Texten på baksidan
Sue | 2010-08-08, 20:30 Av ren princip läser jag aldrig texten på baksidan av en bok förrän jag har läst en bra bit av den. Det är alltid en utmaning att låta bli, men det har förstört spänningen så många gånger. Jag vill verkligen inte veta vad som ska hända. Däremot har det blivit lite sport att gissa när jag kan läsa den och jag håller för och ser hur långt jag vågar läsa – vardagsedge? 🙂
Sen undrar jag lite över hur den kommer till och vem som skriver den. På Hypnotisören är baksidetexten perfekt, den beskriver inte alls händelser så att det förstör spänningen, samma sak med fortsättningen Paganinikontraktet. Camilla Läckbergs böcker är det mycket sämre med, där tycker jag ofta att halva boken står på baksidan.
Vill man verkligen veta?
nej man vill inte veta
Nä, och man vill inte missa allt man sorterar bort på vägen för att baksidestexten redan har slagit fast vad som är “väsentligt”! 👿
Ah, bra poäng där!
[…] förväntat mig en bok om Harry (läser ju inte på baksidan så jag visste inte) så det tog några sidor innan jag vande mig. Gillade ju Poeten som även den […]
Med såna författare brukar jag nog faktiskt kasta en blick på de första raderna på baksidan – bara scanna för att se vilket namn som dyker upp… 😉 Det är knepigt ibland, men det går faktiskt!
Jepp det är en konst att kunna det. Gör liknande på bloggposter om böcker.