I fredags kväll tappade Simon sin sista tand efter att ha haft svårt att äta ett par dagar.

Oerhört märkligt att den perioden är över.

Vi skämtade lite om att det kanske inte är sista tanden som tappas i familjen men sista mjölktanden iaf.

Tandfén höll på att göra bort sig rejält (igen) men lyckades styra upp det.

Vi har ju haft lite incidenter kring det där med tandfén. Igår kväll drog Simon ut en tand när vi kollade på tv. Senare på kvällen när barnen höll på och lägga sig och jag hade en grej jag ville kolla online (som skulle försvinna idag) så kom jag på.

Chattade John.

kör du tandfe?

Fortsatte kolla på filmen. Simon kommer in och frågar något. Ser att chatten är på andra skärmen (närmast Simon). Smyger dit musen och stänger ner. Ser i ögonvrån hur Simons leende blir större. Sneglar på honom. Han har sett.

Inte för att vi tror att de tror på det men iaf. Vi garvar åt det jag och Simon. Han går ner och spanar in John, som lyckas dölja tian han har i handen och se ut som att han håller på med annat. Simon kommer upp igen. Sneglar på mig och vi garvar.

Även idag har vi garvat lite åt det.

Igår när vi käkade middag sa Joel att han hade ont i en tand. Den var lös och han vickade lite på den.

En stund senare i bilen hade han dragit ut den…

Imorse 06.49 kom jag på att vi aldrig snackade med tandfen igår kväll. Smög genast upp och fixade det hela. Pust!