Barnen funderar mycket nu. Ikväll när Joel skulle sova.

– Mamma, är det länge sen människor bodde i grottor? Bodde mormor i grottor? frågar Joel.
– Nä, mormor bodde inte i grottor, det är jättelängesen människor gjorde det, svarar jag.
– Ah så mormorsmormorsmormorsmormorsmormorsmormorsmormorsmormorsmormorsmormors bodde i grottor, säger Joel då och jag instämmer.

Idag har vi målat våningssängen. Grundmålat den.

Simon ville börja måla så fort han vaknat. Vi fick dock leta upp lite saker först plus att vi behövde fixa lite inne så att John kunde komma vidare.

Strax efter lunch bytte vi om och satte fart. Det utlovades lön till de som var med. Båda killarna var väldigt på och lyssnade nog på instruktionerna. Det var första gången de använde roller och oj vad de gillade det. De målade och fixade.

Vädret levererade vind och sol så det torkade på nolltid vilket underlättade då tålamod inte är en favoritgren.

När sista omgången brädor skulle målas sa jag att jag kunde göra det själv. Joel frågade om man fick lön om man var med. Jag sa att det fick man inte men man fick såklart vara med om man ville hjälpa till.

– Jag gör det inte för att jag tycker det är roligt utan för att jag får lön, svarar Joel då.

Men Simon hakade på och målade som om han aldrig gjort annat.

Det gick över förväntan och jag kunde faktiskt måla en hel del jag oxå och inte bara övervaka och hjälpa till. Fantastiskt med medhjälpare!

Idag vid frukostbordet deklarerade Joel att den här veckan är förändringsveckan.

“Mamma, kan jag få en legotallrik” sa något av barnen på förmiddagen. Först fattade jag inte alls, inte John heller. Sen insåg vi att hemma tar vi alltid fram en plasttallrik eller skål när de har fått någon legogrej.

Så vi letade fram varsin legotallrik till dem och så kunde de bygga sina legomonster.

Idag har vi städat. Eftersom vi röjer vinden så blir det saker överallt och när det då dessutom är stökigt så blir det etter värre.

Nu känns det dock väldigt bra!

John försökte vid lunchborde göra sig av med fåtöljen vi har (den är supersliten och borde få nytt överdrag vilket står på min todo…), men blev till sin förvåning nerröstad av barnen (och mig) då Joel helt plötsligt drev att vi borde rösta om det.

Vi stack även till Länna och köpte födelsedagspresenten till mormor (en tv) som ska få följa med till henne om ett par veckor. Sen lektes det en del och efter middagen (hemmagjorda, grillade hamburgare) så stack jag och barnen till skateparken när John röjde köket. Väl hemma så lekte vi utanför en timme eller så. Simon somnade en stund i soffan på em så han orkade länge på kvällen. Efter att äntligen faktiskt se golvet i sitt rum så la de sig där istället för i sängarna.

Underbar sommardag!

Idag när barnen var ute i tältet gick jag ut med paddorna till dem. De satt mycket nöjda en lång stund efter att vi fixat hörlurarna så var de ännu nöjdare då båda kunde lyssna på Spotify samtidigt.

Lite senare på kvällen slog det mig att paddorna låg kvar i tältet så jag sa till barnen.

– Men mamma, du kan väl hämta dem sa Joel.
– Men varför då? Det är ju era paddor, tyckte jag.
– Fast det var ju du som tog ut dem, svarar Joel kvickt.

Jag skrattade och gick såklart ut och hämtade dem.

Idag har det varit mycket vattenlek på agendan. Vid ett tillfälle på framsidan sprutade Joel på mig som satt vid ytterdörren. Jag sa till och gick och stängde av vattnet – vi har i princip en regel och det är att inte spruta på någon (som inte är med och leker).

Joel blev SUR. Gick iväg till sandlådan runt hörnet utan att säga till. Jag gick efter och sa att jag vill att han alltid säger var han går. Förklarade att jag måste kunna lita på honom, och när man är sur så kan man ibland göra saker som man kanske inte borde eller får.

– Men, mamma! Andra kanske gör så men inte jag. Jag är inte en sån som gör så.

Och jag håller faktiskt med för jag litar på honom. Den närmaste framtiden blir det min utmaning – att våga visa ännu mer att jag litar på honom. Vill ju verkligen visa att kommunikation är basen för min tillit. Vi får se hur jag lyckas.

Simon är inne i en period då han pratar mer eller mindre hela tiden. Även när andra pratar.

– Simon, du är ju aldrig tyst, säger jag lite frågande.
– Joho, det är jag visst, säger Simon bestämt.
– Nää, när då? undrar jag.
– Joo, på kvällen är jag tyst. När jag har somnat, säger Simon.

Ja, det är sant får vi ju intyga. Det blir väldigt väldigt tyst på kvällarna när de har somnat båda två för Joel är ju inte så mycket tystare.

Idag när vi satt vid middagsborde kom det upp att Siri var på resa. Vi frågade Joel var hon var någonstans och föreslog Grekland.

Hon var på Greta sa Joel och det var med stor ansträngning jag fick kontra med “Aha, de är på Kreta som är en ö i Grekland”.

Så otroligt gulligt med alla felsägningar eller felhörningar. Känner själv att det ger lite insikt i hur komplex världen är. Minns själv hur jag trodde det hette häststift och handburgare.

I fredags när barnen åt frukost och jag stod och borstade tänderna kom plötsligt båda in till mig och  gratulerade på namnsdagen.

Jag hade ingen aning om vems namnsdag det var och blev blev en smula överraskad – om det nu var min namnsdag (och det var det, visade det sig), hur kunde de veta det?

Efter ett tag visade sig att de just sett “Dagens grattis” på morgon-Bolibompa och där räknades mitt namn upp bland namnsdagsnamnen. 🙂