Åttonde boken och jag bara slukade den. Det pågår parallella historier precis som vanligt och nu får vi mest följa Ellen, Elisabet och Ingeborg. Det är 1918 och min mormor var 16 år då. Jag undrar så hur hon levde, hur hon tänkte och hur det var. Det nämns att en sjukdom börjat sprida sig. Pandemi.

Uppskattar att få följa de här personerna och samhället för drygt 100 år sen. Det ger verkligen perspektiv på mitt eget liv, och vårt samhälle i stort. Fin blandning mellan livets upp och ner.

Jag hoppas den här serien blir långvarig!

Sjunde delen om Ellen och personerna runt henne. Här är det rätt gemytligt i stora delen av boken. Det drivs långsamt och mysigt framåt även om det är lite vardagliga problem de har. Men det tänder till på slutet kan jag lova och jag längtar till nästa bok!

Uppskattar verkligen att få följa ett gäng unga kvinnor utvecklas och läsa om deras utmaningar för drygt 100 år sedan. Så sanslöst mycket som hänt sen dess. Och ändå så långt kvar.

Sjätte delen om Ellen och hennes vänner och ny författare. Gillar verkligen drivet här men väldigt mycket kyssande och känslor jämfört med tidigare böcker om jag minns rätt.

Den här gången är det flera parallella historier med bokens titel som faktor. Gillar verkligen att vi får följa fler personer än Ellen där de alla har olika utmaningar.

Älskar att få en inblick i hur det kunde vara för 100 år sen. Tänker som vanligt mycket på min mormor som föddes 1902 och var 19 år när kvinnor fick rösträtt. Önskar att jag pratat mer med henne när hon levde.

Längtar efter nästa bok redan!