Idag när barnen skulle lägga sig efter en heldag på Kolmården, frågade jag Joel lite om dagen.

Jag: “Har du haft roligt idag på Kolmården?”

Joel: “O ja!”

Jag: “Kan du räkna upp några djur som du sett idag då?”

Joel (börjar räkna på fingrarna): “Ja! Ett, två, tre…”

😯

Idag när jag hämtade Joel och Simon på dagis och klädde på Joel jackan var han lite motsträvig. I vanliga fall brukar ett och annat “Dumma pappa” undslippa honom, men idag blev det lite mer raffinerat:

Joel: “Dumma jacka.”

Jag: “Jaså? Va skönt att det inte är jag som är dum idag!”

Joel: “Du är en jacka, pappa! Hahahahaha…”

😯

Det där med läggning. Ja, när jag tränar och John lägger så sover barnen vid halv 9, men när John tränar och jag lägger då sover inte barnen. Av någon anledning så ropas det och donas och grejas. Kanske för att jag har lägre tröskel och springer dit oftare…

Ibland lackar jag ur och talar om för dem att jag minsann vill ha lite mamma-tid och inte behöva springa hos dem hela tiden. Ikväll var en sån kväll. Märkte hur spak Joel blev och såg hur han nickade förstående så genast fick jag lite dåligt samvete. Gjorde som jag oftast gör när jag ser att han är trött men inte kan sova – satte mig och masserade benen med sova-gott-olja.

Försökte vända på det och frågade hur han skulle tycka det var om jag hela tiden ropade på honom när han höll på och leka och det förstod han ju. Sen såg han lite finurlig ut.

– “Mamma, jag kunde ju ha en mikrofon. Så kunde det gå en sladd till din mun där du är. O en till pappa oxå, nere i köket. Så kan vi prata ändå”, förklarar Joel.
– “Haha, ja du Joel det vore alldeles toppen. Ser fram emot alla dina uppfinningar!” svarade jag glad.

Irritationen var som bortblåst, Simon hade somnat och jag kunde stoppa om Joel som sov några minuter senare.

För att motivera Joel att öva på orden logopeden gav oss så lovade vi honom att få välja en leksak i leksaksaffären. På torsdag ska vi tillbaka till Åsa men redan i lördags fick Joel välja en leksak eftersom BR leksaker hade 25% på allt (för medlemmar). Han valde inte den sopbil han pratat så länge om utan fastnade direkt vid en grävmaskin.

Idag efter middagen tog vi oss till helikopterparken och hade som vanligt med en del sandlådeleksaker. Efter inledande gungning så föreslår jag att vi kan leka affär. Joel är snabb att rada upp sakerna på hyllorna och sen ställer vi oss i kö. Har kottar som pengar men det räcker inte för enligt Joel måste man även säga vissa ord “bo, o, säng, gunga och träd”. Man behöver ju inte undra var han fått det ifrån 🙂

I helgen var en liten granntjej på besök en eftermiddag. Hon har just slutat med napp.

– “Var gjorde du av napparna, Tilda” frågade jag.
– “Aporna fick dem” berättade Tilda.
– “Vad stor du är nu då du har slutat med napp” berömde jag Tilda utan att tänka så mycket på det.
– “Jag har oxå slutat med napp” kommer det överraskande från Joel som snabbt fyller i att han oxå är stor då.

Vi berömde honom givetvis men 2 minuter senare sprang han runt med nappen igen och ville inte riktigt minnas det där han nyss sagt. Nyttigt att väcka tanken iaf.

I torsdags när vi närmade oss vårt hus efter ett biblioteksbesök så hörde grabbarna något och tittade uppför skogsbacken. Joel jublade när han såg att det var en grävskopa av någon sort där uppe. Givetvis gick vi dit efter att ha parkerat vagn och springcykel.

Det var en lastbil med kran som grävde upp grus som sopmaskinen lämnat. Vi satte oss på första parkett. Frågade flera gånger om vi skulle gå hem, men de var rörande överens om att vi skulle stanna tills den tagit upp allt.

– “Joel skulle du vilja ha en sån där lastbil”, frågade jag.
– “Nä, inte en sån, jag har redan en riktig i mitt garage” förklarade han snabbt.

Jahapp, där ser man. Nåja lyckan var stor när mannen satte sig i lastbilen och när han åkte iväg stannade precis framför oss och frågade om de ville ha varsin keps. Så nu har de varsin för stor blå keps som det står ramirent på.

Idag under middagen visade jag en bild på Simon, som jag tagit i lekparken tidigare under dagen, för Joel.

Jag: “Vem är det där?”

Joel: “Siiiiiimåån!”

Jag: “Vad har han för kläder på sig då?”

Joel: “En grön jacka, röda byxor och en vit keps och springskor.”

Jag: “Helt rätt! Men var är han då?”

Joel: “Där!”, och så pekar han på bilden. 🙂

I fredags var det vinlotteri på jobbet. Jag drog dock hem före själva dragningen men det kom strax meddelande på telefonen om att jag vunnit andra pris (det bästa egentligen för man går med vinst, får vin och slipper fixa nästa lotteri).

Fyra fina flaskor hade John med sig hem. Den första delade vi på redan på fredagkvällen eftersom vi hade finbesök av Per. Vi dricker väldigt sällan vin men åtminstone Joel har koll på att det är en vuxendryck.

Idag i sandlådan så fixade Joel lite mat och dryck åt mig i form av sand i diverse kärl. Han var noga med att jag skulle smaka.

– “Nej Simon, det är mammas mat” ropade han förtvivlat när Simon kom ut och ville leka med de saker jag fått.
– “Ingen fara Joel, det är ok för mig om han leker med dem”, förklarar jag.
Joel knallar bort till oss med lurig min.
– “Det är vin, och vin får bara mammor och pappor dricka” förklarar han bestämt.

Skrattade såklart och kunde inte annat än att förklara för Simon att han fick gå och hämta annan mat.

Igår vid middagsbordet började vi prata om arbetsmän och frågade om Joel kände någon arbetsman. Nä, ingen mer än Fixar-Lasse och Byggarbob.

– “Men vår granne Tommy är ju målare”, säger John glatt.
– “Då är man arbetsman”, tyckte jag.
– “Nä, han är ingen arbetsman”, svarar Joel.
– “Nähä, vad är han då?” undrar John.
– “Han är en målarman”, förklarar Joel glatt.

Sen försökte vi få reda på vad som krävs för att man ska vara arbetsman och det verkar krävas stora maskiner.

Härom dagen frågade jag Simon hur många nappar han hade.

– “En, två, en, två” säger han finurligt.

Jag skrattar och håller med.

Joel räknar lite längre och idag frågade jag hur många köttbullar han hade på sin tallrik.

– “En, två, tre, åtta, nio”, svarar han glatt.

Jag försöker få honom att säga fyra efter tre.

– “En, två, tre, åtta, nio, fyra”, svarar han om möjligt ännu gladare.

Intressant är att han ganska tidigt började räkna “åtta, nio, tio” istället för att säga lägre nummer.