Idag är det 17 år sen vi fick tillträde till huset.

Helt sanslöst.

Om någon hade sagt till mig då att vi skulle bo kvar här om 17 år hade jag nog inte trott dem. Inte för att vi hade kortsiktiga planer utan mer för att det är så länge. Mer än en tredjedel av mitt liv.

Minns hur vi våndades över tapeter och till slut köpte någon på rea till vardagsrummet – vi kommer väl ändå att byta eller måla. Nä.

Tiden är ett intressant fenomen!

Kan ärligt talat inte fatta hur det kan vara 16 år (igår) sen vi tog över ägandet av vårt radhus. Minns hur några andra i vår länga hade bott i 8 år när vi flyttade in. Jag tyckte det var en hel evighet. Nu har vi bott dubbelt så länge.

När vi flyttade in var radhuset 21 år och jag tyckte det var rätt gammalt har jag för mig. Nu snart det dubbla. Sjukt.

Tidigare i mitt liv har jag inte bott så länge på varje plats; 6, 9, 3, 1, 1, 1, 1, 1, 2, 2, 1, 2 och 16 år. Så ser min boendehistorik ut.

Tänker ibland att köket är nyrenoverat, tills jag inser att det var vårvintern 2008 vi gjorde om köket. Samma med badrummen som verkligen känns nya – hösten 2015 och vårvintern 2016 var det som gällde för dem.

Vi funderar ju lite på framtida boende så kanske vi stannar 5 år till så att vi bott lika länge som huset var gammalt när vi flyttade in?