När vi bestämde att barnen och John skulle åka till Halmstad utan mig och Raffe så spånade vi på att han och jag skulle ta tåget och möta upp någonstans så att vi kunde spana runt lite och övernatta någonstans.

Sagt och gjort. Detta var i typ mars, när Raffe inte åt medicin och var väldigt soft och inte så reaktiv. I juni började jag fundera på hur det egentligen skulle gå med tanke på hur reaktiv han återigen blivit.

Valde att se det som en härlig utmaning och äventyr.

Vi åkte ju tåg med Raffe hösten 2022 när vi drog till Uppsala över dagen men sen dess har vi nog inte ens åkt tunnelbana.

Strax efter 10 packade jag på mig ryggsäck och kopplade Raffe och knallade till tunnelbanan. Han vägrade gå in så jag fick bära honom in, genom spärrarna och ner för rulltrappan. Sen gick han 10 meter och vägrade. Så jag bar igen. Nere på själva plattformen gick han själv om än lite småtveksamt. På tunnelbanan fick vi lite sällskap av en granne och då satt han i mitt knä. Väl på t-centralen vägrade han gå på plattformen så jag bar honom upp, och insåg snabbt att vi behövde gå utevägen och det funkade.

Inne på själva centralstationen gick det över förväntan. Aningens varmt men även hundmöten gick rätt ok. När tåget kom bar jag honom till vår plats och han satt sen i mitt knä hela resan. Insåg att det vore enklast att inte behöva gå på toa…

Han skällde inte en enda gång, men muttrade lite lågt åt en hund på andra sidan. Det där med tåg känns rätt ok faktiskt, men enklare om man är minst två.