Härom dagen kom vi in på filmen om Ove igen, och att han dog av att hjärtat växte. Jag sa att deras morfar oxå dog av det, och något om att det var väl typ samma sak som hjärtinfarkt.

Joel höll inte med och tog genast upp telefonen och talade in något om skillnaden för att söka. Läste lite och sen läste jag oxå och så kom vi överens om att det inte är samma sak, men det ena kan leda till det andra.

Gillar, gillar, gillar!

Igår.

– Susanne, om man sitter i fängelse och blir kissnödig. Vad händer då?
– Det finns toaletter.
– Bra.

Idag efter middagen hämtade Simon en lapp och ritade två bokstäver på den. Han berättade att de i skolan tränat på lite, för honom, enklare läsning och att han då sett just dessa bokstäver.

– Fast det är ju en siffra, säger Simon och småler.
– Ah, ja siffran sex eller hur, säger jag.
– Japp håller Simon med.
– Pratade ni om såna siffror i skolan alltså? undrar jag.
– Nä, jag sa att det var en siffra när det dök upp, berättar Simon.
– Ah, så du sa till högt i klassen alltså? Hur visste du att det är en siffra då?
– Jag har sett det på klockan vi har säger Simon och pekar på min mormors klocka som står i köket.

Älskar barn och hur de ser saker!

December är en väntans månad. Rätt jobbigt tycker vissa i vår familj. För någon vecka sen berättade John att han och barnen börjat prata om det och någon av barnen sagt att de var som onda andar.

Efter lite funderande kom de fram till att det var osaliga andar som var ordet.

Fast nu använder vi onda andar istället och skrattar lite extra varje gång.

I morse kom vi att prata om varför vi firar jul och att Jesus föddes i ett stall typ och lite så. Vi började prata om att tideräkningen drog igång då, men att det var först senare eftersom de när det hände inte visste. Typ så.

– Så för 2000 år sen visste man ju inte säger jag.
– Så det var år 16 som han föddes undrar Simon.
– Va, vaddå år 16 undrar jag väldigt förvirrad.
– Ja, du sa ju för 2000 år sen säger Simon.

Det där med ungefär och exakt är en utmaning i familjen.

Härom veckan pratade vi om att fisa. Om att alla människor fiser.

– Men de som är döda fiser ju inte säger Simon (som ofta ska hitta det som inte stämmer i det en säger)
– Hmm, sant. Fast de är ju inte heller människor längre eller hur? kontrar jag.
– De som ligger i magen, då? De är ju människor, och de fiser inte säger Simon nöjd.

Tystnad.

Vi pratar om krig, om försvaret och om lumpen.

– När var Sverige i krig senast, undrar Simon.
– Tror det var 1814, svarar jag.
– Var du född då? frågar Simon.
– Nä, inte riktigt. Vet du när jag är född? frågar jag.
– 1975, svarar Simon.
– Nä, men nära, 1974 berättar jag.
– Va, jag bara gissade vilt säger Simon upphetsat.

Sen slutar vi prata årtal…

Jag har sen ett par år tillbaka en regel att aldrig gilla poster på fejan eller instagram som innehåller alkohol i någon form. Mest för att göra mig själv lite medveten om det.

Det vet såklart barnen om. Vi pratar rätt ofta om alkohol och sånt (lite för att vi ser en del utslagna personer pga Skarpnäcksgården som inte ligger så långt från oss).

Idag skrollade Joel bakåt bland mina instagram-bilder och hittade en bild från Lanzarote, med två öl på. Det fick jag minsann höra och vips satt han där med ett glatt leende och knapprade på sin telefon. Så plingade det till i min telefon om att jag fått en kommentar på instagram…

I lördags kollade vi på film, Svarta hingsten. Fin film, skönt tempo och lite tårar på slutet.

Vid ett tillfälle är det en grabb som gör fel när hästen är slutkörd och svettig och han blir väldigt sjuk.

– Vad kunde han ha gjort när han inte visste, frågar jag barnen.
– Han kunde ha frågat, säger Joel.
– Men tänk om man inte vet att man inte vet, säger Simon då.

Ja, då är det svårt att veta att man ska fråga. Älskar att barnen tänker ett steg extra!

Idag när vi åkte för att kolla på hundar så frågade Simon om dödsspegeln. Funderade en kort stund och sen kom jag på att vi i somras pratade om döda vinkeln, och ja visst var det den han hade menat.