Igår var Susanne på någon jobbgrej på Tranholmen. Barnen ville se på kartan var det låg och när vi tittade noterade jag att gatunamnen där var bl a “Lärkstigen”, “Hökstigen”, “Svanstigen” och “Transtigen”. Jag frågade lite lurigt:

– “Ser ni vad gatunamnen följer för mönster?”

Simon svarar direkt:

– “Ja, ‘stigen’!”

😮

Vi kollade på lite bilder i helgen (letade efter tillfället då Joel somnade under arbetsbänken).

– Vänta, skrolla upp igen. Är det där verkligen du, Susanne? frågar Joel
– Ja, det är jag, svarar jag.
– Du är dig inte lik, säger Joel.
– Tycker du inte? Vad är det som inte är likt undrar John.
– Hmm… ja du var lite mörkare, håret är mer grått nu och sådär, förklarar Joel.

Joråsåatte…

I köket ikväll.

– Åh, nej jag skulle ju ha tagit en ananas. Måste lära mig det.
– Och där försvann Kabuton. Typiskt!

Barnen hade gått och lagt sig en bra stund tidigare… Pokémon Go tar diskussionerna till en rolig plats.

Efter middagen.

– Ska vi kolla på melodifestivalen från igår, frågar John.
– John, det heter Eurovision song contest, svarar Simon.

Så är det.

Imorse.

– Kom nu, vi måste gå, säger jag lite trött och uppmanande.
– Jag ska bara dö först, kommer det från ett barn i soffan.

Spelandet ger gamla begrepp nya betydelser.

Häromdagen pratade vi om övningskörning med bil. Det nämndes att man fick börja vid 16 års ålder. Lite senare sa Simon, som skulle fylla 8 år om tre dagar

Simon: “Jag kommer få börja övningsköra bil om 8 år och fem dagar.”

Jag: “Nja, är det inte 8 år och tre dagar?”

Simon: “Fast jag räknar med skottår också.”

😮

Minns inte riktigt vad vi pratade om men det var lite kring att coacha andra, och sånt.

– Du borde vara chef, säger Simon oväntat
– Det är jag, svarar jag
– Jaha, vad bra. Det visste jag inte säger Simon

Slutdiskuterat.

Ikväll kollade vi på Det största äventyret. Eftersom det är påsklov för barnen fick de kolla live och således vara uppe tills nyss. Sverige vann och följande dialog utspelade sig.

– Nu blir Sverige en fler, säger jag glatt.
– Nä, det blir de inte invänder Simon.
– Ah, nä du har rätt säger jag och inser mitt misstag.
– Det är ju Norge som blir en färre, Sverige får inte fler deltagare, nickar Simon.

Så är det att leva med en som märker ord, men man lär sig snabbt.

Ikväll när jag borstade Joels hår så pratade vi om någon egenskap eller något som hänt.

– Du är som jag du Joel, säger jag.
– Så jag kommer bli så bra, svarar han nöjd.

Kramar honom såklart och ser på leendet på hans läppar att han har full koll på hur man smörar för föräldrar

Av någon anledning som jag inte längre minns (kanske någon som läser här kommer ihåg?) så säger jag messerschmitt istället för besserwisser. Riktigt riktigt roligt att säga när man umgås med besserwissrar som då känner ett tvång att rätta och säga att det faktiskt heter besserwisser.

Jag har närt två vid min barm.

Ikväll skojade vi om det och skrattade alla högt och hjärtligt åt det.