Efter förra sommaren då jag verkligen lyssnade på ALLA sommarprat kände jag att jag inte kommer göra det igen. Nu har det gått 10 månader och jag känner mig redo att lyssna massor igen. Jag har ju redan fått lite mer vana på att gå runt och lyssna på saker så det känns kul att få lite sommarprat i högtalaren.

Jag minns dock att en sak som kändes jobbig var att det kom ett nytt avsnitt varje dag vilket inte gav någon tid till att lyssna på annat. Kanske ska jag inte lyssna på alla, eller kanske lyssna fler gånger än på Raffes morgonrunda. Jag har dessutom valt att lyssna med musik i år vilket faktiskt ger en bättre upplevelse, mer tid att reflektera över pratet!

Här är iaf de första jag lyssnat på.

• Hampus Nessvold. Känner ju igen namnet men hade verkligen inte kunnat placera honom. När jag googlade inser jag att det är boken som jag hört mycket om och säkert har lagt till på någon läslista någonstans. Fint sommarprat. Flera gånger känns det lite ytligt bara för att dyka djupt. Skickligt att använda ytan (ofta humor) för att öppna upp och sen få en viktigare effekt när djupet kommer.
• Birgitta Ohlson som jag inte haft superkoll på men såklart hört om. Gillat och beundrat det jag sett. Hörde att hon fått cancer men visste inte så mycket mer. Jävlar. Hennes sommarprat täcker högt och lågt, ger tankar om mig själv och livet, om det som vi ser pågår i vårt land, i världen just nu – hur demokratin backar. När den eventuella framtida katten ska döpas till Birgitta enligt dottern,  brister det och tårarna trillar. Livet är långt ifrån rättvist.
• Ellen Krauss som jag inte hade koll på alls men jag har helt klart hört hennes låtar inser jag när hon spelar minst en av dem. Får tårar i ögonen när hon berättar hur fint hennes föräldrar agerat när hon kommit ut. Tänk att någon som föddes år 2000 fortfarande behöver känna skam över att älska någon av samma kön. Att behöva fundera på om har fel kön. Varför är inte våra roller bredare? Lyssningsvärt!
• Joakim Paasikivi med fokus på Ukraina men kanske främst krig. Att det inte är så långt bort som vi ibland tror i Sverige. Varken geografiskt eller historiskt. Hur gränser förflyttas, både våra egna och länders (fysiskt och politiskt). Värt att fundera över.
• Lasse Berg pratar om lycka och djupaste sorg, och hur kort steget mellan dem kan vara. Han blandar fint mellan det privata, och den större verkligheten och hur han under sina år som journalist ser skillnader. Hur han ändå tror på vår mänskliga förmåga att hjälpa varandra för att kunna hantera klimatkrisen!
• Vivi Wallin delar med sig av sitt liv och tankar kring det. Har under vissa perioder haft lite koll på ett av hennes konton Mammasanningar och uppskattat men sen tappat bort. Hennes prat om att växa upp med en ensamstående mamma väcker en del tankar med mig. Bra tankar om förändring i steg och inte helomvändning.

Listan för 2024