Tänk att jag hållit i sen i november (minus 6 veckor pga sjuk). Varje vecka har jag joggat en dag. Det går oftast inte fort alls. Jag har med Raffe och låter honom stanna och sniffa/kissa etc.

Men jag gör det. Jag har tagit bort själva valet.

Den här veckan såg ut att bli tokvarmt så jag bestämde mig för att gå upp 4.30 igår och ge mig ut på morgonrundan.

Redan innan jag lämnade vår gata mötte jag en hundägare som såg ut att ha varit och badat… Inte ensam om att vara tidig helt enkelt.

Först en sväng till Flaten och sen Ältasjön och Klisättra ängar. Fantastisk runda även om det hann bli lite väl varmt…

Förra veckan när jag sprungit min nya morgonrunda sa Simon att han var sugen på att hänga med någon gång. Jag insåg att det skulle bli svårt pga flera anledningar (tex Simon sjukt dålig form, Raffe inte van).

Föreslog i helgen att vi kunde ta en kortare runda och träna Raffe lite. Så i söndags ett tag efter lunchen stack vi tre ut. Raffe blev “aningens” mer exalterad när Simon var med men det funkade ändå rätt hyfsat. Han hade dock högre tempo än med bara mig så vi fick snabbt upp flåset.

1,4 km tog vi oss och det var tillräckligt för alla inblandade.

I måndags körde jag sen återigen min nya runda och det kändes helt ok i kroppen! Det var dessutom fantastisk himmel och det gav en enormt bra inledning på veckan.

I november gav jag mig ut på första joggingrundan. Sen har jag fortsatt varje vecka med samma runda. Pausade 3 veckor i februari pga förkylning. Förra helgen kände jag att jag var lite sugen på att testa en ny runda. Så i måndags morse körde jag en annan.

Trodde ärligt talat att den skulle vara rätt mycket längre och jobbigare men den var max 1500 steg längre.

Blir nästan tårögd när det funkar att springa. Att inte ha ont i fötterna. Att inte ha ont i kroppen heller när jag springer. Sen är jag tung, det är jobbigt som fan men det kan jag ta så länge jag kan.

Plus att det funkar så himla bra med Raffe! Hade gett upp det där om att springa med honom faktiskt.

Efter att ha pausat nästan en månad har jag nu kommit tillbaka och sprungit två gånger efter förkylningen. Nu är det ljust när jag är iväg trots att jag är tillbaka för 7 på morgonen.

Bra vana även om det känns lite segt att komma i bra form. Men tänker att tålamod är a och o här om kroppen ska hålla.

Eftersom vi har tisdagar som kontorsdag ska jag sikta på att ta joggingrundan på måndagar – bra sätt att börja veckan tänker jag.

Jag har fortsatt med att jogga/springa en morgon i veckan. Har varit sjukt segt. Förra veckan började jag känna olust redan vid lunch dagen före. Inte så bra. Försökte att inte tänka utan bara göra. Gick ju.

Idag var det dags igen. Redan igår kväll kände jag att jag otroligt nog var lite sugen på att ge mig ut.

Vaknade vid 5 (tog upp bok och läste) och vid halv 6 gick Raffe ner. Händer i princip aldrig så när jag läst klart kapitlet gick jag oxå ner. Tänkte att jag lika gärna kunde ge mig ut.

Kändes ovant bra! Orkade mer än jag brukar och kroppen hade en stark känsla. Vet att jag känner igen den men det var väldigt längesen jag kände så.

Känns oerhört hoppfullt och jag är så otroligt tacksam att kroppen lyckas återhämta sig!

Ser att jag för tre år sen testade att springa med Raffe. Minns det vagt. Tror bara det hände en gång.

Nu har det iaf hänt 5 gånger. 1 gång i veckan sen andra veckan i november. Bestämde mig för att nu ska det bara göras. Kan inte längre skylla på hälsporre, och jag har tjuvtränat lite soft med Raffe från våren och framåt. Särskilt på en sträcka på en cykelväg som är så ofattbart tråkig att gå.

Började med några steg och såg till att så fort han var på väg att skälla berömde jag honom och gav godis. Så istället började han titta på mig och undrade om det vankades lite godis. Det var även ett bra test av hälarna. I början kände jag av det. Det gör jag inte nu.

Det är samma runda. Det är vid 6-hugget så mörkt, men jag kan släppa Raffe en del av sträckan vilket underlättar. Eller kanske inte egentligen för han skäller till lite ibland.

En runda var i fullmånens sken. En annan i minus 10. Jag har sett rådjur ett par gånger. Mött en annan löpare en gång.

Det är ibland sjukt tungt för jag är inte i form men det är najs efteråt och det är verkligen mycket roligare att göra det med Raffe!

Är väldigt tillåtande och låter honom stanna och sniffa om han så vill.

Idag jobbar jag hemifrån. Måste få beta av mina saker i lugn och ro utan att bli störd. Vid 11 kom jag på. Solen skiner och jag skulle kunna ge mig ut att springa.

Så jag gjorde det. Bytte om, startade klockan (kör ju en trainalong) och stack iväg. Underbart grönt och skönt i spåret. Hörde barnen vid Kaninparken och såg Joel på avstånd. Log lite. Insåg sen att jag faktiskt inte tänkt en tanke på att det är läskigt att springa själv (fantasin brukar haka på rätt snabbt tyvärr).

En minut senare ser jag en polisbil och några poliser som kommer vandrande på stigen och går och tittar sig omkring…

De frågar om jag sett en man (här springer fantasin iväg med en rakets hastighet), en förvirrad äldre man (raketen kraschade) och jag svarar att jag inte har sett någon alls i spåret.

Springer min vända som innebär att jag springer tillbaka nästan på samma stig men inte riktigt. Då möter jag honom. En vithårig äldre man i nattskjorta, kalsonger och rollator. Vänder och springer tillbaka till poliserna och säger att om han har rollator så är han en bit in på den där stigen. De tackar och ger sig ditåt. Själv tog jag en annan stig hem.

Igår inledde vi riktigt soft. Spelade padda/telefon i sängen för att äta frukost vid halv 10. Då plockade jag ner min stora skärmatta, tyg och mönster till årets familjetröja.

Spelet som lockade idag var The Lost City som de haft ett par veckor. Nu har det lossnat rejält och jag googlade fram en walkthrough som det tittade på och pausade för att själva göra. Oj vad de får klura och upptäcka. Jättebra spel! Att de sen hjälps åt är superkul att se. Försöker verkligen minimera speltressen och viljan att ligga först och premiera när man hjälper varandra. Ett annat spel de bytte till lite senare är Windosill som vi spelat tidigare och som oxå är klurigt. Även där googlade jag fram youtubefilm åt dem.

Jag hann skära ut alla tröjorna men det var på håret eftersom jag fick hjälpa dem en hel del – och ofta fastnade jag lite då för att jag tycker att det är så roliga spel 🙂

På eftermiddagen ville de till slut ut och då blev det städning av asfalten, för att övergå till vattenpistoler (version grande). Joel var smart och klädde sig i regnkläder. Simon var domare.

Efter middagen bytte jag och John om, barnen packade badkläder och så cyklade vi ner till Flaten för att möta upp grannarna där. Medan John sprang runt Flaten badade grabbarna och lekte. Sen kom John och vi cyklade hem.

Idag stack Joel och John till Biltema. Simon ville cykla och ville att jag skulle springa bredvid. Sagt och gjort, vi gick hem en sväng så jag kunde byta om.

Vi hann 30 meter så ramlade han och ylade. Knät behövde ett plåster. Till min förvåning ville Simon ändå ut efteråt. Så vi gjorde ett försök till.

Det gick inte så fort för min del men det var fantastisk att vara ute i solen.

Årets första löprunda. Har ju hittat på en trainalong just för detta och idag var det dax för första passet.

Dagens pass: Totaltid: 20 min Börja med att gå i 3 minuter. Sen springer du 1 minut. Gör detta 5 vändor.

Tanken är alltså att det ska vara väldigt enkelt att komma igång. Det var det. Vilket väder! Fantastiskt helt enkelt och jag är redan sugen på nästa pass. Det publiceras för imorgon men jag sparar det nog till helgen då det är annan träning i veckan.