En ny vecka och således en ny veckans bokbloggfråga:

På vilket sätt uppmärksammar du julen i din blogg? Julpyntar du bloggen? Bloggar du om julböcker och julklappstips? Eller kanske fixar du en egen bloggadventskalender? Och som bonusfråga: Vilka är dina allra bästa julböcker? 

Många frågor i en.

1. Uppmärksammar den inte så specifikt mer än att fler och fler poster handlar om julen eftersom den handlar om vardagen.
2. Nä, vi uppdaterar väldigt sällan utseendet på bloggen. Kanske borde vi?
3. Bloggar inte om julklappstips men om en del julböcker eftersom jag läser de vi har för barnen och jag tydligen inte har bloggat om dem tidigare.
4. En bloggadventskalender har jag ju nästan, trainalongen! (förvisso på en annan sajt och inte en blogg men jag gjorde reklam för den iaf).
5. Gillar nog pysselböcker om julen bäst. Har extremt svårt att låta bli att köpa men sen har jag inte alltid tid att titta i dem, men när jag väl gör det älskar jag att sitta och drömma mig bort i pyssellandet.

För ganska precis ett år sen sa vi hej då till mamma. Tanken att det var sista gången fanns såklart. Det gjorde den varje gång vi sa hej då de sista 5 åren typ. Att bo 45 mil ifrån varandra är aldrig enkelt.

Sjukt glad att vi bestämde oss för att åka hem till Ed första advent, att ta oss den tiden. En extra ledig dag trots att vi nyss varit långlediga och åkt till Turkiet.

Det finns vänner jag har som jag inte träffar varje år och det är här som hjärnan blir så förvirrad ibland. Att träffas ofta har inget att göra med att en människa finns eller inte. Insikten att “oj, den här människan finns faktiskt inte kvar på jorden längre”, den tar. Vrider åt kring hjärtat och fyller tårkanalen. Jag tror det är viktigt att låta det kännas, att ta sig igenom det hela. Men insikten att man aldrig får träffa en människa igen är hård. Även med en gammal människa. Även om jag är helt övertygad om att det trots allt är enklare att hantera när någon som ändå fått leva sitt liv dör, än när någon som inte fått leva så länge dör.

Så jag är tacksam för att mamma fick 81,5 år att leva. 40 år efter att hon fick cancer första gången.

November känns som mörker, regn och rusk och trötthet utan dess like. Förkylning och hosta och ganska lite energi till roliga saker.

Familj. Tja, inte så mycket här mer än om man delar upp familjen för då var jag och Joel på scouthajk och John och Simon fick en helg hemma själva. Vi har varit på öppet hus på skolan och det var mysigt. I övrigt så får vi nog ladda batterierna till december.

Träning & hälsa. Pga förkylning så har träningen legat på ett minimum. Jag tog mig till naprapat och har varit duktig med övningarna, men tycker inte det blir bättre. Alltså ingen höjdarmånad.

Jobb. Hållit en bra profil där. Tackat nej till saker, och tagit mig tid att göra andra saker. Skönt! Ändå landat på 86%…

Vänner. Här har jag fått till en middag med fd kollegor, men sen inte så mycket mer.

Läsning. Mörker. Läst en del julböcker för barnen, men inte riktigt orkat där heller.

Hobby & pyssel. Vad är det?

Fokus 2015: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober
Fokus 2014: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2013: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2012: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december.

Jag har den här gången varit mycket duktig och gjort mina övningar som jag fick av naprapaten. Den ena tyckte jag var lite för svår ganska direkt och då fick jag en enklare variant. Sen körde jag på. Ibland delade jag upp och körde den två gånger under dagen.

Idag när jag var där berättade jag att jag tycker jag får ondare av att göra övningarna. Inte direkt efteråt men ett tag senare.

Jag har gjort för mycket sa han. Borde göra färre och ta någon vilodag.

Suck, aldrig kan man göra rätt. I vanliga fall brukar jag ju slarva!

I våras började ju Simon träna fotboll i Kärrtorp eftersom hans kompisar skulle börja där. Efter sommaruppehållet ville han inte fortsätta.

Så förra veckan började han prata om det igen. Flera kompisar vill oxå börja spela och de spelar på rasterna. Så vi kollade lite och Spårvägen kör fotbollsskola för 08-09.

Idag var det dags för första tillfället och jag hade med tre barn från skolan, plus Joel som gick åt andra hållet till Kulturhuset och sin teater.

Simon var extremt nöjd efteråt. Före ville han nog mest köra med bkbk igen men efteråt älskade han Spårvägen 🙂

Det är väldigt speciellt att vara medföljande förälder på ett läger. Första gången för mig och jag kände vääääldigt få barn. Tror att jag visste vad typ 5 barn hette och en ledare. Är usel på namn numera (träffar för många människor i mitt jobb) så till utseendet kände jag igen fler – både vuxna och barn.

De flesta yngsta hade med en förälder men inte alla. Två av dem gick i den trupp som jag och en annan förälder ansvarade för på dit- och hemresan. Så jag höll ett extra öga på dem, och när vi fixade våra sovplatser fick de sova bredvid mig. Jag hjälpte dem även att ringa hem och säga god natt på kvällen. Sen visade det sig att de oxå bor i Skarpnäck så jag ringde föräldrarna och sa att de kunde hänga med oss till Skarpnäck så de slapp hämta i Bagarmossen.

Fick senare på kvällen sms:

“Hej ville bara säga särskilt tack för att du hängde med på scouttrippen. X var väldigt glad över den snälla mamman som var med. “

Värmer att höra sånt och man får igen en del av energin man delat med sig av. Har frågat Joel om jag får följa med på sommarlägret och det verkar så.

Jobbigare/svårare är de större barnen som sällan har föräldrar med och när man ser att någon är lite ledsen. Hur gör man då? Jag har en stark antenn för att känna av sånt och frågade faktiskt ett par gånger på lördagen de som verkade lite ledsna hur det var med dem. Sa att de gärna fick komma om de behövde något. Tänker att de då åtminstone vet att någon sett dem, vilket ibland kan räcka.

Som första gången så har man ju ingen aning om vad som förväntas eller hur det funkar så det var oxå lärorikt. Fantastiskt med en så öppen dialog kring göra om saker eller förbättra – grymt inspirerande. De söker både kassör och ordförande i scoutkåren men jag har tyvärr inte tiden eller framför allt orken just nu.

Här kommer ett litet kollage från helgen. Vill ju inte lägga ut några bilder där man kan se vilka barnen är så urvalet är något begränsat.

Nu sitter jag i en fåtölj och har vilat ögonen en stund. Joel kollar på film med Simon och några kompisar. Vi är rätt slut. Nöjda med det mesta förutom kanske vädret. Regn i november är inte så kul.

Bilder kanske kommer senare.

Imorse packade vi på oss ryggsäckar och regnställ och tog t-banan till Bagarmossen där stora delar av scoutkåren samlades.

Vi tog t-bana och pendeltåg och landade i Barkarby i en scoutstuga där vi sen spenderat vår tid.

Lekar, lunch (sen), lekar för barn och planering för vuxna, adventsfika, julpyssel, julmiddag, julklappsutdelning med tomte (och fru), godisregn, lekar, kvällsfika, sång och fyrverkerier (nyårsafton).

Nu försöker typ 60 barn och 15 vuxna att komma till ro i ett och samma rum.

Vi har ganska många datorer hemma. De stationära har ganska små (SSD-) diskar – istället har vi en nätverkshårddisk (NAS) där vi lagrar data och backuper. För ett par år sen gick nätverkshårddisken sönder och trots att vi lämnade in den till experter lyckades vi inte få tillbaka datat. Rätt mycket gick förlorat där och det grämer mig lite än idag.

Så för att det inte ska hända igen köpte jag ett NAS med två diskar. Jag satte upp diskarna i RAID 1, vilket innebär att de speglar varann. Går en disk sönder finns allt på den andra.

I somras hände det dock att ena disken blev full och i samband med det koppade NAS:et bort ena disken och skrev bara till ena. Ingen katastrof tänkte jag och sköt på att fixa det, all data fanns ju på den fulla disken så eventuell dataförlust skulle isf bara gälla ny data. Men så häromveckan fick jag lite tid över och satt igång. När jag tog bort den aktiva disken ur NAS:et visade det sig att den fulla disken faktiskt gått sönder – den gick inte att läsa alls. Lite glad över att jag överlistat oturen denna gång beställde jag en ny disk och satte igång att konfigurera NAS:et att bara anända en disk.

Konfigurationen är lite otydlig, men de kallar “spegligen” för en “RAID matris”, där två diskar ingår. För att bara använda en disk måste matrisen tas bort. Jag markerade den trasiga disken (som inte längre satt i NAS:et) och valde “Ta bort” och efter att ha svarat ja på lite “Är du säker?”-frågor togs matrisen bort och NAS:et gick tillbaka till att bara ha en disk (utan RAID). Men, när jag anslöt till disken för att se att allt fungerade insåg jag till min fasa att all data på den hela disken var RADERAT!!! DISKEN VAR HELT TOM!

Mången osande ed svors samtidigt som jag försökte förstå omfattningen av dataförlusten denna gång… Våra kamera-bilder har vi som tur är även på ett annat ställe (liksom förra gången det hände) så de var utom fara, men en del annat hade gått förlorat även denna gång. Trots alla mina försiktighetsåtgärder. :’-(

Efter att ha återhämtat mig från den inledande ilskan började jag fundera på om man inte kunde rädda datat på något sätt. Chansen fanns att bara filpekarna tagits bort men själva datat fortafarande gick att rädda. Ett krux är att disken är linuxbaserad och inte går att läsa direkt i en Windowsdator. Efter lite googlande hittade jag dock Raise Data Recovery för XFS som kunde läsa disken, och efter lite pillande kunde jag hitta all förlorad data.

Eftersom det var så mycket data var jag tvungen att vänta med återläsningen tills den nya disken kommit. Jag monterade in båda diskarna i en dator och kunde kopiera all förlorad data till den nya disken (tog något dygn). När allt var klart monterade jag båda diskarna i NAS:et och satte upp en RAID 1 matris igen.

Allt som allt tog det hela ca en vecka och kostade 1 300 kr (disken 1 000 kr och programvaran 300 kr), men ingen data gick förlorad denna gången. Säkert lärde jag mig något på vägen och troligtvis lärde sig barnen lite nya svordomar.