Lämningar är inte roligt. Idag var det dock en ny upplevelse.Det är snö ute och vitt och ljust. Alldeles underbart 🙂

Inget gnäll, inget bök. Båda barnen ville ut direkt och för första gången någonsin så var vi på förskolan före 8.

Vi sprang och kastade snö på varandra. Skrattade och tokade oss. Gick in och lämnade lite extra kläder och när jag kom ut hade grabbarna fixat snöskyfflar och var i full aktivitet. Det var busenkelt att säga hej då.

En mycket bra början på dagen!

Jag gillar inte att lämna på dagis.

1. Redan när vi äter frukost så säger barnen att de inte vill gå till dagis.
2. Det är alltid lite bökigt att klä på barnen när man har en tid att passa. Även om jag inte har någon hård tidspress så känns det. Våra barn gillar dessutom inte att klä på sig ytterkläder.
3. Simon är otroligt svårlämnad. Väldigt ofta gråter han och klamrar sig fast vid mitt ben. Lyfter jag upp honom så håller han så hårt han kan och säger att han inte vill vara på dagis.

Det som gör att man överlever är att

• personalen på förskolan är väldigt hjälpsamma och tar Simon
• Joel fixar det helt utan problem (och har nästan alltid gjort)
• jag vet att Simon inte är ledsen alls länge
• Simon sällan vill gå hem för han gillar att vara på dagis
• man tror att det ska bli bättre (fortfarande efter två år tror jag ju det)

Som tur är lämnar jag bara två gånger per vecka!

En liten försmak av hösten och jag känner efter en lämning att jag vill lämna det här.

Väckning och frukost gick bra, precis som kläder. Sen när utekläder skulle på började problemen. 1. De vill inte gå till dagis. 2. De vill inte ha regnkläder.
Kompromiss: jacka men inte byxor och stövlar.

Vi gick till dagis och det helt utan gnäll vilket är bra eftersom vi har ställt undan vagnen.

Väl där var det regnbyxor som skulle på. Joel klarade sig helt själv vilket var tur för Simon bara grät och ålade. Det gick till slut.
Lekte en kortis med Simon ute och sen fick Ginger hålla en stortjutande kille i famnen när jag gick.

Lämningar, denna aktivitet som tyvärr ganska ofta är jobbiga för oss. Barnen, ibland bara ena men ibland båda, blir ledsna och vill gå hem istället. John hade en sån lämning idag och det fick mig att spana på veckorna framöver hur många fulla veckor som är kvar.

Ingen visade det sig! Förrän in i halva augusti. Fantastiskt.

• Vecka 18: Tisdag = 1 maj
• Vecka 19: Onsdag = familjens dag
• Vecka 20: Tor-Fre = Kristi himmelfärd
• Vecka 21: Måndag = planeringsdag på dagis
• Vecka 22: Onsdag = familjens dag
• Vecka 23: Onsdag = 6 juni
• Vecka 24: Onsdag = familjens dag
• Vecka 25: Fredag = midsommaroafton
• 2 veckor då vi jobbar 2-3 dagar var och barnen är helt lediga från dagis.
• 3 veckor då alla är lediga
• 2 veckor då vi jobbar 2-3 dagar var och barnen är helt lediga från dagis.
• Vecka 33: Tor-Fre = planeringsdagar på dagis

Så 20 augusti börjar det på allvar igen. Måste nog snart planera in höstens familjens dagar tror jag 🙂

I helgen insåg vi att det idag var dax för 3-årskontroll för Simon. Planerade om morgonen och John lämnade Joel på förskolan när jag och Simon tog bussen till bvc. Simon var uppspelt och tyckte det var spännande.

Så kom sköterskan och spänningen försvann, Simon blev sur och tvär istället.  Vägning och mätning gick dock smärtfritt men sen sprang han hellre till lekrummet än visade sina kunskaper. Vägrade svara på frågor när hon visade bilder, ritade lite snabbt som han själv tyckte, och vägrade hoppa, och vägrade prata.

När vi vara klara och klädde på oss ytterkläderna lossnade det och Simon både pratade och hoppade och sprang in och vinkade hej då till sköterskan.

95 cm lång och 14,5 kg blev dagens mått. Vikten inte helt bra så vi har fått tid i april igen eftersom han inte gått upp alls mycket.

Tog bussen tillbaka och lämnade på dagis. Inte kul att lämna ute. Simon grät och ville gå hem istället.

Lämningarna en timme tidigare verkar vara en bra grej. Idag väckte jag barnen strax före 7 och klädde på dem i halvvaket tillstånd före de ens hunnit lämna sängar. Gick mycket bra.

Vi gick ner och de ville ha päron och äpple. Tog ett päron och delade upp och la i påse. Vill ju inte förstöra aptiten helt och hållet.

Simon fick påsen medan Joel tog på sig overall och Simon fleecekappa. Joel ville ha päron. Hmm.. Hämtade en påse till och la över lite. Simon blev LEDSEN såklart. Gick och fixade ett äpple men se det dög inte längre, det skulle vara päron. Nu började klockan springa iväg så jag la ner att försöka göra dem glada och satte dem i vagnen istället. Så pekade jag på hur fin vår nya utomhusslinga var – det funkade!

Sen gick resten som en dans och fem över åtta var jag på jobbet.

Våra mornar har varit allt annat än enkla och roliga senaste tiden. Förra veckan tog jag och John en lunch och funderade på vad vi skulle göra. Eftersom jag hört någon som fått bättre lämningar efter att barnen kom lagom till frukost så beslöt vi oss för att testa att lämna en timme tidigare i en vecka. Sen får alla utvärdera och se hur vi vill göra framöver.

Idag var första testdagen. Simon vaknade själv vid 7 och vi väckte gemensamt Joel. Simon ville spela på paddan och det fick han, när han hade fått kläder på sig. Dvs det blev mycket enkelt att klä på honom. Joel muttrade lite halvvaken som han var när han fick kläder på sig, men mest för att han ville göra det själv (nytt för mig).

Vi gick ner, och så ut till vagnen. Simon tittade lite på mig och undrade om han inte skulle ha ytterkläder på sig. Sa att det behövs inte. Kassen med kläder hade jag packat kvällen före så jag la ut fårskinn i vagnen, placerade barnen i den och la över en filt.

Båda var på gott humör och pratade på. Själv var jag oxå glad och inte det minsta svettig.

Väl på dagis så var vi först och barnen hoppade glatt ur vagnen och gick in. Lite nyfikna på hur det skulle vara att äta frukost på dagis. Jag hängde upp kläderna, och sen var de på väg in i lillköket och jag sa hej då. Båda gav mig både kram och puss och vinkade glatt (även Simon som i vanliga fall stortjuter och hänger sig fast).

En minut över halv 8 klev jag ut från dagis, osvettig, oarg och redo för en ny arbetsvecka!

Ska bli mycket intressant och se hur det fortsätter, och vad barnen säger i eftermiddag.

I torsdags testade jag ett nytt grepp, att slå två flugor i en smäll. Dels att faktiskt bli av med återvinningen och dels att ha något att locka ut barnen med. Gick ganska bra.

Som vanligt gladde barnens engagemang vid återvinningskärlen en pensionär. De gillar att se hur dagens barn drillas i tid.

Några ur personalen undrade vad det var vi hade med för kärl till förskolan och jag förklarade villigt att jag testar en ny metod att locka iväg barnen på morgonen. Ivar insåg att det nog skulle bli svårt att göra varje dag för så mycket återvinning blir det ju inte.

Idag var det min tur att lämna barnen. Vanliga kläder gick rätt lätt att få på, Joel satte på utekläder snabbt  med lite hjälp – han gillar sin overall.

Simon vägrade i vanlig ordning så jag packade ner hans saker istället och så fick han en filt runt sig i vagnen. Hade tur och de skulle vara inne på småbarnsavdelningen.

Väl inne tog Simon min hand.

– “Mamma, jag älskar dig jättemycket” säger Simon och tittar mig i ögonen.
– “Jag älskar dig oxå lilla gubben” svarar jag såklart.
– “Mamma, du vara en dag till på dagis” säger Simon bestämt och fortsätter titta mig i ögonen.

Mammahjärtat svider lite när jag förklarar att jag inte kan utan ska till jobbet. Följer med in som vanligt och ser till att han börjar rita lite. Han blir dock tokledsen när jag säger hej då och går.

Sätter på skorna, kramar Joel som sitter i sandlådan och tittar i fönstret där en glad Simon vinkar till mig och sen återgår till att rita.

Jag går hem varm i mammahjärtat och tacksam över att personalen på förskolan är så underbar!

En dag på förskolan för någon vecka sen skulle det grävas ner kabel. Lämningen gick rätt okej den morgonen även om Simon var lite ovillig trots att det fanns en traktorgrävare att titta på.

Hämtningen var dock busenkel och vi hade säkert en halvtimmes underhållning före vi gick hem.