för dem.
På kvällarna när jag stoppar om honom brukar jag säga att han får komma in till oss på natten om det är något. Något han sällan gör men jag vill ändå att han ska känna sig välkommen.
Nu har han flera gånger sagt att han springer supersnabbt in till oss för då hinner inte monstren och spöken med. Brukar då säga att han bara kan ropa på oss så kommer vi och bär honom istället.
– “Mamma, då hör ju spökena och monstren mig” säger han och tittar oroligt på mig.
Förklarar att det ju inte finns monster och spöken.
Härom natten så hör jag något svagt. Går in till Simon och där ligger han vaken. Han berättar att han ropade tyst så att de inte skulle höra. Jag klappade om om honom och la mig bredvid och inom några sekunder hade han somnat om.
Sue | 2012-10-10, 9:24
Igår hittade Simon en kasse med sommarleksaker, typ racketar och bollar. Jag sa direkt att det där är uteleksaker, inget man håller på med inne. Simon ignorerar mig totalt (han är bra på det) och tar en boll och slår iväg med ett rack.
Jag höjer rösten lite och säger till igen. Total ignorering, igen.
Höjer rösten ännu mer varpå Simon tittar på.
– “Den här mullvaden har inga öron” säger han och ler finurligt.
– “Hörre duru, mullvadar har dålig syn, inte dålig hörsel” säger jag och försöker hålla mig för skratt.
Vips plockar Simon undan leksakerna.
Sue | 2012-10-10, 7:11
Härom kvällen kunde Simon inte sova så han fick komma ner. Äpplejos ville han ha så vi plockade fram en. Vips började Simon leka med förpackningarna.
