Igår började vi dagen med en tur till sportaffären och sen pulkabacken. Vi åkte snowracer med Joel och drog omkring Simon i en liten pulka. Vädret var perfekt – 10 minus och strålande sol.

På väg hem blev Joel lite extra gnällig och när han inte åt någon lunch började vi ana lite oråd. Efter att ha sovit middag ville han inte gå upp och efter ett tag kräktes han. Det blev en lugn eftemiddag och kväll hemma i stugan och Joel sov mest.

Idag sprätte dock Joel omkring i vanlig ordning på morgonen, så det verkar ha gått över och ingen annan i familjen har drabbats.

Igår åkte vi till Säfsen för att åka lite pulka och kanske skidor med fyra andra familjer. Resan dit började med ett lätt snöfall och sen blev det bara sämre och sämre väglag. Vi stannade någon timme och åt lunch ungefär halvvägs och efter det blev gick det sällan fortare änr 70 km/h (oftast runt 50). Vi fick stanna med jämna mellanrum och skrapa av vindrutetorkarna då de frös till is och bara försämrade sikten.

Alla kom dock fram välbehållna framåt eftermiddagen (även om en bil blev påkörd bakifrån vid en hastig inbromsning) och då sprack molntäcket upp och vädret blev strålande.

Vädret har hållit i sig även idag pulkor och snowracers har gått varma…

Simon har nu under en lång period gått längs med väggar och möbler. Idag var vädret gudomligt och våren bara rusar fram så vi passade såklart på att vara ute, även Simon.

Han stod upp och jag höll i händerna på honom och helt plötsligt börjar han knalla framåt i en våldsam fart. Jag bara gapade. Provade en stund senare inomhus och samma sak där – då var det Johns tur att titta förvånat på honom.

Häftigt med allt barn lär sig, och att det kommer så plötsligt!

Skandiabanken har länge jobbat på att förnya sin internetbank men av någon anledning har de väntat med lansering. För ett tag sen gick jag med i deras kundpanel och från och med idag kan man testa den nya sajten.

Har än så länge mest loggat in och kollat runt lite, registrerat några räkningar, namngivit konton (har saknat den funktionen) och så. Gillar det än så länge. Klart att det är lite invänjningsperiod när det är nytt, men första känslan var positiv.

Tänkte jag skulle ta och summera 00-talet för min egen del.

När det inleddes delade jag lägenhet med tre andra studenter i centrala Uppsala, när det avslutades bodde jag i radhus i Stockholm med man och två barn. Händelserika 10 år!

Kort in på det nya decenniet så bar flyttlasset av till Stockholm och närmare bestämt Orminge för mig och Camilla, så i juni har vi båda bott i Stockholm i 10 år! Hann med tre olika lägenheter i Orminge före det var dax för radhus i Skarpnäck.

Reste gjorde jag en del, en resa till Lina i mellanöstern, en till Wales/England med Camilla för att hälsa på Mattias och Juliette, två till USA för besök hos gamla au-pair-familjen och ett NY marathon, en till Skottland och Syster Yster, två till alperna för skidåkning med UCPA (Val d´Isère och Val Thorens), en till Spanien för Elises bröllop och en till Sri Lanka med jobbet.

Jobb blir enkelt att summera eftersom jag bara haft ett riktigt jobb och det är mitt nuvarande. Hann dock med ett kort gästspel som exjobbare på room33.

Motionerat har jag gjort. Inledde med Broloppet som var min allra första halvmara (faktiskt första gången jag sprang längre än 10 km någonsin). Fick blodad tand och 2002 stod jag och kollegan Kristina på startlinjen till New York Marathon. Tyvärr hade jag fått problem med ena knät så jag sprang i princip ingenting utan gick (med ena knät rakt så det var lite tufft). Dock hade jag nästan halva loppet sällskap av Jan Malmsjö! Tiden slutade på 6:41:28. Några Maja Gräddnoslopp hanns med och det blev även 3-4 halvmaror till och ett par Bellmanstafetter med jobbet före knä och rygg sa stopp.  Ett antal turer till Åre och Sara hann det bli, men nu är det längesen jag åkte slalom. Något jag är mycket nöjd med är att jag gjort både Tjejklassikern (2001-2002) och Klassikern (2002-2003). De sista fyra åren på 00-talet (typ sen vi köpte hus) har det inte blivit så mycket motion.

Ett antal bröllop fick jag äran att närvara på, Susanna och Per i Rättvik, Mia och Johan i Västerås, Elise och Curre i Marbella, Linda och Magnus i Näsåker, Anse och Sten i Ed och sen givetvis vårt eget.

Sommarkurs i smide i Sveg och kvällskurs i silversmide hann jag vid sidan av jobbet, sen är det bara utbildningar via jobbet som blivit av.

Gjorde en summering av mina 35 år i höstas så där finns lite annat om mig.

Borsta tänder. Vissa perioder har det gått hur bra som helst men oftast har det varit lite bök med Joel. Verkar dessutom som om han valt just tandborstning att trotsa med just nu och vill verkligen inte att vi ska borsta hans tänder.

Härom kvällen började vi prata om tandtroll och det tog skruv. Nu tycker Joel det är jätteroligt att borsta tänderna, både själv och att vi gör det eftersom vi jagar tandtroll med tandborsten.

Inatt vaknade jag av att Joel gnällde till. Det händer ett par gånger varje natt och kan bero på växtvärk, klåda, mardröm etc.

Tittade ner i sängen (han sover fortfarande i “nya” sängen) men såg inte Joel! Blev genast klarvaken. Då ser jag hur ett huvud sticker upp mellan sängen och elementet. Stackarn har trillat ner på golvet och det är så trångt att han inte kan komma upp igen. Jag lyfter undan sängen och John som oxå är klarvaken nu lyfter upp Joel och lägger honom i sängen när jag ställt ner den.

Joel hinner somna före vi släckt i taket. Simon märkte inget över huvudtaget.

Gymet har bytt tid för crossen på fredagarna och när jag kollade schemat på nätet idag såg jag att de glömt uppdatera. När jag kom dit ikväll så passade jag på att säga till.

Jag: “Råkade se att ni inte uppdaterat nya tiden på crossen på fredagarna på schemat som ligger på webben.”
Killen i receptionen: “Öh, det är inte vi som gör det, men du kan ta ett schema här.”
Jag: “Nja, jag vet ju när passet är så det behövs inte. Tänkte mest att andra kanske inte vet. Misstänker att ni har lättare att få det uppdaterat än jag..”
Killen: “Öh, ja det är nog sant.”

Joel sitter o leker och jag sitter brevid med Simon i knät. Plötsligt nyser Simon.

-“Vet du vad man säger när man nyser?” frågar jag Joel.

Joel tänker efter en stund och säger sedan:

-“Usäkta mig!” 🙂

Idag trodde vi barnen skulle slockna som små ljus efter lunch eftersom vi varit på Bauhaus hela familjen. Tre somnade bums men Joel kunde av någon anledning inte somna, så när jag och John vaknade till efter en stund så fick han följa med ner. Istället för att sova gick han och jag ut och hjälpte våren lite och njöt av solen.

På kvällen slocknade han på mindre än en minut tror jag. Han behöver dock sova på dagen för tålamodet var i princip helt borta redan vid tretiden…