Idag jobbar jag hemifrån. Måste få beta av mina saker i lugn och ro utan att bli störd. Vid 11 kom jag på. Solen skiner och jag skulle kunna ge mig ut att springa.

Så jag gjorde det. Bytte om, startade klockan (kör ju en trainalong) och stack iväg. Underbart grönt och skönt i spåret. Hörde barnen vid Kaninparken och såg Joel på avstånd. Log lite. Insåg sen att jag faktiskt inte tänkt en tanke på att det är läskigt att springa själv (fantasin brukar haka på rätt snabbt tyvärr).

En minut senare ser jag en polisbil och några poliser som kommer vandrande på stigen och går och tittar sig omkring…

De frågar om jag sett en man (här springer fantasin iväg med en rakets hastighet), en förvirrad äldre man (raketen kraschade) och jag svarar att jag inte har sett någon alls i spåret.

Springer min vända som innebär att jag springer tillbaka nästan på samma stig men inte riktigt. Då möter jag honom. En vithårig äldre man i nattskjorta, kalsonger och rollator. Vänder och springer tillbaka till poliserna och säger att om han har rollator så är han en bit in på den där stigen. De tackar och ger sig ditåt. Själv tog jag en annan stig hem.