Visste ju att jag skulle bli upprörd eftersom jag blev det av Norgeparadoxen.

Otroligt skönt att läsa den i en bokcirkel och kunna chatta om saker i vår chatt. Inte ensam om att bli frustrerad.

Ofattbart hur vi håller på. Skriver vi, för jag är ju del i samhället. Blir ledsen över att vi inte tycks ha förmågan att sakta ner, att reflektera över vad som är viktigt på riktigt och på lång sikt.

Hur vi, precis som i Norge, byter ut ord för att det ska verka bättre (kalhygg -> trakthyggesbruk). Hur pengarna, industrin får styra. Hur gamla kunskaper sitter i väggarna och faktaresistensen osar, men oxå hur svårt det är att skilja ut vad som är riktig fakta och vriden fakta, i vilket perspektiv vi väljer att tolka olika resultat. Hur vi räknar på olika sätt, hur tystnadskulturer frodas och många fler exempel.

Men värmen jag känner över att det finns människor som vågar stå emot, som orkar driva vidare i syfte att bevara det vi verkligen inte vill förlora för alltid. Wow!

Obligatorisk läsning skulle jag vilja påstå.

Skulle även önska att media som svt granskade lite modigare. Här är en artikel som till en början verkar superbra – Storsatsning på hyggesfri avverkning av skånsk skog. Wow tänker man såklart. Skönt att något händer! Tyskland förbjöd för övrigt kalhyggen för 30 år sen… Så läser man artikelns ingress.

“Stiftelsen Skånska landskap lovar att minst hälften av deras skogsavverkning ska ske med hyggesfria metoder år 2050.”

Hälften? om 24 år? Ridå.

Äntligen fick jag läsa vidare om Charlie.

Älskar verkligen Simonas sätt att skriva. Det märks att hon lägger väldigt mycket tid på språk, handling och personporträtt.

Storyn är mycket skickligt upplagd. Som läsare guidas jag på ett klokt sätt utan att bli för mycket av något – förvirrad, frustrerad etc. Något jag kan uppleva i en del andra böcker. Det flyter helt enkelt på med ett väldigt bra driv. Både genom kärleken som genomsyrar boken på flera sätt, och genom den bakomliggande historien.

Fint att hon lyfter in sina tjeckiska rötter, det ger Charlie lite extra.

I slutet oroade jag mig hela tiden för att boken skulle ta slut. Det började nämligen komma fram otroligt intressanta saker. Den slutade givetvis med en otroligt viktig pusselbit (en nyckelperson).

Vill verkligen inte vänta ett år tills jag får läsa fortsättningen, men den som väntar på något gott!

Första delen i en trilogi om Valmåsen. Jag som hamnat i en liten lässvacka fick till läsningen med den här. Den driver framåt även om det känns lite obekvämt ibland. Kan vilja skaka om huvudpersonen Cecilia och be henne rycka upp sig.

Uppskattar verkligen när författare tar en del av vår historia och bakar in i en roman. Att ge oss förståelse för vad som varit, vad som satt sina spår (och kanske skapat sår) ger insikter i varför saker är som de är.

Som alltid uppskattar jag när det finns två tidsperioder som får tuffa på parallellt och stärka varandra. Se hur nuet och dået faktiskt är sammankopplat.

Ser verkligen fram emot nästa del!

Hade absolut för mig att jag läst denna, även när jag läste beskrivningen men har inte bloggat om den så jag gissar att jag inte läst den då. Svårt att bedöma med den här typen av böcker dessutom.

Nåja, den var underhållande men lite frustrerande. Alla dessa människor som går och tänker och inte pratar. Tänker att de ska skärpa sig men så inser jag att det är nog så de flesta av oss faktiskt gör.

Kommunikation är klurigt!

Att hitta mening med och i livet är svårt och här får vi följa några olika som gör sitt bästa på olika sätt. Fint att få följa olika typer av utmaningar.

Uppskattar som alltid att få läsa om människor som lämnar stan för ett liv på landsbygden. Ser fram emot att läsa fler böcker om Longhampton!

Sjätte delen och den bara swishade förbi.

Uppskattar den här serien mycket tack vare inblicken man får i hur det var under andra världskriget. De visste inte när det skulle sluta (det är ju lätt att glömma bort för oss som ser tillbaka), och det var verkligen inte helt oproblematiskt med den svenska neutralismen. Allt från stora politiska skeenden till den lilla vardagen. Givetvis kryddat med en dos ovisshet och spänning. Maten får en del fokus och det känns viktigt eftersom det blir tydligt vilken utmaning det är när det är kris.

Underbart att få träffa Iris, Elisabeth och Signe igen. De lever vidare i sina extremt olika liv. Fint att få se skillnaderna. Längtar efter att få hänga med dem igen!

Den slutar mitt i känns det som och jag känner mig lite snuvad på fortsatt läsning. Hoppas Denise släpper en nästa maj oxå!

Första, men inte sista, boken av Lisa.

Väldigt imponerad av den här boken. Hur den driver framåt, håller kvar mig trots den tunga fakta som levereras i kapitel efter kapitel. Blandat med vanliga människor, Lisas tankar, insikter och handlingar och många människor i maktposition.

Vad håller vi på med? Fakta, fakta, fakta. Följ pengarna. Gah! Håller på och blir helt tokig när jag läser den här boken. Den levererar idioti efter idioti.

Område efter område presenteras och jag blir helt mörkrädd över hur detta kan pågå i vårt grannland. Hur mantrat att de tar upp oljan på ett så rent och bra sätt återkommer. Hur de vägrar se sin del av klimatkatastrofen. Att det sen hänger ihop och ibland konkurrerar med andra delar så som laxodling, urskogen som huggs ner (som i Sverige), samerna med sin rennäring trycks bort (trots olagligt), djuphavsplanerna, vätgas, konstgödsel och så klimatkompensationen i andra länder där skog planteras och så passar man på att “stötta” lite i olje- och gasletande.

Pengar och makt. Suck. Vi är så sjukt fast i våra tankemönster och hur vi lever.

Skogslandet ska läsas i sommar – så jag inte blir så stolt över Sverige 😉

Simona byter genre! Även om kärleken såklart har en plats i den här boken så är det inte huvudfokus på samma sätt utan spänningen är.

Älskar storyn!

Den går aldrig den väg jag själv tror att den ska gå så jag blir hela tiden mer och mer nyfiken på vad som ska hända egentligen. Inga långa jobbiga segment utan handlingen tar sig framåt med ett mycket trevligt driv.

Älskar att det finns en bakgrundshistoria som inte löser sig, ett större perspektiv som jag verkligen ser fram emot att få reda på mer om. Nästa del kommer dock inte förrän i oktober nästa år. Tur att jag har massa andra serier jag följer.

Funderar på om det finns såna här fall på riktigt. Där rättsväsendet kanske inte riktigt funkar som det ska.

Uppskattar även att Simona försöker föra in och normalisera beteenden som second hand, likabehandling etc. Jag har ju följt henne i sociala medier sen hon debuterade som författare och vet att hon brinner för många viktiga ämnen precis som jag själv. Uppskattar det supermycket! Det är dock konstigt att läsa om det och då inser jag hur normaliserad konsumtionshetsen är till exempel. Heja!

Den här gick inte att släppa. Vilken spänning! Känns fint att möta kvinnorna för femte gången och få se vad som händer.

Signe, Iris och Elisabeth – alla har de sin historia med sig. Otroligt olika resor de har gjort och ändå har de kunnat finna varandra och ge den trygghet de behöver i 40-talets Stockholm.

Älskar att få ta del av deras vardag. Hur det kunde vara för 80 år sen (det var ju bara 30 år bort när jag föddes faktiskt) under pågående krig. Det ger så mycket perspektiv. Dessutom krig, hur vardagen ändå var vardag och hur alla anpassade sig efter rådande omständigheter.

Modiga beslut fattar de alla tre den här gången, som påverkar deras privatliv såklart.

Dessutom roligt att få lära sig ett nytt ord (titeln).

Jag hade dock kunnat svära på att det kommit en bok per år men när jag kollar bakåt så kom det ingen 2023. Jag håller dock tummarna hårt för att nästa del kommer nästa år!

Fanns på rea med väldigt många uppskattande recensioner så jag slog till.

Gick alldeles för fort att läsa. Fick även Simon att läsa den.

Tror jag vill återvända till den fler gånger. En bok där man kan se nya saker på bilderna, hitta ny mening med olika saker.

Bilderna är både svart-vita och i färg. Älskar blandningen!

Uppskattade den mycket!

Nu följer jag såklart Charlie på instagram.

Har följt båda författarna i sociala medier under en längre tid och gillar ju tempot i Sofies böcker. Uppskattade hur man som följare fick följa med under skapandeprocessen till denna bok och har sett fram emot att få läsa resultatet.

Det är en bok med driv men jag känner mig nästan klaustrofobisk. Har svårt att knyta an till huvudpersonerna och det gör att jag inte känner mig nära. Det utspelar sig på extremt kort tid och såna böcker brukar jag klämma rätt snabbt och sen inte fastna så mycket i persongalleriet.

Gillar att man får följa det hela ur så många olika perspektiv och ett som är gärningspersonen som man inte vet men kan börja ana mer och mer ju längre boken går.

Jag gillar att det finns många onystade trådar som jag gissar kommer att rulla vidare in i nya delar. Jag gissar att jag kommer bli för nyfiken på fortsättningen för att låta bli.