Var finns den där tiden egentligen? Nu när hösten närmar sig inser jag att allt det där som skjutits på framtiden – till sommaren då man har massa tid – fortfarande är ogjort. Då börjar jag tänka att i höst, då har jag massa tid inne i höstrusket och då kan jag göra allt det där.

I sommar har jag i alla fall hamstrat tyg, och böcker så det räcker (vågar inte erkänna att jag har spanat in ännu fler böcker jag vill läsa och vet flera otroligt fina tyger som snart kommer från tryckerierna).

I höst har jag dessutom tänkt komma i bättre form och tappa ett antal kilon – dvs träna mer. Vill givetvis spendera mycket tid med familjen. Sen ska jag jobba oxå såklart.

Det där med TV-tittande får nog fortsätta vara något jag inte längre ägnar mig åt. Kanske även dra ner på facebook och annat surfande. Kanske skulle skaffa mig ett jobb längre bort så jag fick lite mer lästid (restid=lästid), eller inte. Bättre med egen vald lästid hemma.

Gillar att fundera över vad man gör med sin tid och varför man känner sig stressad ibland. Mycket handlar ju om de förväntningar man själv har. Kan man lära sig påverka dem har man kommit långt. Nu drar iaf vardagen igång på riktigt imorgon med lämningar och hämtningar på dagis och allt annat som hör vardagen till. Jag är redo!

Idag hade vi planerat att åka och storhandla på morgonen hela familjen så vi gick upp vid 7-tiden. Vädret (snö, snö, snö) gjorde dock att vi ställde in. Istället lekte vi inne på förmiddagen, jag och Joel skottade och ställde upp en gran på baksidan och sen när Simon vaknat så tog vi bussen alla fyra bort till ica och skickade paket. Gick hem i snövädret och passade på att busa runt lite i snön.

Lite dvd med Bärgarn före middag och sen lek uppe. Barnen var trötta så vi gav kvällis redan strax före 6. När Joel ätit halva mackan satte han sig och stirrade på Philofix som gick på datorn – och nästan somnade. Jag tog honom i famnen och 1 minut senare sov han så jag bar upp och la honom i sängen. Han mumlade något om Philofix men somnade strax djupt.

Eftersom jag nästan alltid läser för Joel och John för Simon passade jag på att läsa för Simon – alla fyra böckerna vi har om Ingrid. Sen la jag mig bredvid honom och somnade till lite. Vaknade och såg att Simon sov.

Klockan var 18:40!!

Galet mycket tid har vi nu haft. Två timmar och klockan är inte ens 9. Kanske kan man komma i säng i vettig tid då?