Senaste tiden har Joel och Simon varit i luven på varandra ganska ofta. Ljudnivån är hög och rätt ofta tröttnar man rejält på det. Vad göra? Jo rent spontant höjer jag rösten och blir arg och säger till på skarpen.

Idag när jag och Joel satt och läste så sa Joel:

Mamma, jag tycker om dig. Inte vara så arg på mig.

Jag sa att jag skulle försöka om han oxå kunde försöka att inte slå Simon. Sen får vi säga till Simon att han inte heller får slå…

Idag när jag nattade Joel kittlande jag honom genom att blåsa på halsen. Han skrattade hejdlöst, men plötsligt hejdade han sig och tittade allvarligt på mig.

-“Pappa du har skägg. Måste raka dig”.

Det börjar närma sig Joels tre-årsdag och i år är första gången han förstår lite vad det handlar om (paket och tårta). Vi har varit i leksaksaffärer där han alltid fingrat på sopbilar.

Igår satte vi oss vid datorn och jag surfade in på BR-leksaker eftersom jag har ett presentkort att använda där. Vi kom överens om tre saker han ville ha och således önskar sig, en sopbil, en Skopis och en motorsåg.

På kvällen hade Joel svårt att sova så jag gick in vid 9 och satte mig på sängkanten.

– “Tänker du på något särskilt, Joel”, frågar jag.
– “Många saker” svarar Joel och börjar räkna upp.
– “Sopbil,  Skopis, motorsåg” kommer det från Joel.

Det rör sig nog en hel del i hans huvud kring det där med födelsedagen inser jag. Så idag har jag varit på BR på lunchen och spenderat. Nu ska jag bara forsla hem allt utan att Joel ser det.

Joel är inne i en väldigt mysig fas. Ganska ofta blir han väldigt glad över saker och ting. Idag kom jag hem med lite ärvda kläder från Tona och Malte. Joel tittade glatt på några byxor och en tröja.

-“Åh, vad fina! TACK mamma!” säger han glatt och kommer mot mig med öppna armar och plutmun för att ge mig en kram och en puss.

Snacka om att man gärna ger honom fler saker!

Ikväll var det min tur att läsa för Joel. Det fanns inga tvivel om vad vi skulle läsa – Vi letar konstiga bilar.

Vi läste hela boken (dock inte all text). Sen skulle Joel sova. Han ville dock läsa boken mer. Efter ett tag ville han att jag skulle komma. Han pekade på en maskin:

“Ingen traktor mamma, vad är det?” frågade han.

Jag tittade men kunde inte säga på rak arm så jag fick läsa. Grävlastare!

Joel tittade på mig med en mycket skeptisk min. Jag blev lite osäker och fick läsa igen.

“Jo, det är en grävlastare. Det står så iaf.” Säger jag.

“Nä, mamma det är nog en traktor ändå.” sa Joel förstående.

Helt plöstligt en morgon när vi busade och jag kallade Joel bärfis så fick Joel något busigt i blicken.

Mamma, du är en gaffeltruck!

Jag tittade lite frågande på honom och han förklarade att jag ju bär honom eftersom han är min bärfis och gaffeltruckar bär saker. Ganska logiskt och roligt!

Igår var jag och Joel på IKEA för att byta rullgardin och för att köpa lite mer saker. Vi åkte efter lunch när Simon somnat och som vanligt somnade Joel i bilen och fick sova 20 minuter.

Vi inledde på barnavdelningen med att köpa lite tyg till draperier. Vi sa att vi borde fika sen och genast säger Joel med oro i rösten:

Glömde min telefon. Ringa matmannen!

Utan att garva för mycket sa jag att han kunde få låna min telefon. Han tog den och tryckte lite men sen bad han mig ringa. Så det gjorde jag och matmannen sa att det var bara att komma och fika!

Trots långt besök och en del väntan, både på återköp och i kassan, så var Joel en perfekt medhjälpare och underhållare av klass.

Det har ju varit mycket nu och sen senaste tiden för Joel. Ett ganska nytt fenomen är att Joel nu säger:

Inte nu, sen

Om man tex ber honom göra något, vilket jag antar är ett sätt för honom att styra det som händer. Detta hände tex igår när vi skulle borsta tänderna och John var på bodypump. Så jag och Simon gick in på toa och borstade och Joel gick in i vardagsrummet och jag hörde hur han donade med något. Efter en stund kommer han säger att nu skulle han borsta tänderna.

När jag efter tandborstningen tittade in i vardagsrummet blev jag mäkta förvånad då jag insåg att det han gjort var att röja bort duplot – från golv till förvaringslåda. I vanliga fall brukar jag försöka få dem att hjälpa till men tjatar inte så mycket utan säger det och gör det (oftast själv). Kanske har det gett lite effekt!

En av Joels vanligaste fraser just nu är

Inte kan det

Det kan vara att man ber honom göra något. Till exempel föreslår att han ska sätta en kloss på ett visst sätt eftersom han inte lyckats på sitt sätt. Ibland säger han det tom när han själv vill hämta sin snuttis Bamse så det är inte relaterat till om han får ut något av det eller inte.

Igår efter middagen tog jag med barnen till lekparken och vi lekte och hade oss i sandlådan alla tre. Så helt plötsligt får jag en skopa sand över mig, och således sand överallt. Det var Joel som tyckte det var en bra idé. Det tyckte inte jag och det var jag tydlig med.

Två minuter senare gjorde Simon ett försök till repris. Då lackade jag ur och gick och satte mig en bit därifrån och sa att jag inte sitter med och leker i sandlådan om de kastar sand på mig.

Givetvis förklarade jag varför och pratade om att respektera andra och så. Plus att man såklart ska be om ursäkt om man råkat göra något nån inte gillar.

Efter en stund så kom Joel bort till mig och gav mig en kram samtidigt som han sa:

Förlåt mig, vara vänner nu?

Givetvis återgick jag till sandlådeleken. Hittade sand både här och där på kvällen…