Igår var det så dax för premiär för cykel till jobbet för mig, trots att det var minus 3 när jag vaknade. Gick finfint men jag märkte att flåset inte är på topp.

På hemvägen efter halva backen på Skanstullsbron så hör jag någon jag cyklar om ropa något om mobiltelefon så jag stannar. Det visar sig att någon som cyklar före mig tappat en mobil som en gångare sett och plockat upp. Hon inser ju att hon inte hinner i fatt och tittar på mig på cykel.

Javisst jag provar säger jag glatt och tar emot mobilen o börjar trampa på som en galning. Hade jag tänkt 5 sekunder till så hade jag insett att jag aldrig skulle hinna i fatt, men det är lätt att vara efterklok. Väl uppe så ser jag knappt till någon framför mig så jag ger upp och trampar på i vanlig takt hemåt – med en extra mobil.

Ringer upp min mobil med den okända, besöker hitta.se och får fram ett namn. Ett ovanligt namn som tur är för när jag gör en sökning på namnet så får jag två träffar, en med mobilen jag har och en med ett hemnummer och ett annat mobilnummer. På mobilnumret får jag svar och idag kom han ut med t-banan hit där jag mötte upp med mobilen.

Mycket tacksam var han och lämnade 100 kr att köpa något gott till familjen för. Man kan alltså säga att jag fick betalt för att cykla till jobbet 😀