Av en kollega som rensade hemma fick vi en Bamse och en Björne. Det är sex år sen det slutade sändas och det känns lite synd att barnen missar det. Det var förresten roligt att läsa om det ur Roberts synvinkel.  Simon fick givetvis Björne eftersom Joel älskar Bamse. Ett tag brydde han sig inte alls men senaste månaden har han seglat upp som en av några få favoriter.

Just på den här bilden lagar han mat med honom.

Vi har fått en avi från posten. Den kom 13 december och nu har jag två gånger försökt hämta ut men det är inte ankomstregistrerat. Idag ringde jag posten och hon fick numret på lappen men kunde inte hitta någon information kring det hela.

Så jag undrade vad som händer då.

Ja, det cirkulerar ett tag och sen åker det tillbaka till avsändaren som då förhoppningsvis skickar ut det igen. Själv har jag ingen aning om vad det kan vara för det står inte. Vi får ju en del paket (bokklubbar för barnen, gåvor för provprenumerationer, recensionsexemplar, beställningar) så jag har verkligen ingen aning om vad detta kan vara. Bara att hoppas att det inte är från någon privatperson som glömt skriva avsändare.

Men helt klart är jag rätt nyfiken på vad det kan vara 🙂

För någon vecka sen tänkte jag att lite musik kanske skulle lätta upp stämningen vid påklädningen inför dagis. Hittade en skiva med musik från någon sommarsemester och stoppade i.

Ut kom någon hårdrock (John kunde senare säga att det var Iron Maiden) och min första tanke var att det kanske inte skulle uppskattas.

Döm om min förvåning när båda killarna började dansa. Joel överraskade med riktiga dansmoves och svängde proffsigt armarna. Enda förklaringen är att de måste dansa en hel del på dagis…

Grundtanken sket sig dock för intresset för att klä på sig försvann helt och hållet!

Eftersom Joel fick fler tröjor förra helgen så blev det idag en till Simon. En nästan likadan som Joel fick, men ärmarna skiljer sig. Det går verkligen lättare och lättare att sy dem nu när jag vet exakt vilka moment det är. Under tiden blev jag matad med mat (leksaker) av båda barnen…

Det är även här Ooga Booga frånLilofant, ärmar från e-slöjd och mudd från Mjuka tyger.

Nu funderar jag på lite andra roliga kombinationer till tröjor, och lite annat skojigt. Får se vad det blir under julledigheten!

Det gick inte helt enligt plan det där med träning i höst utan det blev klart sämre än våren.

På 20 veckor (från typ början av augusti) till nu har jag kört 20 pass på Flex (varav två är core och inte crossfit), och fem pass på jobbet (crossfit på egen hand).

Imorgon är det jag som står redo 20:00 för att köra gärnet nu sista veckan 2010 för ÄNTLIGEN känns kroppen som den ska 🙂

Idag hade vi planerat att åka och storhandla på morgonen hela familjen så vi gick upp vid 7-tiden. Vädret (snö, snö, snö) gjorde dock att vi ställde in. Istället lekte vi inne på förmiddagen, jag och Joel skottade och ställde upp en gran på baksidan och sen när Simon vaknat så tog vi bussen alla fyra bort till ica och skickade paket. Gick hem i snövädret och passade på att busa runt lite i snön.

Lite dvd med Bärgarn före middag och sen lek uppe. Barnen var trötta så vi gav kvällis redan strax före 6. När Joel ätit halva mackan satte han sig och stirrade på Philofix som gick på datorn – och nästan somnade. Jag tog honom i famnen och 1 minut senare sov han så jag bar upp och la honom i sängen. Han mumlade något om Philofix men somnade strax djupt.

Eftersom jag nästan alltid läser för Joel och John för Simon passade jag på att läsa för Simon – alla fyra böckerna vi har om Ingrid. Sen la jag mig bredvid honom och somnade till lite. Vaknade och såg att Simon sov.

Klockan var 18:40!!

Galet mycket tid har vi nu haft. Två timmar och klockan är inte ens 9. Kanske kan man komma i säng i vettig tid då?

Under en ganska lång period har vi haft legobitarna undanstoppade eftersom Simon stoppade allt i munnen. Nu gör han inte det längre, eller ja, han kan ibland sätta dem vid munnen och titta på oss men han vet att han inte ska äta dem iaf.

Så nu har vi tagit fram det lilla lego vi har och det blandas friskt med duplot. Det blandas även med alla andra leksaker typ pussel och spel som finns. Tur att vi inte har så mycket, än.

Ganska ofta serveras det som mat till oss vuxna, som på bilden. Just den här gången var det visst även min födelsedag (på låtsas) så när det levererades sjöng Joel “Ja må du leva”.

Vi har ju tidigare testat en lekbox och nu blidde det en sagobox. Oj, vilken lycka. Dvd:n har snurrat och snurrat. Joel fullkomligt älskar den. En av gångerna vi tittade på filmen satt vi med boken och bläddrade.

– “Samma! Det är samma!”, utropar Joel plötsligt

Varpå jag inser att han ser samma sak i boken som på filmen. Han småpratar lite för sig själv och pekar i boken och tittar sen på filmen.

Även Simon gillade filmen. Den känns så ostressad och mysig på något sätt. Okomplicerad och passande för små barn. Även längden, 12 minuter är bra. Att filmen sen startar utan att man behöver välja på menyer känns kanonsmidigt.

Senare på kvällen läste vi boken efter att ha tittat på filmen säkert 5 gånger i rad. Joel ville läsa den igen på en gång. Sen satt han länge och bläddrade i den när jag läst färdigt.

Med i boxen finns även en liten röd brandbil (figur i boken) i plast och en bilmatta. Bilen har killarna nästan slagits om, och när de nu hittar den så vill de genast se på filmen. Bilmatta är dock något som inte går hem hos oss. Vi har en vanlig matta i form av en bilmatta men de leker aldrig med den.

Det lär definitivt bli fler såna här i framtiden. Gillar skarpt att man knyter ihop olika medier. Kvar att testa är spelen på deras hemsida och den app som finns!

Joel har ju länge kallat Simon för “Minna” och när Simon började prata om sig själv så sa han oxå “Minna”. Han lyssnar helt enkelt mer på Joel än på oss.

Det blir lagom komplicerat när de vill säga “mina” om någonting, fast de verkar ha ganska bra koll och förstår varandra.

Det jag tycker är intressant är att de mycket väl förstår när vi säger Simon istället. Fast det är ofta det kommer “Minna” även ur våra munnar…

Nu när jag kommit igång och sy är jag väldigt glad för att jag är en hamster och har sparat på mig diverse tyger  och saker.

Det ger helt klart inspiration att ha tyger att välja mellan. Ibland har jag funderat på det där. Man betalar för prydnadssaker som man egentligen inte gör mer med än tittar på så varför ska man inte kunna göra det med tyger (eller böcker)?

Tänk att ha ett helt rum fyllt med tyger som man kan gå in och titta på när man har lust. Nu bor ju vi inte så stort så jag kan ha det och tur är nog det!