I fredags vid lunch såg John en lös hund springa förbi utanför. Han sprang ut och kollade men såg inget. Vi snackade lite om det. Kollade med en granne om det var hennes. Vi åt klart och sen gick John iväg på lunchrunda med Raffe.

Knappt hade han gått iväg förrän han ringde och sa att nu var den lösa hunden på vägen. Jag tog ett koppel och sprang dit. Fick lite godis av John men den blev rädd och sprang iväg. Jag gick efter och funderade på hur jag skulle göra. Såg den inte längre och tänkte att jag går hem och kollar lite grupper på fejan om det är någon som blivit av med sin hund.

Precis i hörnet hemma så kom den igen! Jag satt mig på huk, kastade en godis till den och pratade lugnt. Höll fram en godis med handen. Lite orolig för vad den skulle göra. Den kom modigt fram och tog godisen och jag vågade klappa lite och samtidigt sätta fast kopplet i selen den hade på sig.

Jaha. Vad gör man nu då? Joel som gått med återvinning kom och vi gick in hemma. Kollade en lokal grupp och där hade vår granne skrivit att de hört om hunden på radion pga ute på en väg och sen sett den springa förbi flera gånger. Så efter att ha gett den lite mat gick jag över till grannarna. De var hemma och blev glada över att se hunden då de oroat sig.

Insåg att vi inte kunde ha den hemma hos oss eftersom Raffe skulle gå bananas och vi visste ju inte hur mycket den varit med om – men iaf att den varit ute på en stor väg.

Jag gick över och hämtade en bädd, några skålar, mat och godis. Sen provade vi polisen (över 2 timmars kö i telefon) och kollade alla möjliga facebook-grupper. Ingen saknad hund.

Kelade med hunden som kom till ro och somnade. Vi snackade ihop oss. Jag skulle stå i telefonkö och de skulle gå till Bagis djursjukhus och kolla om den har chip.

Efter en dryg timme i kö hörde grannarna av sig och berättade att de via chippet fått kontakt med ägarna. Hunden hade smitit från bilen när de skulle gå morgonrundan och parkerat vid en parkering på andra sidan väg 229. Hussens föräldrar bor i vårt område (men var i sommarstugan) så därför hade hunden sprungit runt här hela förmiddagen.

Underbart att kunna hjälpa!