I våras när jag inte jobbade tänkte jag att jag och Simon skulle ta massa cykelturer. Det blev inte så (första rundan blev dålig…) men under sensommaren (tror jag) tog vi oss i kragen och började cykla. Sen dessa har lusten hos Simon ökat och vi utforskar mer och mer.

Förra veckan provade vi en längre och idag undrade Simon om vi kunde åka till typ samma ställe men svänga vänster istället för höger som vi provade förra gången. Självklart!

Vi enades sen vid en karta om att testa lite nytt för hemvägen. Vi landade på nästan 12 km totalt! Rekord för oss 🙂

Det var dock tämligen kuperat och jösses vad vi fick puls och flås. Fick plocka av flera plagg som vi hade på oss.

En timme och tretton minuter tog rundan och vi var båda helt färdiga efteråt. Men helt klart peppade på fler rundor.

Det är sjukt blött i skogen nu så det blir segare att cykla och med en postcykel som jag har blir det ett fint träningspass!

Vi har äntligen börjat kunna få ut Simon en sväng på lunchen och i början av veckan var det Simon själv som föreslog att vi kunde cykla och ta med fika. Eftersom Raffe var på dagis på torsdagen så insåg vi att vi skulle kunna komma iväg alla tre!

Vi missade dock att synka med vädret. Svinkallt och blåsigt.

Snacka dessutom om isigt! Även om det faktiskt var ganska roligt.

I onsdags när det regnat som värst så såg jag på fejan att det var rätt mycket vatten här och var. Barnen tittade på varandra och vips var de på väg ut med cyklarna för att kolla läget.

På lågstadieskolan var det rejäl översvämning på skolgården tydligen.

Efteråt när jag såg Joels bilder önskar jag nästan att jag hakat på.

Simon (och även jag) har haft ont i fötterna ett bra tag och det gör att det blir lite dåligt med rörelse. Särskilt under vintertid.

Så nu har vi plockat fram cyklar och dragit igång.

Den som inte går med Raffe på lunchrundan tar en cykeltur med Simon och den som då inte tar kvällsrundan tar oftast en cykeltur med Simon efter middagen.

Både jag och Simon har extremt dålig kondis medans John orkar typ hur mycket som helst.

Den här veckan har jag haft flera bra utflykter med Simon. En härlig kvällstur där himlen vid Flaten var alldeles underbar, en lunchtur med te i solen på ett berg och en kopp te i skogen där Simon cyklade lite omvägar och jag gick med Raffe och så sammanstrålade vi på en förbestämd plats (John behövde jobba).

Både jag och Simon har ju haft ont i hälarna över ett år och det gör att vi rör på oss rätt lite. Simon har haft ondare än jag och verkligen rört extremt lite på sig. Vi testade längdskidor men det var långt ifrån succé och med pandemin har det inte funkat med simhallen heller.

Men nu har vi John fixat till hans cykel och för första gången på åratal har han börjat gilla att cykla. Igår tog jag lunchrundan med Raffe och John och Simon tog en cykeltur. Idag var det ombytta roller och vi bestämde oss för att ta med fårskinn och te.

Alldeles underbart! Tämligen kallt och extremt blåsigt men ändå. Att sitta där med en kopp varmt te, titta på träden och prata om ditt och datt. Vilken lycka!

Vi kunde inte låta bli att klättra upp på ett berg heller.

Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.

När vi bestämde oss för Kreta så började vi fundera på vad vi ville göra där. Cykling var en grej som dök upp och jag smurfade runt och hittade till slut Hellas Bike och deras Derestur. Så för någon vecka sen bokade jag turen och idag körde vi frukost när de öppnade och brummade sen iväg till deras lokaler typ 40 minuter bort.

Cyklar lastades på flak och sen var vi typ ett gäng på runt 12 personer som fraktades upp med minibuss till Deres. Där fick vi varsin cykel (ett par hade med en 1- och 4-åring och de satt i barnsitsar) och sen trampade vi iväg. Det var ett flertal stopp längs vägen och en guiden berättade en hel del om dalen vi cyklade i och vi fick provsmaka vindruvor och lukta på diverse kryddor. Stannade på ett ställe och fikade (passade på att stödja det lokala och köpte både olivolja och honung.

Det var lite småkyligt när vi började och trots att det blåste tämligen mycket när vi kom ner till havet var det ganska varmt.

Otroligt nöjda med turen och båda barnen bemästrade cyklarna suveränt bra då ingen av dem tidigare cyklat utan fotbroms något längre.

En timme efter frukost typ så gav vi oss återigen ut på Flatenrundan med cyklarna. Den här gången var det mulet och ganska kylslaget. Simon var inte på topp så det krävdes lite dumlekolor (finns ju gott om såna efter Grönanbesöket) plus att vi fikade på samma ställe som förra gången.

De yngre i familjen roade sig med att åka i alla vattenpölar och de äldra att åka runt dem.

Skönt när det var gjort i alla fall och sen kom solen och sken…

När vi åker till Kreta om några veckor kommer vi köra en cykeltur på en halvdag så idag körde vi runt Flaten för att träna upp oss lite.

Vädret var på vår sida och vi hade med lite fika för att göra det lite roligare. Trots att det var lite gnissel att komma iväg så uppskattade alla turen och vi siktar på en varje helg tills vi åker.

Häromdagen när jag cyklade till jobbet dök det upp två journalister som vinkade in mig till sidan av vägen. De var från tidningen “Mitt i söderort” och ville ställa lite frågor om hur det är att cykla i Stockholm. Ett kärt ämne för mig och jag fick ur mig en hel del adjektiv varav “livsfarligt” var ett av dem. Jag stod säkert där o pratade i tio minuter, men det var bara några meningar som kom med i själva artikeln – kanske lika bra, och artikeln blev bra ändå. 🙂

Några dagar senare fanns det hela i upplagan för Bandhagen – vi har den för Skarpnäck – men det finns även att beskåda på nätet.

http://epaper.mitti.se/epaper_misb/20151020/#page/4