Vädret var verkligen på vår sida idag! Havanna kom över, de cyklade lite och sen efter lunch drog vi till Flaten. John stannade hemma och meckade med cyklar. Sanna med familj hängde med. Där nere fanns redan två “dagis”-familjer så barnen var överlyckliga.

De badade fötter och fångade is. Fikade lite och sen lockade nya gungan. De hoppade och hade sig och jag lyckades knäppa ett kort då Jonathan flög iväg (skulle fota Joel som tog fart på gungan). En stund senare flög Joel en aning för långt och landade på stocken och skrek. Jag ringde först 112 men så verkade Joel rätt ok ändå. Han hade först sett lite suddigt och var blek som få, men blev bättre. Så vi ringde 1177 istället och pratade med en sjuksköterska som sa att vi skulle hålla koll resten av dagen och om han hade ont i magen skulle vi ringa. Däremot så hade han fläkt av en skinnbit under ena tån och det gjorde ont. Vi hade dock med plåster så det löste sig. Härligt i såna lägen att vara där med familjer man känner och som hjälper till.

Men något mer hoppande från den gungan blir det inte.

Vid 10 ringde William och sa att de skulle till Andys lekland i Länna och undrade om vi skulle med. Barnen jublade. Jag ringde hem till Elvira och kollade om hon ville med (planen var att hon efter lunch skulle komma hit och sova över). Vi råddade lite och sen åkte vi förbi och hämtade upp Elvira på väg till Andys.

Barnen lekte och hoppade mest i hoppborgen. När det var dags för lunch och jag stod i lunchkön så kom Simon och var lite ledsen för att de andra inte lyssnat på honom när han inte ville vara med i knuffleken. En stund senare kom William med blödande näsa. Jag beställde mat och vi hjälptes alla åt att få upp saker till övervåningen. Joel nämnde att han oxå ramlat lite och slagit sig i ryggen. Barnens pannkakor tog en liten stund och jag satte mig och åt lite av min sallad.

Så sneglar jag bort på Joel och ser att han ser vääääldigt blek ut. Går över och frågar hur det är med honom. Han är svettig och säger att han ser suddigt och inte mår så bra. Panik! Frågade om han slagit i huvudet, men det hade han inte. Bara ryggen. Ringer 112. Lise (som var där med Abbe) sprang samtidigt ner och kollade om det var någon sjukvårdskunnig och kom upp med en ur personalen som kollade på Joel och ställde lite frågor. Samtidigt hade jag 112 i luren. Då börjar Joel få lite färg igen och säger att han känner sig bättre, och dessutom ser bättre. Vi bestämmer att vi avvaktar med ambulans.

Efter en stund kom pannkakorna, Joel lyckades få i sig dem efter en lugn start och sen fikade vi och han blev sig själv igen. Pust! Lekte inte mer i leklandet utan gjorde enligt planen (lite andra ärenden).