Idag kom Joel springande och var kissenödig när jag just satt och kissade. Strax blev det hans tur.

– “Mamma, varför sitter du ner och kissar?” frågar Joel.
– “För att jag är flicka och flickor har inte snopp som pojkar”, försöker jag förklara.
– “Men varför då?”, undrar Joel.
– “Vet faktiskt inte varför det är så” säger jag.
– “Du måste fråga de som byggt oss” föreslår Joel då.

Jag skrattar lite inombords men hinner inte säga något.

– “Jag tror de har byggt oss av kokosnötter” berättar Joel som nu kissat färdigt och försvinner iväg babblandes om kokosnötter.

Joel har kommit in i en period då han ofta ropar på oss och undrar något. Ibland utspelar sig dock följande.

– “Mamma” ropar Joel.
– “Ja, vad är det”, brukar jag svara.
– “Ingenting”, svarar en fnissande Joel.

Så går det en kort stund.

– “Mamma”, ropar Joel igen.
– “Nä” brukar jag svara den här gången.
– “Mamma”, envisas Joel.
– “Ja, vad är det då?” frågar jag då.
– “Ingenting” skrattar Joel högt.

Roligt att kunna glädja honom 🙂

Häromdagen när Joel och jag gick en promenad till affären passerade vi några fulla “Big Bag” säckar som stod vid vägkanten.

– “Vad är det i de där säckarna?”, frågade Joel.

– “Det är nog skräp”, svarade jag för att förenkla lite.

– “Jag tror faktiskt man har byggavfall i såna säckar!”, säger Joel misstroget.

😯

Idag hade vi lite filosofiska diskussioner vid lunchen. Vi åt köttbullar och makaroner.

Simon: “Jag kan kasta köttbullarna ända upp i himlen”.

Jag: “Va? Finns det köttbullar i himlen?”

Joel: “Nä, det finns inga köttbullar i himlen. Det bara ser ut så!”

Jag: “Ehh… Jaså? Vad är det då?”

Joel: “Planeter.”

🙂

Idag satt Joel och jag och spelade datorspelet “Nodde och jätte-tomaten”. Efter att ha spelat ett tag började Joel få myror i benen.

Jag: “Vill du inte spela mer?”

Joel: “Nä, jag tycker inte om att spela så länge.”

Jag: “Nä, det har du rätt i. Man ska inte sitta för länge.”

Joel: “Nä, då blir man en grönsak! En jätte-tomat!”

😯

Idag röjde vi lite på barnens rum och hittade då doktorslådan. Barnen blev eld och lågor och jag fick givetvis agera patient och sjuk.

Joel lyssnade på mitt hjärta som inte lät, tydligen inte bra. Sen kikade han i mina öron.

– “Mamma, det är helt mörkt i dina öron” säger Joel upprörd och undrar varför jag inte tvättar dem.
– “Jag visste inte att man skulle det” svarar jag och spelar med.
– “Jag måste ringa tvättmannen, så får han komma hit och göra det” säger Joel med myndig stämma och letar genast upp en telefon i tekniklådan och ringer tvättmannen.

Nästa vecka börjar dagissvängen igen. Fast först två planeringsdagar så först på onsdag ska barnen dit. Idag gick vi dock dit med kuddar, nappar och extrakläder för att det ska bli aningens lättare att lämna på onsdag.

Simon var först lite blyg men efter en stund lossnade det.

– “Dumma mamma” mumlar en lekande Simon.
– “Varför är jag dum?” frågar jag honom.
– “Du inte vara på dagis” svarar han argt och blänger på mig.

Känns skönt att det är så. Båda barnen var mycket ovilliga till att gå hem när dagisbarnen gick in till samling.  Joel hade redan hunnit sopa ur lekhuset och en del annat arbete.

Idag när vi var ute på baksidan ville Joel att vi skulle ta fram bebisgungan. Han frågade lite varför vi hade en bebisgunga och jag berättade att vi köpte den när han var liten.

Jag hakade fast den och lyfte upp Joel och puttar lite fart.

– “Mamma, prata lite tystare” viskar Joel.
– “Javisst men varför då” viskar jag frågande tillbaka.
– “Ingen får se att jag sitter här för då tror de att jag är en bebis” viskar Joel förklarande.

Efter en stund vill han helt plötsligt ner och jag frågar varför. Han har då hört någon en bit bort. Jag säger att det inte är någon som kommer att tro att han är en bebis utan att han lugnt kan sitta kvar. Han verkar nöjd med svaret och gungar vidare en lång stund.

Lite senare fick Simon gunga och Joel puttade på.

Före vi plockade bär så gjorde vi en liten aktivitet, nämligen klippte barnens hår. När vi plockat bär klart så gick vi över till att klippa även ute. Av någon anledning har vi inte varit så mycket på baksidan i sommar så det har inte klippts och donats så mycket – det fanns alltså att göra.

Barnen fick varsin sax och jag tog en sekatör. Sen klippte vi humle, häck, gräs, plommonträd (inte planerat), rosenvial och säkert fler saker.

– “Mamma, vi kan ha en klippfirma!” utropar Joel mitt under pågående arbete.
– “Ja, vilken bra idé!” svarar jag och frågar vad vi kan klippa för saker.

Joel räknar upp massa saker vi kan klippa och lite senare kommer vi fram till att han är arbetsledaren.

Naida kom förbi och sa hej och då klippte Joel upp ett litet hål i humlen vid grinden (som inte går att öppna just nu) och han berättade för henne om vår klipperifirma.

Idag har vi varit hos faster Anna i Linköping. Strax efter 19 begav vi oss hemåt och ganska så snart somnade Simon. Jag hade plockat med en av de första recensionsböckerna jag fick, Mystiska Milla och Sjustjärnan för att testa om det funkade att läsa kapitelböcker.

Frågade Joel om han ville lyssna och han nickade trött. Jag börjar läsa och inser att det är en del krångliga ord, många namn och kanske lite läskigt. Frågar Joel lite då och då om jag ska fortsätta och han nickar entusiastiskt. Läser och läser, läser och läser. Först när vi når 73:an slutar jag läsa och då har vi hunnit halva boken. Joel har suttit stilla och lyssnat intresserat hela tiden.

Säger att vi får fortsätta en annan gång för nu är vi alldeles strax hemma.

– “Du Joel, vad handlar boken som vi läst om?” frågar jag.
– “Ingen aning” svarar Joel.

Får samma svar när jag ett tag senare vid nattfikat frågar honom igen. Nåja, jag gillar boken, rolig blandning mellan fantasi och verklighet. Joel tyckte vi skulle fortsätta nästa gång vi skulle åka bil långt 🙂