Imorse stack jag och Joel hemifrån 20 i 7. Vi fick vänta lite före vi fick lämna nycklarna till Toyota så vi gick på upptäcksfärd i deras lokaler. Hittade en liten racerbil som Joel testade och tog varm choklad. Den fick svalna lite så när vi gick därifrån satte vi oss på en klippa utanför och skulle dricka den i morgonsolen.

Den saknade dock i princip chokladpulver så det smakade inget. Istället styrde vi kosan mot McDonalds som ändå ligger brevid busshållplatsen. Joel fick en milkshake med chokladsmak och jag en latte. På den lilla stunden vi sen fick vänta på bussen hann vi, till Joels stora lycka, se flera stora maskiner.

Sen tog vi buss 173 hem till Skarpnäck. Hade med en Bamsetidning som vi läste från pärm till pärm. Sen tittade vi på olika maskiner vi såg från vår plats i bussen. Fick byta buss sista biten för att ta oss nästan hem till dörren.

Känns roligt att kunna göra en så tråkig sak som att lämna in bilen till en spännande utflykt med Joel!

Det är nästan så vi skäms. Det är vår femte sommar här och idag var första gången vi badade i Flaten. Vi har ju varit där rätt många gånger men aldrig badat. Igår var vi där en sväng efter maten och plaskade lite i vattenbrynet.

Idag bestämde vi träff där efter vilan med Anna och Ida.

Vattentemperaturen kan ha legat runt 20 grader faktiskt och både jag och John doppade oss. Barnen plaskade mest och lekte i sanden. Alldeles perfekt eftermiddag blev det. Suveränt med cykelsits och cykelvagn så man får med både barn och saker.

Sen vi hittade favoriten Philofix på svtplay så har Joel verkligen gått igång på det där med att pyssla. Ge honom tejp, papper och sax så är han nöjd ett bra tag. Idag utspelade sig följande dialog.

– “Joel, gillar du att pyssla”, frågar jag när han sitter på golvet och klipper så saxen glöder.
– “Ja, jag är en pysselman, en stor pysselman” svarar Joel.

När han klippt färdigt sitt verk brukar han A. Hänga upp den någonstans, B. Ge den till någon i närheten.

Enda nackdelen med denna hobby är att det blir rätt så skräpigt i skaparverkstan (=hobbyrummet), men det är klart värt det!

Vid halv tre ringde de från Toyota i Kungens kurva. Det är kamdrevet som behöver bytas enligt deras tekniker, oxå. Så jag sa att de skulle göra det. Delarna kommer på onsdag och absolut senast fredag är den klar. Vi hoppas såklart på torsdag så att vi kommer iväg enligt plan på fredag.

Skulle kunna säga massor om hur “kul” det är med bilar, men jag gör inte det. Inte just nu.

Igår var jag ute en sväng för att fixa lite olika saker och råkade springa på stolar och ett litet parasoll som blir perfekt att ha med sig på semestern.

Det blev succé när barnen fick testa.

Först på baksidan med parasollet och sen på framsidan för kvällis ute – dock bara stolarna då.

Vi vet oxå att det går bra att spola bort yoguhurt med vattenslang från stolen.

Vi sjunger ganska ofta här hemma. Både kända låter och egenpåhittade. Härom dagen hittade Joel en av sångböckerna och ställde sig och bläddrade i den och sjöng högt lite blandade låtar och texter.

Härligt med sång!

Trots semester så satte jag klockan på strax efter 6 idag för vi skulle lämna in bilen till Toyota i Kungens kurva. När de fått nycklarna så skulle jag skriva på en lapp där det stod vad felsökningen kostade.

– “Öh den skulle ingå“, sa jag.
– “Om vi ska kunna ta ansvar för lagningen vi gör så måste vi göra en egen felsökningar”, säger den chef (?) som hämtats.
– “Ja det förstår jag, men den skulle ingå sas det när jag ringde och bokade”, försöker jag igen.
– “Våra tekniker kanske hittar något annat än de i Haninge”, säger han förklarande.
– “Ja, vi får väl bita i det sura äpplet då”, säger jag.
– “Får vi förresten tillbaka pengarna från Haninge om ni hittar något annat?”, fortsätter jag.

De tittar lite trötta på mig och jag känner att jag ger upp. Vill ju att de ska göra ett bra jobb med bilen. Suck! Får se vad som händer. Kan hända får jag ringa Motormännen igen.

Barnen är fulla av idéer och upptåg. Utanför oss finns det ett litet hus med två förråd (inte våra) och det gäller att ha koll på att det inte ritas på väggar och dörrar där.

Den här gången var det stenar som de knackade på dörren med.

Ännu en om Mma Ramotswe och nu är det snart nog för min del. Den här saknade driv och riktig röd tråd. Kändes som en hög olika småberättelser som inte gått att få ihop på något annat sätt.

Tycker även stämningen blir mer och mer “gnällig” i böckerna. Huvudpersonerna ser sig själva som så bra och klagar på andra.

Finns två böcker till på svenska (dock ej på pocket ännu) och jag misstänker att jag till slut kommer att falla dit och läsa dem. På något sätt vill jag ju ändå vet hur det går.

Hittade en länk till detta test på en bokblogg jag följer och kunde givetvis inte låta bli. Oj, vad dålig jag var. Det var nog två som jag var helt säker på.

Vad kan du?