Strax före halv 12 satte jag Simon i babybjörnen och knallade upp till dagis med tvillingvagnen. Jag och Elviras mamma (som oxå skolar in nu) fick sitta i personalrummet och vänta för att inte störa under lunchen. Inga gråtande barn hördes och det tolkade vi som ett bra tecken.

Simon var lite trött och blev aningens missnöjd av att vänta men så till slut kom fröken Susanne med en glad och sprallig Joel. Han klättrade snabbt upp i mitt knä och myste lite. Lunchen hade gått bra. Soppa och pannkakor och Joel hade fått pannkakor utan ägg. Misstänker dock att han smakat av någon annan eller att de stekt i samma panna utan att diska för jag tyckte jag såg några röda fläckar på hakan. Får fråga imorgon på något bra sätt.

Sen skulle vi gå hem och då sa jag att vi får lägga nappen i lådan på dagis så den finns där imorgon och det var helt ok för Joel. I fem sekunder. Sen började han storgråta och blev inte särskilt tröstad av att jag sa att det finns en napp ute i vagnen (klappade mig själv på axeln för att jag kommit ihåg att ta med den).

Väl i vagnen med nappen blev han dock helnöjd, precis som Simon som hann somna lagom till att vi kom hem.

Nu ligger de båda i sina sängar och sover och jag går och tittar lite på dem ibland, och ler. Det är något visst med barn som sover!