Det är bara att inse. Kittyböckerna jag läste på 80-talet är inte något som Simon och Joel kommer att vilja läsa.

Alltså har jag tagit steget och rensat ut dem ur bokhyllan (allt för att få till en plats för vår läsfåtölj). Således finns det nu 65 Kittyböcker som söker ett nytt hem. Blir det inte någon vi känner så kommer de att skänkas till Möjligheternas hus som i höst flyttar till Skarpnäck.

Först till kvarn!

En viktigt del av mitt liv är, och har alltid varit, böcker. Vi har en kategori på bloggen som heter just Böcker. Det börjar dock bli lite många poster där och för att man ska få en bättre översikt över olika böcker och poster som rör läsning och böcker så har jag skapat en sida som heter Böcker.

Titta gärna in där om du har lust!

Idag stack jag och Åsa ut på jobblunch. Utanför bokhandeln i Ringen satt Björn Hellberg för att signera böcker. Antar att det var “Den flerfaldige mördaren” han signerade.

Kanske borde man läsa någon av hans böcker?

Tills ganska nyligen så var böcker böcker för mig. Eller ja, skillnaden jag såg på dem var om de var inbundna eller i pocketformat.

Så halkade jag in i recensionsträsket. Helt plötsligt öppnade sig en hel värld med olika förlag och under våren har jag haft förmånen att få recensera böcker från flera olika förlag.

Numera har jag mycket bättre koll på de olika förlagen och hur vissa av dem hänger samman. Tänk så mycket man har att lära!

Igår fick vi några barnböcker att recensera. Barnen älskar ju paket, och böcker så det var skojigt att öppna. Joel sög genast åt sig “Vi letar konstiga bilar“, medans Simon fastnade för “Barpapa 10 Frisyren“.

På kvällen läste John bilboken för Joel och båda gillade den. Vid tretiden inatt så hörde jag Joel och gick in till honom. Då satt han upp i sängen, halvsovande, och pratade om sin nya bok. Han ville läsa den. Så jag tog upp den och höll den åt honom. Han mumlade lite lyckligt vid de olika sidorna och dess spännande maskiner. Efter en stund ville jag sova. Inte Joel.

Vi flyttade över till dubbelsängen så fick Joel ligga och bläddra en stund till och jag kunde halvsova. När han bläddrat igenom hela boken släckte jag och sa att det var dax att sova. Han gick trött med på det.

Av en slump hittade jag en blogg för något år sen – Skrivarmamman. I mellandagarna läste hon en bok som verkade intressant, hon lobbade för den under våren sen släpptes den i juni och då skrev hon om den. Noterade mentalt och tänkte att den ska jag läsa vid tillfälle.

Så i början av veckan läste jag på en annan bokblogg jag följer att hon fått ett recensionsex av författaren Simona. Har ju fått lite blodad tand vad gäller recensionsex så jag var helt enkelt fräck och mejlade författaren. Hon svarade att jag givetvis skulle få ett ex. Igår kom den.

• Jag gick och la mig vid 11, hur trött som helst. Sur för saker hade inte riktigt gått som jag ville på kvällen (datorstrul, utspillt vatten mm – fredag 13?).
• Tänkte att jag börjar läsa lite iaf.
• En timme senare kom John och såg förvånad ut. Han försökte prata med mig, men jag ville läsa (brukar vara jag som vill prata).
• Ytterligare en timme senare tvingade jag mig att lägga ifrån mig boken.
• Kunde inte somna, så jag plockade upp boken som låg där och ropade på mig.
• Klockan två var jag på sidan 207 och då gick det att släppa den.

Nu sitter jag här och undrar hur jag ska hinna läsa ut boken idag (ca 370 sidor totalt). För det går ju inte att vänta tills imorgon eller senare.

Mejlade förresten Simona och skällde på henne för att hon skriver så bra böcker som håller trötta småbarnsföräldrar vakna på natten. Till min lycka skriver hon på nästa bok som kommer nästa år. Jag vet redan nu att jag kommer att läsa den.

Av ren princip läser jag aldrig texten på baksidan av en bok förrän jag har läst en bra bit av den. Det är alltid en utmaning att låta bli, men det har förstört spänningen så många gånger. Jag vill verkligen inte veta vad som ska hända. Däremot har det blivit lite sport att gissa när jag kan läsa den och jag håller för och ser hur långt jag vågar läsa – vardagsedge? 🙂

Sen undrar jag lite över hur den kommer till och vem som skriver den. På Hypnotisören är baksidetexten perfekt, den beskriver inte alls händelser så att det förstör spänningen, samma sak med fortsättningen Paganinikontraktet. Camilla Läckbergs böcker är det mycket sämre med, där tycker jag ofta att halva boken står på baksidan.

Vill man verkligen veta?

I början av juni vann jag en bok från Goboken och veckan efter kom paketet från dem. Till vår förvåning var det tre böcker!

En av böckerna var en bok med ljud och Joel blev väldigt ledsen när han inte fick ha den hos sig när han skulle somna.

Nu när vi haft dem någon vecka så är favoriten av de tre är definitivt den med ljudknapparna, men jag tror “Lär känna djuren” kommer att bli roligare längre fram.

Hittade en länk till detta test på en bokblogg jag följer och kunde givetvis inte låta bli. Oj, vad dålig jag var. Det var nog två som jag var helt säker på.

Vad kan du?