I november gick Johns faster Karin bort och arvtagare är John och hans syskon. Hon bodde i ett hus utanför Fränsta i Medelpad och vi styrde om vår januaritur från Falun till Fränsta.

Vi hade spanat på väder och sånt. Såg ut att bli kallt. Vi preppade packningslistan. Det såg dock ut att vara uppehåll när vi skulle köra upp på tisdagen, och även när vi var där.

Ack så fel. Det var sol och blå himmel i kanske 10 mil på uppresan och uppehållsfritt 4 sista milen på hemresan.

Nåja, trots att det var snorhalt, snö och rätt mycket trafik kom vi fram till Hussborg där vi bokat boende. Bara vi där (lite senare på kvällen kom Johns bror och fru). Vi gick en promenad i vintermörkret och lekte i snö. Åkte madrasser i en backe på gården. Superhärligt!

Onsdagen spenderades mestadels i huset där vi försökte få lite ordning på vad vi behövde göra egentligen. Städa bort personliga saker, värdefulla saker och sånt någon ville ha. Sen avvaktar vi. Fikade med grannen. Hämtade Cia som kom och kikade. Köpte hämtmat. Åkte förbi Getbacken för att se om det gick att åka madrass (nope, så blev gården igen).

Insåg att vi nog ville åka hemåt på torsdagkvällen istället för att ägna hela fredagen åt att åka bil. Med godis och koffein funkar det mesta.

Så vi packade ihop oss på torsdagmorgonen och drog till huset för att fortsätta fixa. Vi försökte hitta ett bra ställe att komma ner till Ljungan – gick sådär. Vid kyrkan funkade det ok men det var 19 minus så vi åkte tillbaka till huset rätt snart.

Vid 16 packade vi in oss och drog söderut. Väderprognosen hade sagt molnfritt men det yrde snö i princip hela vägen. Snorhalt igen. Flera olyckor som påverkade oss. Google sa att det skulle ta 5 timmar, tog 9. Vi stannade 4-5 gånger för fika och kisspaus. Raffe snarkade nöjd i baksätet med barnen.

Det var skönt att komma hem. Och vips hade hemmet lite nya saker – dock väldigt få eftersom det redan är så fullt…