Två saker som jag noterade.

• Den ena var antalet skärmar man såg när det hela drog igång. Hade nästan velat filma DET istället. Jag var naturligtvis en av dem, delvis. Filmade bara några korta bitar, och fotade ett par bilder. I övrigt njöt jag.
• Den andra är barnen som står där fram och i början ser man hur de sneglar runt i publiken och man ser hur föräldrar och syskon vinkar (vi oxå såklart). Sen ser man leenden och små vinkningar från barnen på scenen när de fått syn på de sina. Hjärtat bara smälte!

Två (minst) i personalen på sexårs är väldigt musikintresserade så under hösten har de jobbat med alla tre klasserna (75 barn) och lärt dem bortåt 10 julsånger.

Idag var det dags för uppvisning. Genrepet klockan 13 gick John på och sen på kvällen skulle jag och Joel gå, men John hängde med igen.

Det var otroligt bra! Grymt imponerande att de lyckats lära barnen så bra och att alla barnen orkade stå i 30 minuter nästan still på scenen.

Joel har tränat trampolin hela våren (med undantag för några veckor då han tappade sugen). Idag var det dags för hela föreningen att ha uppvisning. Kön ringlade lång (vi hade köpt biljetter i förväg) och solen sken härligt. Det var “lagom” varmt inne i lokalen och de hade tre föreställningar som jag gissar var lika fulla alla tre. Många barn var det som skulle visas upp och de hade delat in, åtminstone trampolingänget, i tre grupper som alla var med i var sin.

Först fick vi titta på lite hopp och dans och det var underhållande och imponerande. Sen efter 45 minuter kanske så var det dags för trampolingänget och Joel var nr 2 ut. Helt själv, och med hela publiken som satt och kollade. Han klev upp på trampolinen och gjorde sin serie (de hade inte fått värma upp utan senast han hoppade var förra söndagen). Galet imponerade var vi. Han lyckades med någon sak som han tydligen haft svårt för på träningarna.

Stolt familj på läktaren 🙂