Vi läste Harry Potter ikväll. Det är otroligt roligt att ha kommit igång med fjärde boken och det märks att barnen gillar det. Vi gav oss i kast med kapitel 12.

Efter ett tag märkte jag att Simon verkade lite trött. Frågade honom och han bekräftade men ville att jag skulle fortsätta läsa.

Sneglade på honom en stund senare och då låg han med stängda ögonlock. Frågade om han var vaken, det var han och han ville jag skulle fortsätta läsa.

En stund senare lät det som att han sov så jag frågade och fick inget svar. Slutade läsa varpå Joel blev lite upprörd och försökte hävda att Simon visst var vaken.

Jag låg kvar och myste med Joel och vips hade det gått 45 minuter. Så nu är jag lite groggy och ska strax sova vidare.

Idag börjar mello2015 och vi pratade med barnen om att det nog blir lite sent och bättre att vi spelar in och kollar imorgon till frukost. Istället satte vi oss och läste lite Harry Potter och åt lördagsgodis.

Runt 8 gick vi upp och de satte på pyjamas och borstade tänderna. Tror vi låg i sängen 8:15 och eftersom vi redan hade läst klart förra kapitlet så skulle vi bara läsa en liten stund.

Yeah, right.

Klockan blev halv 9 och jag föreslog att vi skulle bryta och blev snabbt nedröstad, så vi läste lite till. Kvart i 9 gick det verkligen INTE att sluta för det var mitt uppe i en spännande grej (trots att det var slut på ett kapitel precis). Vips blev klockan halv 10 och då passade det rätt bra att sluta, barnen gick med på det och somnade sen ganska snabbt efter det.

Så bra gick det att lägga sig i tid…

Igår slocknade jag vid 10, sen vaknade jag tyvärr redan vid 4 och hade lite svårt att somna om. Strax efter 5 gav jag upp och fixade lite med försäkringskassan för december (ligger lite efter på vissa plan). Trodde jag skulle få en dag till med tröttmössa på.

Icke!

Idag har hjärnan och jag varit ett fint team och fått massor gjort. Skönt!

Kom i säng för sent igår. Sen hade jag svårt att somna och så vaknade jag vid 5. Summan blev alldeles för få timmar sömn så idag har jag inte gjort många knop. Som tur är har jag det lugnt på jobbfronten (finns mycket att ta tag i men få akuta saker) så jag har inte rapporterat så många timmar.

Nu ska jag strax gå och lägga mig. Sköt upp packningen till imorgon med risk för att jag inatt kommer vakna och komma på saker så jag får lägga ett block bredvid sängen.

Idag snöade det. Blaskigt. Trist, men om det stannar är det bra 🙂

Men oj vilket mörker det är! Extrem skillnad från före Turkiet faktiskt. Dels har ju vintertiden slagit till och dels är det två veckor senare.

Redan före 6 ville barnen byta om till pyjamasar och runt 8 sov de som små grisar. Trötta och lite snuviga. Som resten av familjen.

– Är du glad nu mamma, säger Joel när han knallar in i vårt rum vid 7-tiden imorse.

Jag fattar inte riktigt men säger att jo det är jag väl.

– Ja, du har ju fått sova 10 timmar! Jag har räknat på klockan, säger Joel glatt.

Då minns jag diskussionen igår kväll när jag läst för dem. Att jag önskar sovmorgon, att jag alltid väcks så tidigt.

Om det är en slump eller inte, men inget av barnen har kommit över i vår säng under natten och jag har inte heller vaknat vid fyra-tiden, utan istället vid sex-tiden.

Sen gick jag ju inte och la mig vid 9 när barnen somnade utan 2 timmar senare, men 7 timmar ostörd sömn är definitivt något som gör mig glad.

Trots förkylningen så har jag lite energi att fixa inne.

Ikväll är John ute med jobbet och jag låg och läste för barnen. En förkylning på gång och ganska så trött.

– Du låter trött, säger Joel.

Inser när han säger det att jag börjat sluddra, sådär som jag gör när jag är för trött och på väg att somna.

Tackade för att han varnat mig och orkade sen läsa ut boken. Låg kvar en stund med dem och vips hade en halvtimme gått.

Igår natt så var ju Simon ledsen för att han inte fick komma in i vårt rum, så igår kväll somnade han på madrassen i vårt rum.

I natt vaknade jag av en späd röst från andra sidan rummet.

– Mamma, får jag komma upp i er säng? frågar Simon

Det skär lite i hjärtat för självklart får han det vilket jag oxå sa och då kom han över och la sig bredvid och myste. Tidigare har han alltid bara kommit utan att fråga…

Måste nog jobba lite på detta.

För att vi skulle sova bättre så fick barnen igår kväll somna i sina sängar. Simon fick en drömfångare som vi sa skulle fånga alla mardrömmar. Joel undrade om den skulle funka upp till hans säng oxå – givetvis!

Vid tre-tiden i natt så hörde vi Simon komma travande, så stannade han och gick tillbaka. Gick efter för att fråga vad det var.

Han låg under täcket i sin säng och var sur. Frågade varför och till slut så kom det fram att han ju inte fick komma in till oss på natten.

Hjärtat värkte lite och jag sa att han absolut får komma in på natten om han vill. Så till slut kom han med och vi la oss på madrassen på golvet och myste.

Imorse så frågade jag om han istället ville somna på madrassen varje kväll. Då nickade han. Kommunikation är svårt!

Under åren har ju sovplatserna varierat. Nu i sommar har barnen velat sova allt oftare i vår säng. Simon hävdar bestämt att han drömmer mardrömmar om han sover i sin säng (men verkar aldrig göra det när han väl sover där).

Tidigare hade vi en madrass som oftast John la sig på bredvid vår säng om det blev för trångt och för mycket nattmangling, men när vi köpte våningssängen förra sommaren så rök den madrassen dit. I somras köpte vi en ny extramadrass.

Efter att ha burit barnen efter att de somnat till sina sängar ett tag så ville Simon sova på madrassen på golvet, och Joel var nöjd i sin säng. Så nu gör vi så ett tag.