Av någon anledning kom vi in på vad John var bra på (han var med) och Joel listade en hel hög saker. Så frågade jag vad jag var bra på och fick direkt till svar att han inte kunde komma på något.

Simon kontrade dock direkt och sa att jag var bra på att ge överraskningar.

Idag när vi kom hem från dagis såg vi flera blommor i rabatterna. Såg att rabarberna oxå kommit upp så jag ropade dit barnen.

– Vet ni vad det där röda är som kommer upp där? frågar jag och räknar med att själv få svara.
– Rabarber, svarar Joel direkt
– Va, visste du det? Hur visste du det? frågar jag förvånad
– Det var ju där rabarberna var förra året så det är väl klart att det är rabarberna som kommer upp, förklarar Joel enkelt.

Ja, jo, så är det ju.

Häromdagen satt Joel och Simon och tittade på favoritprogrammet Philofix. Hon skulle göra något pyssel och nämnde något om “bomber”. Då hörde jag Joel säga till Simon:

– Tänk om man skulle spränga små bomber i munnen, så alla tänder flög ut.

Hmm, tänkte jag, vad kom det där ifrån? Men Joel hade tänkt ett steg längre:

– Tänk vad mycket guldpengar man skulle få av tandfén då!

🙂

Idag vid middagsbordet sa plötsligt Joel att han ville klä ut sig till påskhare när han skulle till dagis imorgon. Vi påpekade att det skulle vara bra att få dessa önskemål liiiiiite tidigare, men att vi skulle se vad vi kan göra.

Simon, som inte riktigt fattat kopplingen mellan påsken och haren (vem har väl det?), insisterade på att han skulle få klä ut sig till påsksnigel. 🙂

Idag vid middagsbordet pratade Simon om att när man svimmar är man död, och fortsatte prata om Tom & Jerry. Vi pratade lite om att det är tecknat och alltså inte på riktigt.

– Inte heller tittvärlden är på riktigt, berättar Joel.

Vi frågar lite och kommer fram till det finns tre världar; den riktiga världen som vi lever i, den tecknade världen och så tittvärlden – den som ser ut som vår men som är på tv.

Idag bestod middagen av kycklinglår och Joel gnagde på med god aptit. Han tog loss ett ben och sen var han på väg att bita i ett annat varpå vi varnade honom.

Jag tog upp mitt och visade hur det satt ihop.

– “Här är ett ben och här är ett annat, mellan finns brosk som håller ihop dem. Så ser det ut i vår kropp oxå” försöker jag förklara.
– “Är det en människa?” frågar Joel och syftar på benet han just sitter och gnager på.

Joel har börjat hitta på bus lite då och då. Idag sa vi att han var full av bus.

– Ja, jag är busrik! svarar Joel då.

Gillar ordet!

Ikväll skulle Joel hälla över lite plastögon vi köpt i en glasburk. Han börjar hälla ut dem på golvet och jag ser framför mig hur svårt det blir att plocka upp dem och börjar komma med förmaningar (tjat).

– “Mamma, du har ditt sätt och jag har mitt sätt. Man kan göra på olika sätt, faktiskt” berättar Joel då och jag blir tyst.

Idag när jag och ungarna var ute och åkte bil så började vi prata om att sy hjältedräkter och de pratade om vilka de ville ha. Det visade sig att båda ville ha Iron man och så blev de nästan ovänner över det.

Jag förklarade att de såklart kunde ha samma hjälte som förebild till dräkterna och ändå designa dem själva.

– “Ja, mamma vilken bra idé! Simon, vi kan ha olika storlekar och smålekar så kan båda ha samma hjälte” säger Joel då.

Ikväll började Joel fråga om han kunde göra en blogg. Jag frågade tillbaka för att komma underfund med vad det var han ville. Jag berättade oxå att bloggen vi har är för honom och Simon oxå (josjos = John o Susanne, Joel o Simon).

Jag fick till slut fram att han ville fråga alla hur jorden egentligen skapades. Så nu undrar vi:

Hur tror du att jorden skapades?