Slumpad post: Tokförkyld
English Swedish
| Prenumerera! | Kontrollpanel | Log in 
 

Dagislämning

| 2010-01-14, 10:36

Nu var det väldigt längesen jag lämnade på dagis och ännu längre sen jag hade med Simon när jag lämnade. Simon fick åka vagn och Joel pulka och jag småsprang och gjorde motorljud som båda barnen uppskattade 🙂

Väl framme ville Joel inte gå ur pulkan. När han väl gått ur den ville han inte på något vis i världen leka där utan ville bara vara nära mig. Efter att ha försökt på lite olika sätt med olika fröknar i en kvart så blev det hårda vägen. Monica lyfte upp honom så han kunde vinka hej då och jag klappade om honom och sa hej då. Han stortjöt under hela tiden och fortsatte så länge jag kunde höra honom.

Fast det är väl bara att vänta när han varit hemma så mycket under jul och nyår. Tror dessutom att han börjar förstå att jag och Simon är hemma…



7 kommentarer to “Dagislämning”

  1. Lotta says:

    Oj, ja lämna är jobbiga grejer. Stora A blev jättelessen första dan efter jullovet, och är fortfarande dyster när jag lämnar, men det ÄR ju trist att skiljas åt, så man får gaska upp sig bäst man kan 🙂

  2. Sue says:

    Absolut!

  3. sandra says:

    När de sätter sig på tvären sådär är det oftast bäst att lämna ganska snabbt…göra avskedet kort…lite som att dra av ett plåster fort istället för att sega av det…för det gör “ont” oavsett hur fort eller sakta det går. MEN jag vet hur det känns att gå ifrån när ens barn gråter…minns själv att jag vissa gånger fick bita mig i kinden…le lite stelt, vinka och gå och sen kom tårarna när jag kom ut på parkeringen så jag säger INTE att det är lätt.
    Hoppas det snart släpper.

  4. Sue says:

    Ah, då är det nya, snabbare, tag som gäller nästa vecka. Jag tänkte lite tvärtom att jag skulle få honom på gott humör. Fast de är ju inte dumma de små utan fattar ju såklart att man “luras”.
    Bra tips!!
    Jag vet ju att det går över så det känns ändå rätt ok.

  5. John says:

    Hade inte gått över i morse dock. Han klamrade sig fast vid mitt ben när jag skulle lämna honom. Inget kul… 🙁

  6. Lotta says:

    Ooo, den är jobbig, när de inte vill släppa taget. Vi brukar försöka lämna till nån av förskolepedagogerna, så det blir lite tröst och kram från nån annan.

  7. Sue says:

    Ja, det är det bästa 🙂

Kommentera