En av våra sysslor, dock inte en favorit, är att leta efter Joels snuttis – Bamse. Vi har hittat honom på diverse konstigaställen såsom i pianopallen, i leksaksugnen och i diverse andra kärl.

Idag var Bamse helt plötsligt borta och vi letade allihop, överallt. Bamse var helt borta. Joel var urtrött och somnade i myshörnet utan Bamse. Vi fortsatte leta, men björnen var borta. Även Simon sprang runt och ropade på mysbamse.

Vi väckte Joel efter 20 minuter och fikade lite och sen var det bara att leta igen. Joel gick upp före mig och efter två sekunder har han Bamse i handen. Jag frågade var tusan han hittade honom. Han hade hängt på handtaget till toaletten, på insidan. Hade varit inne på toa säkert tre gånger och letat…

Den tredje boken om barnmorskan Cecilia och mellan första och andra boken blev det ett uppsving och likadant är det nu. Jag har tidigare haft lite svårt att helt och hållet ta till mig Cecilia men i den här boken är det enkelt och jag är med på hennes spår.

Gillar verkligen den här boken. Gillar tempot, innehållet, sätter Katerina skriver på. Tycker dessutom det är häftigt att Cecilia råkar ut för en sak som jag för tre år sen inte skulle trott på men som jag nu vet två stycken par som råkat ut för. Som vanligt är det spännande med scenerna från förlossningen och en del minnen väcks till liv. Den här gången datoriserar de förlossningen och det känns ju relevant på ett annat sätt 🙂

Tror ett nytt grepp är att skriva mer ur andra personers perspektiv, något jag har för mig Carin Gerhardsen gör bra, och det tillför väldigt mycket i boken tycker jag. Kanske har det varit lite sånt tidigare men då är det klart förbättrat nu. Kanske så att det oftare är personerna direkt runt Cecilia och inte bara andra delhistorier.

Kanske kändes slutet lite snabbt efter en bok i lugnt och behagligt tempo. Jag hoppas att några av trådarna där fortsätter i nästa del – som jag vet att Katerina sitter och skriver på. Längtar!!

Simon kräktes två gånger hemma i tisdags och sen gick det över och vi andades ut. Imorse sa Joel att han var sjuk och en stund senare var det hans tur att kräkas. Sen har han kräkts lite då och då under dagen. Nu på eftermiddagen verkar han ha piggnat till lite.

Vi får se hur det här fortsätter. Förra året i januari hade vi en sån här utspridd kräksjuka så kanske står jag och John på tur.

På julafton fick givetvis alla som ville julmust. Joel ville ha och då även Simon. Vi dricker väldigt lite läsk i familjen så kolsyra är inget Simon är riktigt van vid. De syns på minen.

Trots minen igår, ville han ha även idag när vi plockade fram flaskan och helt plötsligt hör vi hur han säger “julmust”. Vem kan neka honom då? Sen har vi resten av dagen frågat honom om vad vi drack till lunch eftersom det låter så otroligt gulligt när han säger det!

Idag åt vi traditionsenlig risgrynsgröt till middag. Barnen var inte direkt hänförda, men provade lite iallafall. Vid ett tillfälle satt Simon i Sues knä och en sked med gröt i handen. Simon satt och hälld ner gröt i sitt glas så Sue sa

– Häll gröten i magen istället

Simon drog genast upp tröjan och hällde ut hela skeden på magen.

Härom dagen gick lysröret sönder på toan uppe. Det är väldigt opraktiskt när lampan inte fungerar på toa och jag kände lite “Arge Snickaren” vibbar varje gång jag försökte tända…

Susanne inhandlade ett nytt lysrör ett par dagar senare. Det är två lysrör i armaturen, men jag hade för mig att om ett går sönder lyser inte det andra heller. När jag satte i lysröret var själva fästet lite (väldigt) trögt och när jag vred fast det gick en av piggarna av, så det var bara att slänga lysröret. Mången osande ed yttrades, men till ingen nytta.

Dagen därpå åkte jag till Farsta och inhandlade för säkerhets skull två nya lysrör. Väl hemma lyckades jag vrida av piggen på det första men när jag satte i andra var jag extremt försiktig. Jag lyckades få i det, men när allt var på plats fungerade ändå inte lampan.

Det skulle ju kunna vara så att båda de gamla lysrören var trasiga, så dagen därefter åkte jag till Bauhaus i Länna för att köpa ännu ett lysrör. När jag var där hittade jag en enkel armatur inklusive lysrör för 129 kr, så jag köpte det, eftersom det faktiskt också skulle kunna vara något i den gamla armaturen som gått sönder.

När jag kom hem provade jag de gamla lysrören i den nya armaturen och alla fungerade, så det var armaturen som var trasig. Till min glädje såg jag också att det gick att ersätta den gamla med den nya vilket jag gjorde och äntligen fungerade det.

När jag skulle lägga tillbaka de tre fungerande lysrören som blev över upptäckte jag att det redan låg tre nya där sen tidigare.

I natt kom Joel in till oss vid halv 5. Han hade lite svårt att somna om direkt så vi låg och pratade lite. Han sa att han inte tyckte om monster och spöken.

– “Men det finns ju inga spöken” sa jag.
– “Jo nattspöken finns” förklarade Joel,
– “och nattmonster oxå”, fortsatte han.

På dagarna är det minsann han som hela tiden förklarar för Simon att det inte finns varken spöken eller monster.

Det kunde inte jag, inte så bra iaf.

9 RÄTT AV 19 MÖJLIGA.

Kan du?

Idag ringde de från dagis och sa att Simon hade kräkts. Som tur var jobbar jag hemifrån på tisdagar så jag var där på 10 minuter. Det var en liten blek figur som satt i knät på en pedagog när jag kom dit.

Väl hemma fick han lite lunch och sen blev det en välbehövlig middagslur. Någon timme senare hörde jag hur han började röra på sig, men för sent upptäckte jag att han kräkts igen, i sängen denna gång…

Sängkläder och kuddar fick bytas ut och Simon hamnade i duschen. Sen piggnade han faktiskt på sig och till middagen åt han massor. Förhoppningsvis är det över för denna gång. För Simon iallfall…

Så var det då äntligen dax. Dax för första träningspasset sen 12 november. Bara gamla godingar på passet som var superskoj att träffa igen.

Ett tufft armpass där det verkligen kändes att jag inte kört på länge, men det är bara att bita ihop. Vi avslutade med en liten extraövning (på begäran) där jag nästan garvade så trött jag blev.

Nu känner jag mig sådär härligt trött i kroppen. Inser dock att imorgon får jag svårt att lyfta/bära barnen. Det är nämligen så att jag förklarat för Joel varför jag tränar genom att säga att det är för att jag ska orka lyfta honom och Simon. Kanske har han glömt det imorgon…