Det är sällan jag upplever riktigt tystnad. Igår kväll lekte barnen och när Havanna gått hem så åt vi kvällis, jag läste för dem och funderade på om jag oxå skulle gå och lägga mig.

Men så kom jag på att jag läser en bra bok så jag sa god natt och gick ner.

Satt i soffan nere och hörde hur barnen fnissade i vår säng där uppe (John på konferens så de sov i vår säng) men så efter en stund sänkte sig tystnaden över huset och jag bara satt och njöt. Sen gick jag upp och kröp ner mellan de båda guldklimparna och chattade lite med John.

Idag känner jag mig lite tankad på energi faktiskt! Och ser fram emot att vara en hel familj igen ikväll.

Så kom den ju äntligen och trots att den är på över 500 sidor tog den typ 48 timmar att läsa ut den (och då sov, jobbade och var med familj oxå).

Älskar älskar älskar verkligen Simonas böcker. Tycker de blir djupare och djupare och tar upp fler frågeställningar. Det märks att Simona brinner för utsatta människor, det lyser igenom på många sätt. Här lyfts problemet med näthat, framför allt riktad mot kvinnor och jag älskar lösningen i boken.

I den här gillade jag flera små detaljer, tex landet Tchad som hade en viktig del i förra boken nämndes såklart även här, men även i ord som maTchade (minst två såna).

Eftersom jag följer bloggen slaviskt så var det ett gäng detaljer som dök upp. Älskart! Tryffelchips tex.

Saker jag verkligen gillar:

• Att det är starka kvinnor och bra män gör det så himla härligt att läsa
• Att det är mer än ett par det handlar om
• Att man får följa flera personers perspektiv och hur de tänker och resonerar

Boken fick jag men jag kunde inte låta bli att även köpa e-boken – smidigare på tunnelbanan. Växelläste i båda. Kan lätt se dessa tre bli film.

Vi har haft fadderbarn ett tag och som jag nämnt tidigare har jag haft lite dåligt samvete över att vi inte skrivit till dem.

Så kom där nyss ett mail om att ett av dem snart fyller år, och en länk till mina sidor hos dem. Visade sig att man kan skriva in sitt brev där, och ladda upp bilder. Passade mig perfekt såklart! Och jag är tämligen övertygad om att det inte gick att göra förut.

Nåja, nu har jag skickat iväg ett brev till dem var, och en bild.

Man kunde oxå se att vi haft dem som fadderbarn sen december 2013…

På Gotland fick vi göra en övningar där det fanns en lapp för varje person. Man började med varsin, kollade namnet och skrev något positivt om den personen, sen skickade man vidare och fick en ny. Således fick man alltså säga något bra om alla kollegor och själv fick man en lapp med en massa bra saker om en själv.

Nyttig övning. Att fokusera på bra saker. Vissa som nyss börjat var såklart lite svårare att skriva mer specifika saker men något gick alltid. Intressant var oxå hur det efter ett stund blev ett mönster i vilka personligheter vi har flera stycken av. Det är verkligen många som är passionerade för vad vi gör.

Intressant oxå att man numera har noll koll på folks handstil och således inte kunde gissa vem som skrivit vad.

Längst upp på lappen stod “Jag uppskattar dig för… / du är…

• Omtänksam
• Strukturerad, glad, omtänksam
• Grundpelare, pragmatisk, intelligent
• Alltid hjälpsam – tar sig tid
• Driven, positiv, ambassadör
• Omtänksam, spindeln i nätet
• Skämtsam med glimten i ögat
• Prestigelös, organisationsdoktor
• Hjälpsam och tillgänglig
• Väldigt hjälpsam och tålmodig och förbättrar
• Organiserad, strukturerad, örnkoll och engagerad
• Skämtsam
• Inbjudande och inkluderande
• Duktig och pedagogisk, kunnig
• Väldigt strukturerad och en “doer”
• Omtänksam, sprider glädje och en skön stämning
• Pålitlig, varm och omtänksam. En fin vän
• Varmhjärtad
• Genuin och fin person
• Strukturerad
• Tänker reflekterar och bryr dig
• Stark, ärlig och otroligt positiv, icke jobbrelaterade diskussioner

Vid senaste besöket på kroppsdetektiverna så fick jag i uppgift att i 20 dagar göra 10×10 knälyft med högra benet. Jag har varit mycket disciplinerad och det var egentligen först i lördags på Gotland som jag helt glömde bort en dag men efter en inre monolog så bestämde jag mig för att det var ok. Så jag tog ikapp genom att köra en dag extra.

Nu är jag klar och på onsdag ska jag på ett nytt besök. Ska bli spännande!

Det ligger ju inte så långt bort att tänka att vi ska lära barnen koda eftersom vi är rätt datortillvända i den här familjen. Dock har det inte blivit av förrän i veckan. Två böcker här hemma (eller kanske tre faktiskt) som rör programmering. De två vi började bläddra i var båda om Scratch (kommer skriva om båda).

Det som ledde till att vi började bläddra var nog att vi har pausat spel och youtube i två veckor. Men programmering har vi inte pausat.

Vi hade laddat ner för någon vecka sen och i veckan så satte jag och Simon oss efter middagen. Jag läste i boken och berättade hur han skulle göra. Superhäftigt och väldigt enkelt!

Dan efter hade Simon lärt Joel och de satt och pysslade. Simon vill dock fortfarande ha lite hjälp medans Joel kör sitt eget race.

Havanna och Simon lekte idag. Joel var på kalas. De fick solrosfröer (eller pipas som de kallar dem) och efter ett tag kom de tillbaka och såg lite luriga ut. De ville att jag och John skulle följa ett spår. Vi skulle räkna till 30 och sen följa spåret.

Sagt och gjort. De rusade iväg och efter ett tag kunde vi knalla efter. Det var inte helt enkelt att se de där fröna på asfalten men vi lyckades rätt bra. Men så tog de plötsligt slut. Då hade vi gått runt ett kvarter och en bit till. Efter ett tag gav vi upp och gick hem. Plötsligt hör vi dem fnissa bakom bänken under köksfönstret… De hade sprungit runt, sett oss gå iväg och sen satt sig och väntat. Busfrön!

Idag var det releasefest för Simonas En enda risk. Den här gången i Adlibris butik i stan. Jag höll utbildning hela dagen så jag var rätt mör när jag knallade dit.

Simona höll ett bra tal, gillar det hon pratar om och det hon står för. Älskar hennes böcker som genomsyras av det.

Såg många jag kände igen fast ingen jag egentligen känner så jag pratade bara med Pernilla. Fanns inte mer social ork kvar i mig efter helgen med jobbet.

Passade på att köpa några bokpresenter till Joel.

Augusti. Semestern känns väldigt avlägsen måste jag säga och vardagen mycket påtaglig.

Familj. Sådär, vi har lixom druknat i vardagen tror jag. Hade sett fram emot varma sköna kvällar med bad men så blev det inte.

Träning & hälsa. Hittade ny naprapat, som hjälpte för höften! Gjort en del övningar och några moveoo-pass men rätt låg frekvens. En del aktivitet på Gotlandskonferensen.

Kost. Färre sötsaker, men önskar att jag åt mer grönsaker.

Jobb. Roligt att vara igång, och fullt ös med många nyanställda. Plus en härlig konferens på Gotland. Jobbat typ 76 % och varit föräldraledig resten (en vecka lite drygt).

Vänner. Inte alls bra skulle jag säga. Har inte hunnit.

Läsning. Läst har jag gjort! Både för mig själv och för barnen, igen. Gillart!

Hobby & pyssel. Legat lågt här. Har börjat sy byxor till Simon.

Fokus 2016: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli
Fokus 2015: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2014: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2013: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2012: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december

Under våren blev Riada lila. Så de gamla röda visitkorten har bytts ut.

Den här gången ingen bild vilket jag saknar lite. Nu ska det väl sägas att jag väldigt sällan använder visitkort, men det är ändå lite roligt att ha de gånger det faktiskt behövs.