Igår när vi skulle till lekparken kom Joel på att han ju måste ha med sin telefon (en av våra gammal avlagda). Han ringde lite ibland till mormor och farmor.

Idag åkte hela familjen till IKEA och vi inledde på barnavdelningen. Efter ett tag plockar Joel upp telefonen som han hade med i fickan även idag. Med viktig röst säger han:

Ringa matmannen nu. Jag är hungrig.

Med telefonen vid örat pratar han en liten stund och sen är han nöjd och tittar vidare på säng. Före de öppnade för lunch klockan 11 så hann Joel ringa matmannen 2-3 gånger.

Sen vi hittade favoriten Philofix på svtplay så har Joel verkligen gått igång på det där med att pyssla. Ge honom tejp, papper och sax så är han nöjd ett bra tag. Idag utspelade sig följande dialog.

– “Joel, gillar du att pyssla”, frågar jag när han sitter på golvet och klipper så saxen glöder.
– “Ja, jag är en pysselman, en stor pysselman” svarar Joel.

När han klippt färdigt sitt verk brukar han A. Hänga upp den någonstans, B. Ge den till någon i närheten.

Enda nackdelen med denna hobby är att det blir rätt så skräpigt i skaparverkstan (=hobbyrummet), men det är klart värt det!

Idag var de barn (sex stycken) som ska flytta upp till storbarnsgruppen inbjudna dit tillsammans med sina föräldrar. Jag stack tidigt från jobbet (träning inför i höst…) och mötte övriga familjen på plats. Två av pedagogerna berättade lite om vad de gjorde och hur det funkade och sen fick vi ställa frågor. Allt detta medans barnen lekte och undersökte – och lät. Tror det kommer att passa Joel perfekt. Det finns massa tillgång till pysselsaker tex och numera klipper och tejpar han ofta hemma.

Joel ville inte alls stanna kvar idag utan sa nog varannan minut.

Vill gå hem nu mamma.

Men det hade nog inte så mycket med lokalen att göra utan att det faktiskt var dax att gå hem, men det framkallade lite skratt här och var. Ser fram emot en spännande höst!

Vi har en del gamla mobiltelefoner som barnen får leka med och det är ofta Joel låtsas att han ringer till mormor eller farmor. Idag plockade han upp mobilen och skulle ringa men skakar på huvudet och säger istället:

Nä, inget batteri. Slut på batteriet.

Jag har svårt att hålla mig för skratt såklart. En stund senare har vi en diskussion kring tandborstning och efter den plockar han upp telefonen igen och inleder med:

Hej tandläkaren!

Sen babblar han på en bra stund om tandtroll, borrning osv. Otroligt roligt att lyssna på även om jag inte fattade allt han sa.

När nu sommaren kom så fort beslöt vi oss för att introducera glassbilen. Den kom lagom efter dagis o båda barnen var väldigt upphetsade.

När vi betalt frågade glassgubben Joel om han skulle äta glass när han kom hem.

– “Nä, äta mat” svarar Joel.

Killen bakom oss i kön blev mycket imponerad av svaret.

Ända sen Joel hittade flöjten så har det lekts med den. Ibland genom att blåsa i den men oftast röra kärl eller packa den i lådor.

Simon har viftat med den och vi har försökt visa hur man blåser i den, men det var först idag som han lyckades få ljud i den. Kanske lärde han sig blåsa när vi blåste såpbubblor häromdagen.

När han väl lyckats en gång ville han inte sluta blåsa. Joel var inte lika nöjd:

Sluta blåsa Simon. Ont i mina öron.

Joel packar ofta väska eller vagn med saker och säger hej då, vinkar och går iväg en sväng i huset.

Idag satt Simon i sin stol och åt mellis när Joel säger hej då och vinkar. Snacka om att jag blev mycket förvånad när jag hör Simon säga “Hä da” och så sitter han och viftar med armen. Flera gånger dessutom så det var inte en engångsföreteelse. Dock vägrade han upprepa när John kom hem från sin cykeltur.

Ikväll fick Joel för sig att inventera kistan med gosedjur i barnrummet. Jag stod en bit ifrån och fixade med något när jag hör Joel utbrista:

Min docka! Joel äskar dockan. Joel pussa dockan.

Här tittar jag och då ser jag hur Joel böjer sig fram och pussar på dockan. Sen lägger han den på en pall, pussar den igen och klappar den på huvudet för att sen fortsätta sin inventering.

Joel satt o pillade med sina saker och jag såg i ögonvrån hur han hittade en gammal kasserad mobiltelefon. Han satte den till örat och sa

– “Hej mamma.”

– “Vem ringde du till?” frågade jag efter en stund
– “Mamma” bekräftade Joel.
– “Var är egentligen mamma någonstans?” frågade jag.

Han tänkte länge och sa sen

– “Hämta pakik?”

Av olika anledningar har det varit mycket paket i omlopp hemma senaste tiden (födelsedagar, beställningar etc). På grund av detta så kommer nu Joel rusande till dörren när jag kommer hem. Inte för att han blir så lycklig över att se mig utan hoppande utropar han:

“Pakik mamma pakik!”

När jag säger att det inte finns några paket idag så förvandlas ansiktet snabbt från härlig förväntan till tårögd ledsenhet och snyftande säger han:

“Joel fick inga pakik.”

En stund senare är allt som vanligt igen.