Har följt båda författarna i sociala medier under en längre tid och gillar ju tempot i Sofies böcker. Uppskattade hur man som följare fick följa med under skapandeprocessen till denna bok och har sett fram emot att få läsa resultatet.

Det är en bok med driv men jag känner mig nästan klaustrofobisk. Har svårt att knyta an till huvudpersonerna och det gör att jag inte känner mig nära. Det utspelar sig på extremt kort tid och såna böcker brukar jag klämma rätt snabbt och sen inte fastna så mycket i persongalleriet.

Gillar att man får följa det hela ur så många olika perspektiv och ett som är gärningspersonen som man inte vet men kan börja ana mer och mer ju längre boken går.

Jag gillar att det finns många onystade trådar som jag gissar kommer att rulla vidare in i nya delar. Jag gissar att jag kommer bli för nyfiken på fortsättningen för att låta bli.

– vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet.

Älskar att jag hör Carinas röst (och dialekt) genom hela boken. Hon har verkligen lyckats skriva den som att man är där när hon ställer frågorna, och får lyssna på svaren.

Vilket märkligt liv han levt. Otroligt öppet delar han med sig av händelser och tankar till Carina. Som att vara en fluga på väggen nästan.

Dödsstraff. Gudatro. Två saker som inte är alls närvarande i mitt liv och ändå är det mycket givande att läsa.

Kan varmt rekommendera den om man vill få ett och annat att reflektera över.