Om mamma hade levt skulle hon fyllt 92 år idag. Hon blev 81.

Hennes mamma blev 95, och min faster 102. Det är så galet olika hur gammal man blir.

Som ung tänker man inte så mycket på det men nu tycker jag att mina tankar oftare och oftare går mot såna funderingar. De år man har kvar kan dessutom vara av så olika kvalitet.

När jag pratade med mamma sista gången sa hon att det inte var roligt att bli gammal. Hon var nog klar med livet, och det var en tröst när jag två dagar senare fick beskedet att hon inte längre fanns kvar.

En femtedel av mitt liv har jag levt utan mamma eftersom det idag är 10 år sen hon dog.

Såg idag en film på insta från 1985 när vi var i Stockholm på Lidingöloppet. Då var mamma 52 (som jag är nu typ). Funderar ofta på hur hon upplevde sitt liv. Hur hennes tankar gick. Vad var hon tacksam för i sitt liv. Känns som att jag visste så lite om henne egentligen. Att hon delade med sig så lite. Sen tänker jag att hon kanske gjorde det men att jag inte lyssnade?

Önskar hon fanns kvar så jag kunde fråga. Inser oxå vilken personliga resa jag har gjort sen dess kring självledarskap och reflekterande.

Livet!

Tacksam för de fyra femtedelar av mitt liv där jag hade henne.

I våras skulle mamma ha fyllt 90 år. Tänkte på henne mycket då. Min faster som blev 102 hade då 12 år kvar. Mamma minus 9. Så olika.

Idag är det 9 år sen hon dog. Känns både som längesen och nyss.

I mitt huvud är hon numera yngre och jag minns mer av henne som yngre. Hennes energi. Hennes vilja att hjälpa. Hennes empati för andra som mådde dåligt. Hennes hantverksskills.

Fina grejer med minnen.

En sak som överraskade mig lite när jag var i Skåne på dop var att jag flera gånger fick upp tanken att “det här ska jag berätta för mamma”.

Hänger ihop med att Skåne har med henne att göra och att jag nästan aldrig åker iväg själv så här och besöker någon. Har varit så många gånger i Skåne och hälsat på före jag fick familj och det var nog min hjärna som hoppade tillbaka till det läget, och då fanns ju mamma.

Skumt var det i alla fall och jag tänkte lite extra på mamma. Fint.

Idag skulle mamma ha fyllt 89 år. Det är i höst 8 år sen hon dog så tiden har verkligen gått.

I år är andra året sorgen och tankarna är dubbla eftersom mammas vän Agneta gick bort maj 2020 och de hade samma födelsedag.

Fint att ha alla minnen dock.

Sju år. Det har idag gått sju år sen jag fick samtalet om att mamma inte längre levde.

Pratade med barnen om det och Joel är ju nu dubbelt så gammal som han var då. Simon minns henne bara vagt.

Själv minns jag mindre och mindre av de sista åren, och minns mer när hon var yngre och hade orken kvar. Livsgnistan.

Önskar att jag nu hade kunnat prata med henne. Fråga saker. Saker som jag insett att jag inte vet om henne, hennes liv och erfarenheter.

Idag är det mammas födelsedag och hon skulle ha blivit 88 år. Det är även första gången jag inte kan fira mammas väninna och min viktiga vuxna från ung ålder eftersom hon fick lämna oss förra året. Hon skulle ha fyllt 78 år och det känns så himla orättvist.

Fick även besked i veckan att en annan viktig vuxen fick lämna oss nu i april. Hon var idrottslärare och hennes man friidrottstränare i många år. Båda spelade en viktig roll under min uppväxt.

Mamma kände dem alla. Livet är verkligen här och nu.

När jag var liten var det ovanligt att inte ha båda föräldrarna i livet. Nu blir det vanligare och vanligare vilket är helt naturligt men det är ändå lite jobbigt när det händer.

Tänker ibland på när mamma var här sista gången, då hon fyllde 80 år. Hur mycket som har hänt sen dess, och samtidigt inte så supermycket i vissa aspekter. Ibland kör jag lite nostalgi och läser det jag skrivit om mamma.

Minnen är bra saker <3

Tänk att det har gått sex år sen det där samtalet. Lite kluven till att det är sex år. Det känns oerhört avlägset och det är så många andra som gått till henne sen dess att jag inte riktigt hängt med. Samtidigt så känns det som att hon är yngre i mina minnen, mer levande och nära – så det känns inte som så länge sen.

Kanske för att jag tänker tillbaka en hel del på tiden då jag gick på mellan- och högstadiet – eftersom barnen är i de åldrarna nu.

Landar mest i att det där med tid är konstiga grejer. Är glad för tiden jag fick med henne i alla fall.

Har visst lite glömt bort att fira/blogga om bröllopsdagar ett par år, men idag är det dags igen. Spetsbröllop eller 13 år som det betyder.

Vi firar inte så mycket men vi slog till med efterrätt i alla fall.

Tiden går läskigt fort och jag inser att mamma bara varit med i 7 av de 13 åren. Känns som fler för jag hör hennes röst i huvudet lite nu och då.

Vi insåg oxå att vi missat 12,5 år som tydligen även det kan firas.

Så gammal skulle mamma ha blivit idag. Fem år sen hon dog var det i december och det känns nästan som att det borde vara mer, fast samtidigt inte.

När hon fyllde 80 var hon är. Kan ha varit sista gången hon var här tror jag.

Läste tillbaka lite kring poster om mamma och är så glad att jag lät mig sörja, sakna och reflektera, och även att jag skrev så mycket. Guld värt!