Det har känts som det viktigaste valet någonsin. Vi har pratat väldigt mycket politik hemma senaste veckorna (och kanske en del före det oxå faktiskt).

För första gången fick Joel rösta. Vi har alla gjort diverse valkompasser och fått väldigt lika resultat.

Joel ville rösta på valdagen så efter att vi ätit lunch cyklade vi bort till Skarpnäcks folkhögskola. Såg många vi kände och det gick otroligt snabbt och smidigt. Tror dock att vi kom precis i rätt tid för kön till vårt rum var mycket längre när vi gick. Skönt!

Vi röstade på samma i både kommun och riksdag men en gjorde ett annat val på regionnivå. Jag körde personkryss på riks och kommun (personer jag följer i sociala medier och verkligen uppskattar och tycker är kloka).

Nu blir det en fruktansvärd väntan och jag vet inte om jag ska sitta uppe och se eller välja att sova tidigt och vakna tidigt.

Vill verkligen inte vakna upp i ett Sverige där SD har ministerposter.

Det var det faktiskt redan förra torsdagen då jag och John drog och förtidsröstade på lunchen. Kände att det skulle vara skönt att ha det gjort. Hade bestämt mig.

För första gången på väldigt länge körde jag samma parti rakt igenom. Hade lite svårt att bestämma mig så det var inte helt självklart. Gjorde flera valsnurror och läste på en hel del.

Har läst en hel del böcker som utspelar sig på tidigt 1900-tal och som till viss del berör kvinnans roll i samhället. Tankarna kring demokrati och hur bra Sverige är har varit närvarande och det känns så oerhört läskigt nu. Som att vi (halva röstberättigade befolkningen) inte inser hur skört allt är, hur snabbt vi kan komma att förlora mycket av det vi lyckats få till.

Bävar inför valvakan.