När vi köpte campern hade vi kollat upp diverse saker. Bland annat hade vi en offert om försäkring på den eftersom det är ett krav. Jag fixade den och accepterade den när vi tagit i hand med säljaren. John och säljaren meckade med att föra över ägarskapet på John, och sen meckade vi med swishandet.

Det i sig var en hel historia då jag var tvungen att ringa in till min bank för att temporärt höja maxbeloppet för daglig swish. Om man ska ha över 20 000 kr (tror jag det var) så måste man ringa in. Där blev det typ förhör för att de skulle kunna säkerställa att det var jag som var jag. Bra, men lite svettigt ändå. När jag sen skulle swisha visade det sig att hans bank (kanske alla?) hade maxbelopp på att ta emot. Pust. Så vi var kreativa och swishade maxbeloppet, sen fick han kolla (och fota) när jag satte över pengarna via vanlig överföring till honom. Han fick lova att messa om han inte fick pengarna på måndagen. Har inte hört något från honom.

Nåja. John kollade och den stod som oförsäkrad men vi tänkte att det nog tog lite tid.

Efter en vecka eller så kom en räkning. Vi fattade inte riktigt, och det var en del annat så vi hade väl inte full fokus. Tills vi insåg att det kanske var så att det måste vara samma person som är ägare som står på försäkringen, så vi bytte ägare (försäkringen var nämligen billigare på mig, för bilen är det tvärtom). Idag fick jag tummen ur och ringde Trafikförsäkringsföreningen för att kolla. Nu vet jag att det är så. Måste vara samma person. Och om man gör ett ägarbyte på nätet blir det samma dag som bytet sker. Ringer man in så kan man bakåtdatera. Vi gjorde på nätet såklart.

Så nu betalar vi “glatt” 315 kr. En västanfläkt jämfört med vad servicen kommer landa på…

Idag var det dags för det där högskoleprovet som jag övat en del senaste veckan. Fick tips om minnesmästaren Jonas hpakuten (som nu verkar nere?) som både jag och Joel kört med senaste kvällarna.

Det har verkligen gått upp och ner för. Tyckte jag fattade massa matte i torsdags kväll bara för att igår kväll återigen känna mig som ett frågetecken.

Idag var det tyvärr en hel del frågetecken kvar och på en provdel hade jag tidsbrist och missade att fylla i svar på två frågor.

Istället för att gissa när jag gjorde det senast så plockade jag fram pärmen och kollade. Har tydligen gjort det 4 gånger.

• november 1992: 1.5 (120/148) – 52707 deltagare
• april 1993: 1.7 (128/148) – 79 713 deltagare
• oktober 1993: 1.6 (122/148) – 54 130 deltagare (firade tydligen födelsedagen så här)
• april 1998: 1.7 (101/122) – 75 692 deltagare

Vi kan ju säga som så att jag är rätt säker på att jag inte kommer slå mina tidigare resultat.

Nåja, roligt att få hänga med Joel och en av hans kompisar. Faktiskt även en förälder till en av deras tidigare klasskompisar. Vi skrev båda på Skarpnäcks skola i Kärrtorp och det var alldeles fullt av ungdomar. Kände mig lite smått gammal.

Säkerheten har ökat kan man lugnt säga. Provledare hade ett helt manus att läsa innantill och det var exakt samma information inför varje pass – det var fem pass.

I provet ingår två kvantitativa och två verbala delar, plus en utprovningsdel (så man får tre av ena sorten). Man vet inte vilken som är utprovningsdel men redan efter första passet så insåg vi att det var första passet för kompisar till dem hade fått kvantitativt och vi hade verbalt – när det är det riktiga har alla exakt samma samtidigt.

TUR för den var sketasvår.

Verbal, verbal, kvantitativ, verbal och kvantitativ. Första kvantitativa tog tid för mig så på diagrammen hann jag inte klart. Därför läste jag snabbt som fasen på den sista verbala och var klar en kvart före och fick bara sitta och glo. Telefoner måste ligga i väskan bak i rummet – avstängd. Sista kvantitativa började jag med diagrammen och hann precis klart i tid. Snacka om puls när de säger 5 minuter kvar och man då ska fokusera och tänka. Omöjligt.

Nu känns det skönt att slippa plugga även om det har varit roligt att väcka massa insomnad kunskap till liv. Trodde ärligt att jag hade bättre koll. Undra vad mer jag tror att jag kan men har glömt?

27 maj får man tydligen svaren även om facit kommer på onsdag. På den gamla tiden fick man ta hem frågehäftet så man kunde rätta, nu samlas allt in och man vågar knappt andas.

Kanske testar jag igenom 10 år?

Idag hade jag några ärenden på stan på väg hem. Gick snabbt och när jag kom ner till t-banan så var det 8 minuter till mitt tåg. Ett till Farsta kom dock direkt så jag tog det för att hoppa av vid Skärmarbrink och vänta på mitt tåg i solen.

Vid Gullmarsplan tänkte jag att nästa ska jag av.

Sen fastnade jag i en chatt. Vips sa de Skogskyrkogården. Hoppade såklart av och insåg att jag åkt inte en, utan tre, stationer för långt.

Fick vänta 2 minuter på tåget tillbaka och tänkte att jag är iaf i rätt ände av tåget. Sen slår det mig att i Skärmarbrink måste jag byta spår och det kan man bara göra i andra ändan. Så jag fick gå hela tåget, upp för en trappa, ner för en trappa och sen hela tåget igen. Det tog ungefär de 4 minuter jag hade på mig.

Kom till skolan typ prick 4 som jag sagt att jag skulle vara där.

Efter middagen plockade jag fram en överraskningsfilm som jag köpt för ett tag sen. En Scooby Doo. Fixade kaffe och under tiden satte de på filmen och när jag kommer in så har de precis insett att filmen inte har svenskt tal. Suck.

Jag tittar på baksidan och konstaterar att så är fallet. Men så ser jag en ruta “Alla talar svenska” och börjar undra. Samtidigt har John hittat och det står att man ska vända dvd-skivan för att få dessa språk.

Jag trycker ut skivan och vänder på den – ingen bild på någon sida och John inser då varför barnen frågat vilken sida som skulle vara uppåt.

Idag lärde jag mig att när man bor i stan med kommunalt vatten så har man vatten i kranen och kan spola på toaletten när strömmen försvinner. Trycket i vattentornet tackar vi för det.

På landet med egen brunn är det inte riktigt samma melodi.

Om man värmer taco tubs i ugnen ena dagen så ska man ta ut de som eventuellt blir över, annars så ryker det väldigt mycket nästa gång man sätter på ugnen.

Alternativt så ska man ha för vana att alltid inspektera ugnen före man sätter på den.

Oj vad skönt att inte åka till simskolan. Barnen ville titta på tv och fick det. Jag spenderade lite tid i hobbyrummet. Sydde lite, datade lite. Oj så skönt!

Tänk det är så jag minns mina sommarlov. Massa tid att bara vara. Visst badade och lekte man men just det där att nästan få ha lite tråkigt. Ligga och läsa, pyssla och ha det skönt.

Gör folk det längre? Känns som att alla hetsar runt och ska hinna med så mycket det går. Jag tänker iaf inte boka in några aktiviteter såsom simskola nästa sommar! Bada kan man göra ändå 🙂

Idag var det äntligen dax att lämna in bilen på Toyota i Haninge så jag styrde kosan söderut på morgonen och var på plats någon minut i 7 då de öppnar. Hade ju redan förklarat i telefon så när det väl blev min tur gick det ganska fort och de skulle höra av sig när de felsökt. Sen en liten promenad till bussen som tog mig in till stan.

Dagen gick och först strax efter 17 ringde de. Oljeläckan var högst troligen i transmissonskåpan (eller bröstkåpan som man oxå kan säga). Felkod 1349 (bara nästan samma som förra gången…?) vilket kan tyda på två saker, sensorn eller kamaxeldrevet. Sa att vi nyss bytt drevet. Då pratade han om konsumtionsrätten och att vi då kan ta tillbaka bilen till de som “inte” fixat den så är det upp till dem att fixa problemet. Jag sa att vi behöver ha bilen fixad nu, och inte längre litar på “vår” servicekille utan gärna ser att de fixar problemet och undrade hur mycket det skulle kosta. Fick prisuppgift och sen sa han att de har tider i slutet av juli.

Jag gapade bara och sa att jag trodde att de skulle fixat det nu direkt. Men det var visst inte alls planen, och hela tanken med att lämna in den nu var ju att vi skulle ha det fixat till vår Sverigeturné i sommar. Då hänvisade han till Toyota i Kungens Kurva. Så vitt han kunde se i datasystemet så hade de tider kvar i slutet av juni.

Dagens lärdom blir således: Om du lämnar in bilen för felsökning se då till att de har tid att fixa problemet i direkt anslutning.