Simon har varit en napperson. Han har älskat sina nappar och när han somnat på kvällarna har man hört på nappljudet när han somnat. Eftersom han börjat tappa sina mjölktänder så har vi snackat om att sluta med napp, men låtit honom fatta beslutet.

Han har provat att somna utan några gånger men ångrat sig. Vi har lockat med lego som han får när han slutat (precis som Joel fick när han slutade). Så var han beslutsam här efter midsommar och valde lego som jag beställde, men ångrade sig. Sen kom han på att när vi åkte till farmor skulle han sluta (Joel slutade ju hos mormor). Så det gjorde han. Kväll 3 och 4 var tuffa för honom men utöver det har det gått som en dans så när vi kom hem i måndags gick jag upp på vinden och hämtade legot medans John packade ur bilen, och Simon byggde klart när jag packade upp.

Ikväll när jag räknade på det så insåg jag att de var ungefär lika gamla när de slutade. Var såklart tvungen att kolla exakt. 2266 dagar på ena, och 2267 dagar på andra. De är lite lika på sina sätt de där killarna!

Dubbelnapp har vi haft ett par gånger under åren (några fångade på bloggen). Idag visade Simon upp en ny variant!

Han tryckte bara fast den sa han. Tryckte och tryckte, sen satt den där.

I söndags hos mamma letade vi efter Joels napp och jag föreslog lite på skoj att han kanske skulle passa på att sluta med napp, och välja något ur legokatalogen (som de dregglar i). Han nappade direkt!

På måndag morgon letade vi på nätet efter bygget han önskade sig från den utgående serien Alien Conquest. Hittade på Bokextra och beställde. Ett par timmar senare fick jag mejl om att paketet var skickat och på tisdagen var det på ICA, men vi hämtade först i torsdags. Joel valde en ganska liten sak så vi la till en större i beställningen utan att Joel såg vilken. Vi berättade dock och när vi kom hem med paketet så fick han öppna och blev ofantligt glad. Sen har han gått och dregglat över de där två.

Idag fick han öppna legobygget han önskat sig (den andra nästa helg).

Måste säga att det gått otroligt enkelt. Det var typ första kvällen som han hade lite svårt att sova. Och då snackar vi en vecka då det varit en del jobbigheter (springmask, exem på öronen, ett stort blåmärke på knät och en biten tunga). Han har hanterat det hela med bravur.

Simon bestämde sig först att haka på men ändrade sig snabbt och beslutade att han slutar när han blir lite äldre. Han gillar sina nappar för mycket.

Vi har en bok som heter “Det bortssprungna skägget” och nu när vi röjt och fixat med böcker bland annat så hittade barnen den. Det ingår ett skägg i boken, bör nämnas.

Idag på dagen så ville de att jag skulle läsa den och Simon kom gående med skägget på. Vi sätter oss i sängen och jag gör mig redo att börja läsa. Så tittar jag på Simon och kan inte låta bli att skratta.

Barnen fick varsin liten påse med diamanter och smaragder efter syfestivalen. De var superglada och gick runt med påsarna.

Vips så smög det in sig en napp i Simons påse 🙂

Vi pratar ibland om att sluta med napp. Inatt sov ju Joel utan napp och idag på vilan hade visst Simon sovit utan napp så vid middagsbordet tog vi upp frågan. Vi har utlovat en legoöverraskning om man slutar med napp så barnen är rätt lockade.

– “Mamma, jag kan ju sluta med napp på morgonen” säger Simon.
– “Ja, vilken bra idé” säger jag.
– “Så kan jag börja med napp på kvällen” fortsätter Simon sen.

Vi skrattade åt honom och sa att riktigt så funkar det inte om man ska ha en överraskning.

Igår råkade Joel nudda en av våra sänglampor med läppen och brände sig (oklart hur det hela gick till då vi inte var med). Han tog det hela ganska bra och det gick bra med napp. Ikväll ville han inte ha napp, han tyckte det skulle kladda ner nappen och han ville inte ha en smutsig napp.

Så han trodde inte att han skulle kunna somna utan napp. Jag la mig i vår säng med en knodd på var sida och sjöng Trollmors vaggvisa. Fem minuter senare sov de båda djupt – nästan jag oxå.

Simon är ju som kanske bekant nappgalen.

Vid ett tillfälle på semestern när han satt i bilen hittade ett nytt förvaringsställe.

Simon har blivit nappgalen. Han vill inte bara ha en napp i munnen utan gärna minst två i sina händer oxå. Idag när jag duschade efter träningen så höll Simon mig sällskap och lekte med toasitsen, fällde upp och ner. Så spolade han ibland.

Helt plötsligt lägger han av ett illvrål och ropar, “Min napp!”. Jag tittar runt toaletten för han brukar låta så ibland när han tappar en napp. Men nu står han och tittar i toaletten. Jag tittar ner men ser inget, och då inser jag. Han har spolat ner nappen.

Jag frågar om så är fallet och han nickar med tårfyllda ögon. Helt otröstlig under en lång tid efteråt. Som tur är hade vi några extra nya nappar som vi kunde koka och ge honom som plåster på såren.

Misstänker att han inte kommer stoppa mer saker i toaletten…

Barnen säger som sagt dumma rätt ofta och jag har valt att göra det till en av mina fajter. Man får inte kalla andra för dumma. En annan fajt är att få Joel att ta ut nappen när han pratar.

Ikväll när jag låg i Joels säng läste hände följande.

Joel kommenterar något som händer i Bamsetidningen och jag plockar snabbt ut nappen (för hundrade gången typ).

– “Dumma ma” hör jag Joel säga och sneglar lite, “app” avslutar han meningen med. (han säger “mapp” om nappen nämligen)
– “Vad sa du?” frågar jag lite snällt
– “Dumma mapp”, säger Joel och ser lite finurligt på mig.
– “Var det verkligen det du tänkte säga?” frågar jag honom och kan inte låta bli att le.
– “Nää, dumma mamma” säger Joel lite generat.

Jag garvar lite och kramar om honom. Känns som att budskapet att inte säga “dumma mamma” har gått fram iaf.