Idag stack jag iväg och utförde lite shopping-ärenden. Slank in på Cervera där jag införskaffade fatet på bilden och vid kvällisen så testade vi det med hallon.

Joel började genast prata om hur man kunde ha olika saker på olika plan. Jag berömde honom för att han hade så mycket idéer.

– “Min hjärna tänker ut allting. Den är jättestor” förklarar Joel för mig.

Igår kväll letade jag lite i bokhyllan och hittade Har du sett min lilla katt. Barnen älskar numera all sång så jag började sjunga den låt för låt.  Kom till Tummeliten som jag kan sådär, sen kom Ekorrn satt i granen (där jag nu äntligen lärt mig vers 2).

Ser att Joel knappt kan bärga sig och så snart jag sjungit klart.

– “Mamma, mamma, kolla här” säger Joel upprymd och bläddrar tillbaka en sida.
– “Ser du de där barnen” frågar Joel
– “Ja, det gör jag” svarar jag varpå Joel bläddrar framåt igen.
– “Det är de barnen den där ekorren hör, och blir rädd för!” förklarar Joel uppspelt.
– “Ah, det har du rätt i” säger jag imponerad av hans insikt.

Det är verkligen roligt när de börjar fundera på hur saker och ting hänger samman.

Ja, Joel är inne i en extremt frågvis period och det är mer varför på 2 minuter än jag kan räkna.

Härom dagen i bilen.

– “Mamma, varför åker men på vägen” frågar Joel
– “Ja man vill ju komma fram dit man ska. Det gör man ju inte om man kör på gräset där till exempel” försöker jag förklara.
– “Men mamma gräsklipparen kör ju på gräset” svarar Joel då.
– “Ja, jo det har du helt rätt i men…” och avbryter innan jag ger mig in på en utläggning om att det är en annan sak.

Ibland orkar man försöka svara, bara för att få ännu fler frågor. Pust! Fast det är rätt intressant ibland, när man försöker förklara 🙂

På kvällarna sjunger jag alltid för barnen numera och en kväll när jag la dem så orkade jag inte hämta någon bok (vi har några olika) utan de fick önska.

”Lilla spegel” önskar Joel.
”Den kan inte jag” svarar jag och frågar om inte Joel kan sjunga den för mig. Han börjar sjunga men slutar ganska direkt.
”Jag kommer inte ihåg och min sångbok är trasig” förklarar Joel och berättare vidare att den är på lagning.

Jag sjunger en sång och Joel ser lite finurlig ut.

” Den är på lagning på snickerifirman” säger Joel och skrattar lite.

Idag när vi höll till på baksidan blev plötslig Joel nödig. Han stod inte rådlös utan pilade iväg till häcken mellan vår och grannarnas tomt och lättade på trycket innan någon av oss hann reagera.

Problemet var bara att grannarna satt ca 2 meter därifrån, på andra sidan häcken och åt nationaldagsmiddag på uteplatsen. Sue och jag tittade lite spänt på varann, och hoppades att bladverket var tillräckligt tätt, och att det hela skulle passera obemärkt.

Plötsligt ser jag dock hur Joel fått syn på något på andra sidan, och hör honom ropa:

– “Hej-hej, Tommy!” med hög och tydlig röst.

– “Hej-hej, Joel…” hör man från andra sidan. Verkar inte som de riktigt sett honom än dock. Kanske ska de inte upptäcka vad han gör…

– “Jag kissar!” hörs sedan Joels glada och lite stolta konstaterande.

Jag är inte helt säker på att de uppfattade vad han sa, men Joel var därmed klar och återgick till leken i sandlådan.

Idag vid middagsbordet.

– “Mamma är ett hus, Simon är en frys, pappa är ett kylskåp och jag är en spik” förklarar Joel och skrattar.
– “Jag är en spik” härmar Simon genast.
– “Haha, om Simon är en spik är jag en hammare och så spikar jag in honom i väggen” svarar Joel snabbt.

Sen är visst jag en tång och John den som spikar med hammaren Joel.

Igår på lunchen pratade vi om att barn ibland inte hör vad man säger. Någon sa att barn är så koncentrerade på vad de håller på med att de inte hör. En manlig kollega sa att så är det fortfarande för honom 🙂

Idag när vi åt lunch hemma utspelade sig följande när Joel höll på att hälla mjölken från skål till glas.

– “Häll lite snabbare Joel, annars rinner det ut under” säger John lite stressat.
Tystnad och rinnandet fortsätter.
– “Joel, häll lite snabbare” säger John igen.
– “Han hör inte han är så koncentrerad på det han gör” säger jag förklarande.
– “Jag hör inte” säger Joel.

Joel hör alltså inte till gruppen personer som inte hör när de är koncentrerade.

Idag var det dax för mormor att åka hem efter en veckas besök här. Jag följde henne till tåget vid 9-tiden och sen skulle hon vara hemma strax efter 2. Runt 11 kom sms om att de stod still och en stund senare att de skulle evakueras (strömlöst tåg). Suck!

Vid middagen berättade jag för familjen om det och Joel tittar intresserat på mig.

– “Ett bärgningståg!” utbrister han.
– “Ja det kom nog ett sånt sen” höll jag med.
– “Med en platta, som lyfter det ända upp till himmelen” skrattar han förnöjt.

Sen spånade han vidare om tåg och andra fordon som han har i sitt garage.

Idag när vi lekte så sa Joel helt plötsligt till John att säga “Please”.

– “Har ni lärt er det på dagis”, frågar jag.
– “Nä, det är Dora som säger så” berättar Joel då.

Det fastnar visst både det ena och det andra 🙂

Imorse när Joel kom in till oss vid 7-tiden så började han genast prata om att hans jobbtelefon hade ringt. Han behövde åka iväg och jobba, men först till sitt garage och hämta Fixar-Lasse och Byggare Bob. En och annan maskin behövdes oxå.

Det var någon som inte var en arbetsman som hade ringt, som behövde en arbetsman. Allt detta och lite till berättade en nyvaken Joel.

Man kan bara ana vad som rör sig i Joels hjärna på natten 🙂