Idag var det dags för månadsdejt med Lotta. Den här gången hade vi bestämt träff 11.30 på medborgarplatsen. Vädret var helt ok så vi tog en uteservering. Åt, babblade och när vi var inne på kaffet så kom det några droppar. Vi flyttade in under tak. Helt plötsligt öppnade sig himlen.

Ingen av oss hade tagit med paraply…

Vi satt ett tag och sen började det avta lite smått. På regnradar.se såg det ut som att det snart skulle bli mer regn igen så vi chansade och drog till tunnelbanan i hyfsat regn. Vi blev dock inte dränkta så det var fine.

Jag tror vi började höras våren 2021 och sen dess har vi hörts runt den 12:e varje månad. Otroligt fint sätt att hålla kontakten. Händelserika år ändå.

Idag var det dags för den månatliga Flatenrundan. Vädrets makter gjorde inte riktigt vad vi önskat. Det såg dock ut som att vi skulle klara oss tämligen ok för regnet skulle dra igång ordentligt efter 12.

Ack så fel appen hade.

Vid 11.10 när vi precis hade nått fikaplatsen hade nederbörden ökat från mest väldigt hög luftfuktighet till ihållande regn. Efter en rekordkort fika (typ 10 min) traskade vi vidare och alla var väldigt nöjda när vi nådde parkeringen och hälsade God Jul och på återseende i januari.

Raffe visade till och med på en liten genväg vid ett tillfälle. Han var ytterst bestämd med stigen över berget och inte vägen runt. Så alla följde lydigt med.

Det såg ut som att det skulle kunna duggregna lite på morgonrundan men det brukar vara ok att ta sig hem i det så jag orkade inte ta några särskilda kläder. Det var dessutom uppehåll så jag tänkte väl ärligt talat inte supermycket på det.

Vi strosade runt i Skarpnäck. Jag jagade pokemons och Raffe sniffade. Han fick bestämma.

När vi precis kommit till Brandparken och Raffe spanat in några godisstenar där så började det droppa lite. Det tog inte ens en minut så öppnade himlen sig och vi tog skydd under lite tak.

Raffe var mycket brydd eftersom han verkligen hatar regn.

Det såg rejält mörkt ut. Vi stod precis vid busshållplatsen så jag kollade på telefonen när nästa buss skulle komma. Om 2 min. Hmm.. 40 spänn (eller vad det nu kostar) att åka den korta turen? Självklart.

Inte fick jag med mig Raffe heller utan jag fick bära honom. Busschauffören skrattade lite när jag vinkade hejdå efter att Raffe fått gå av själv – högst ovilligt.

Väl hemma satt jag ute och spanade på regnet som fortsatte ett bra tag. Nöjd med mitt beslut.

Från början skulle jag och Simon gått 11 oktober och Joel med kompisar. De fick inte till det så Joel ville gå med oss, vi köpte extra biljett. Dagen före vi skulle dit blev Simon tokförkyld. Jag ringde och kollade om man trots att det var mindre än 2 dagar kvar kunde byta eller göra återköp. Det gick fint. Vi bokade 27 oktober.

Givetvis var det den enda dagen som det regnat sista tiden. Nåja vi packade på oss hyfsade regnkläder och laddade bilen med extrakläder. Var dock inte bara vi som tog bilen så vi fick ställa oss i garaget vid Hasselbacken. Sen regnade det inte supermycket och det slutade efter 6 någon gång så vi blev mest lite fuktiga. Försökte anpassa lite aktivitet för att slippa regn. Så vi köade till Monster och inte Olustiga huset i början (inne vs ute).

När regnet gett sig var det tämligen långa köer på allt. Vi hade två bokade (Jetpass) som vi gjorde och så köade vi till The house of even worse nightmares och sist till Olustiga huset men det tog 70 min så sen drog vi hem. Lite besvikna var vi nog för vi blev inte lika skrämda i år upplevde vi. Särskilt inte Olustiga huset. I mördarens huvud som var ny var nog den bästa.

Härom kvällen skulle jag och Simon ta kvällsrundan och när vi kom ut duggade det. Inte så farligt tänkte vi och eftersom vi såg blå himmel skulle det ju strax gå över. Tänkte vi.

Det funkade väldigt bra en stund. Sen när vi nästan kommit till Brotorp la regnet i en rejäl växel och vi ställde oss under ett träd tillsammans med ett stort gäng mygg. Så efter en stund valde vi att ge oss ut i regnet och började springa hemåt. Med mina hälar gick det sådär att springa så vi pausade under ett annat träd.

Vi såg dock inte slutet på regnandet så gav oss ut i det igen. Efter en stund avtog det och vi strosade på stigen, dyngblöta, hemåt. När vi hade 150 meter kvar öppnade sig himlen igen och Simon tog Raffe och sprang i förväg.

Dagen efter lyckades vi gå i bara duggregn och då var det helt ok.

I veckan har det regnat ovanligt mycket. Riktigt galet faktiskt.

Raffe gör att vi kommer ut ändå även om han är rätt motvillig.

Rätt intressant att se vad som händer i naturen. En hel del träd har vält och det är otroligt mycket mer vatten än normalt överallt.

I onsdags när det regnat som värst så såg jag på fejan att det var rätt mycket vatten här och var. Barnen tittade på varandra och vips var de på väg ut med cyklarna för att kolla läget.

På lågstadieskolan var det rejäl översvämning på skolgården tydligen.

Efteråt när jag såg Joels bilder önskar jag nästan att jag hakat på.

Precis som det finns olika typer av kvällar finns det olika typer av promenader.

Regnet bara strilar på. Ibland har man lite tur och det öser inte ner, kanske att det bara är blött i luften en stund och det inte direkt kommer ner nytt, men det har varit rätt regnigt länge. Minus några få få soliga (och vintriga) dagar (timmar?).

Stigarna vi går och ängarna vi leker på börjar bli rätt blöta och leriga så det kanske blir så att vi får vara kreativa och hitta nya. Så länge vi packar bollar och går mot gräsmattan är Raffe sällan svår att få med på noterna.

Alltså, jag och regn, och resor (Turkiet, Vässarö, inför Kreta – som faktiskt blev helt ok) . Eller aktiviteter.

Nu laddar vi inför årets scoutläger och jag har följt Storlien ett par veckor (sen jag hörde att de typ fick snö i slutet av juni…) och det har varit fint och soligt. På måndag åker vi upp och på torsdag kväll hem.

Jag ska vara helt ärlig att jag VERKLIGEN hoppas att prognosen bättrar sig. Nu ska förvisso vår avdelning sova i stugor och inte tält, men iaf.

Eftersom John fångade Lugia på morgonraiden så höll vi koll under dagen. Efter middagen såg vi att det skulle bli en raid vid Bergholmstorpet 19.30. Egentligen lite sent med tanke på att vardagen drar igång imorgon men en legendarisk är en legendarisk.

Vi hoppade upp på cyklarna och hann knappt komma runt hörnet förrän regndropparna började falla. Väl framme vid torpet regnade det rätt mycket. Vi var först. En kvart senare var vi fler än 20 personer som är gränsen på en raid så vi delade upp oss i två grupper.

Helt galet på något sätt. Mer än 25 personer ses vid ett torp i ösregn och klickar på sina telefoner. De flesta var över 15 år bör tilläggas.