Ikväll ringde ett skumt nummer på hemtelefonen och jag svarade.

Det var Allt om handarbete (eller vad de nu heter) som undrade om jag ville svara på en enkät. Sure.

Fick svara på om jag gillade att sy eller sticka mest, eller båda lika mycket. Sen vad jag sydde, och hur länge jag sytt. Som tack skulle jag få 6 nummer totalt (3 nr av varje tidning), till det facila priset av 56 kr per tidning, tidsbegränsat. Hörde alla dessa saker.

Sen sa hon något som fick mig att fundera och jag minns ju förra vändan. Så jag frågade.

1. Hur mycket blir totalkostnaden?
2. Avslutas det automatiskt?

Svaren var inte 56 kr * 2 och ja, som det borde vara med tanke på hur hon la upp det. Det var 168 kr * 2 och det gick bra att maila eller ringa till kundservice.

Jag sa att jag inte var intresserad då. Hörde tydligt besvikelsen i rösten. OGILLAR när man medvetet lägger upp samtalet för att försöka lura folk att prenumerera, istället för att ha ett riktigt bra erbjudande.

Min lite pyssliga ådra har genom åren gjort att jag testat tidningen “Allt om handarbete” och eftersom man finns i deras databas så ringer de ibland och kommer med nya erbjudanden – och påpekar att de nu lyssnat på läsarna och förbättrat. Så jag testar, men kommer alltid fram till att de inte har de saker jag vill pyssla med och säger upp prenumerationen.

Likadant denna gången. Med sista tidningen fick jag ett inbetaltningskort för ett kvartal så jag gjorde en notering och la i en särskild hög för att ha koll. En månad gick och så damp det ner en påminnelse igår, på en räkning jag inte fått.

Så idag när Joel somnat ringde jag deras kundtjänst (tog nog bara ca 20 minuter i kön…) och förklarade mitt ärende varpå kvinnan utbrister lite tyst:

Oj vad pinsamt. Nu vill jag gå hem.

Hon förklarar att det avslutningsbrev jag borde fått i februari skrevs ut igår och min påminnelse 13 mars, dvs i fel ordning. Hon bad så hemskt mycket om ursäkt och frågade om jag betalar på nätet för då kunde jag få uppgifterna och betala direkt – det nummer jag inte betalt.