Det finns såklart rätt uppenbara perioder som förälder men det slog mig att det finns andra typer av perioder när jag ser tillbaka lite. Tänker främst på tiden vi bott i radhuset.

• Crossfit-tiden (2010-2012) då jag tränade över 100 pass om året och lycklig cyklade i snöoväder till gymet för att få träna. Kan verkligen sakna den tiden för det var en så otroligt härlig känsla att träna i den gemenskapen vi hade, men oxå att vara så stark.
• Sömnadstiden (2011-2014) då jag sydde över 1,5 plagg i veckan, och alltid hade funderingar på vad nästa projekt skulle bli.
• Recensionsexs-tiden (2011-2014) då jag fick böcker mest hela tiden, läste de flesta och hade dåligt samvete över de jag inte läste. Fantastisk erfarenhet! Många böcker som vi/jag inte läst om jag inte haft den här möjligheten.
• Harry-potter-våren (2015) då jag högläste Harry för barnen och efter varje bok såg vi filmen. 4500 sidor på ett halvår (typ 25 sidor per dag vilket inte är att leka med när vi snackar Harry, eller barn som är 6 och 8).
• Familjens dag-tiden (2010-2015) före skolplikten slog till då vi passade på att var tredje onsdag ungefär checka ut från jobb och förskola och hitta på något tillsammans.
• Vabbtiden (2010-2014) då man knappt vågade boka några möten på jobbet för man visste inte om man skulle vara där. Vi underlättade det lite genom att bestämma att den som lämnade fick vabba. Vi hade sen ett veckoschema med vem som lämnade vilken dag. Nu får vi inte längre vabba (sen Simon gick ur femman förra våren). Dessutom behövs det ju inte eftersom vi jobbar hemifrån och de klarar sig själva rätt bra. Vi har ju Simon hemma heltid så helt klart funkar det.
• Konsulttiden (2013-2017) då jag var på olika platser nästan varje dag. Onsdag hos en fast kund i nästan alla 4,5 åren, tisdagar Klarna från hösten 2014, och väldigt blandat utöver det. Vet att jag gjorde det till en sport när jag kom ner till tunnelbanan att veta var i tåget jag skulle vara (långt fram, bak eller i mitten typ).
• Scoutfasen (2015-2020) Först var bara Joel med sen hängde jag med på hans första sommarläger (plus något som hette Lilla jul) och tyckte det var roligt att vara med. Var med nästa sommar oxå och då var även Simon med som blev lockad av att börja och då började jag som ledare samtidigt. Sen la Joel ner egentligen i sin avdelning men hängde med och var ledare med mig vilket vi fortsatte med en termin efter att Simon slutat.
• Kompisfasen (2011-2020) då vi hade någon av barnens kompisar här typ varje dag. Elvira och Aron har hängt här massor, men även andra kompisar (tex ett par grannar). Jag hade ofta med fler ungar när vi drog i väg på något. Så blev barnen större, corona kom och Simons sociala ångest. Ovant att inte ha någon här, samtidigt som det känns avlägset att ha andra här hela tiden.
• Pokemonfasen (2016-2018) då hela familjen spelade och vi kunde ta gemensamma promenader. Minns hur vi sprang som galningar för att fånga en Snorlax. Sen kom dödsstöten när man kunde bli vänner i spelet – men bara om man var över 13 år (och vi hade varit ärliga…).
• Hobbyrumsfasen (2006-2016) då vi hade lyxen av ganska stort hobbyrum. Först jättestort men som blev mindre för att till slut klämmas in i ett litet rum som mest varit förvaring och nu i två år mitt arbetsrum. Lyxig period.
• Försäkringskassefasen (2007-2016) då jag varje månad stämde av lite olika saker och rapporterade in. Värst var när det var tvång att skicka in av förskolan påskrivna intyg på att barnen faktiskt varit borta. Jösses. Både föräldrapenningsklurande och ersättning för vabb. Nu är tiden med vabb över men de sista åren nyttjade vi det i princip aldrig.
• Kräksjukefasen (2008-2014) då vi minst en gång per år däckade i kräksjuka hela familjen. Inget skoj alls men nu är det rätt längesen vi var dåliga allihop. En person kan ha varit dålig lite nu och då (främst Simon som verkar vara den som aldrig slipper undan).
• Akvariefasen (2007-2017) som inleddes när John fyllde 40 år och fick det i present. Vi hade många olika fiskar, ett gäng räkor och testade även grodor vid något tillfälle. Efter 10 år kände vi att det inte längre uppskattades.
• Hundägarfasen (2018-) som vi fortfarande är inne i och som vi älskar. Även om det finns saker som är jobbiga så tillför den lille parveln sjukt mycket till familjen.
• Leta-hus-fasen (2019-) är vi oxå inne i just nu. Det är nog några år som vi snackat om nästa fas, och sneglat lite olika hårt på Hemnet.
• Vinterresor (2010-2018) var tänkt att ske en varje år för att faktiskt få uppleva vinter och allt som har med den att göra. Efter Björkliden har det inte riktigt blivit av. Vi hade planer på alperna men så ville vi inte flyga, och vips hade vintern gått. Vi drog till Järbo men det räknas nog inte riktigt, sen kom corona och vi ställde in Idre under jullovet 2020 och just nu är vi två som är i för dålig form, plus att Joel inte vill ta ledigt från skolan och då har vi bara loven kvar.
• Oroa-sig-för-mamma-fasen (2007-2013). Oroat mig har jag väl iofs gjort sen pappa dog, men efter att hon kollapsade här med dubbel lunginflammation (som upptäcktes några dagar senare när hon kommit hem) känns det som att det började på en annan nivå. Ovissheten, och att vara så långt borta.
• Utförsäljningsrea-fasen (2002-2019) har väl gått lite upp och ner men jag tror min första var Haglöfs 2002. Det har varit många sen dess. Haglöfs och Houdini är väl de jag minns bäst – kanske eftersom jag fortfarande använder grejer jag hittar där i princip dagligen.

Det är lustigt hur man är så inne i en period och det är en stor del av livet och sen kan komma ur den, och knappt komma ihåg den. Bra att komma ihåg när man är mitt i en fas som man kanske inte uppskattar så mycket.